Snedtänkt med Kalle Lind - Podden som pratar om det inga andra poddar pratar om

Så slängkappan var inte svart. Annars var jag inte så fel ute. En rolig grej i den där parodin var ju när Tellemar frågade en inringare om han hade någon apparat som stod på - det var ju ständigt återkommande, att de som ringde hade radion på så att det blev rundgång när radions ljud togs upp av telefonens mikrofon. "Ja, men den har jag i vedboden", blev svaret den här gången. Som ung förstod jag inte vad det var för apparat som åsyftades, men det förstod jag ju senare.

Jag brukar tänka på det där när folk idag är helt hundra procent övertygade om att "Tänk att ha en man i byrån" "självklart" handlar om en dildo.

I själva verket är den tankegången en modern konstruktion. Hela skämt-floran om Vibratorer som burrar i resväskor och dildo-medvetenhet är en modern företeelse. Den här dildo-medvetenhet. Det växte fram under 90-talet.

På samma vis som att "komma" betyder utlösning. Det tänkte ju inte folk för 30 år sen.

Den idag ökända " I 🖤 CUM" kom i en tid då en stor del av svenskarna inte hade en relation till ordet "cum" i betydelse sperma.

Lill Lindfors slutade spela låten "en man i byrån" pga den moderna idén om en dildo-konnotation som inte finns . Sången är egentligen en översättning.

Lyssnade för första gången på månader eftersom ämnet lät intressant, smeknamn.

Som vanligt hade gästen knappt basala kunskaper om sitt ämne och var extremt jobbig att lyssna på.

Jag kan köpa okunnig gäst som kan tugga eller nån som har väldigt mycket intressant information men inte är så duktig på att hålla låda, men jag förstår inte kombinationen okunnig och dålig på att föra ett podd-samtal.

Fattar att det kan va knepigt att hitta gäster men såhär svårt kan det väl inte va att få kunniga eller intressanta människor att vara med i radio?

Detta var förekommande redan under de första åren. Händer det alltför ofta är det en hint om att det är dags att lägga ned.

Jag slutade lyssna för att Kalle och vissa av hans återkommande gäster mest satt där för att de gillade höra sina egna röster.

Snedtänkt skulle kunna slå av på takten och utkomma kvartalsvis eller max tolv gånger per år.

Underhållande avsnitt om Göta kanal. Fast lite besviken är jag över att inte Pelle Svanslös kanalfärd (i Hur ska det gå för Pelle Svanslös, 1943 samt bilderboken Pelle Svanslös åker båt) nämndes. Det var ju där som jag första gången läste om kanalen i fråga, som femåring eller däromkring.

Lindengren må vara en duktigt serietecknare, men han var ju urdålig i sitt första framträdande. Verkligen sällsynt dålig i radioformat. Men så bjuds han in igen för att diskutera ett ämne han inte har några specialkunskaper om. Obegripligt.

Du försöker skämta? Gästen var professor i svenska språket och har forskat i ämnet. Huruvida hon var bra på att hålla låda eller inte är ju en bedömningsfråga, men jag har personligen inga invändningar mot henne.

Okej, va hade forskningen kommit fram till då?

Smeknamn får man ofta i ung ålder och kan ibland vara kärleksfulla och ibland nedlåtande.
Har jag glömt nåt?

Kändes som Kalle hade mer att säga i ämnet efter att ha googlat lite snabbt inför samtalet.

Men man kan ju tycka olika såklart.

Lindengren tyckte jag var både rolig och bra, men fattar att om man inte gillar hans blick på världen så låter han bara långsam och egendomlig.

Du tyckte inte ens hans utläggning om vilken pipa man ska ha beroende på sammanhanget var kul?

Jag antar att du själv är ganska insatt i ämnet, eftersom du kunde fastslå att professorn knappt hade basala kunskaper? Smeknamn är väl för övrigt inte nedlåtande, i så fall kallas de öknamn. Eller kanske binamn, med en mer neutral term som vi fick lära oss av programmet.

Finns ju ingen dynamik i deras samtal. Lindengren fattar sig oväntat kort, det blir en konstig paus innan Kalle inser att det är hans tur att prata. Kalle lämnar en lucka för Lindengren att hoppa in, men han nappar inte och det blir en tyst paus igen innan Kalle måste fortsätta. Så där håller det på, helt ur synk. Och det hjälps ju inte av att han som du nämner är så sävlig och monoton och låter som han tänker högt för sig själv snarare än konverserar.

Lindengrenska pip-tips gör sig nog bäst i tecknad form.

Jag känner till skillnaden mellan smek- och öknamn. Iomed att jag inte skriver en högstadieuppsats tänkte jag inte att jag behövde fylla ut genom att särskilja dessa.

Men att även binamn fanns som term kände jag faktiskt inte till, så det är skönt att veta att forskningen ledde fram till något.

Sillen, snöret, gissa-mitt-jobb.