Snedtänkt med Kalle Lind - Podden som pratar om det inga andra poddar pratar om

Här alltid funnit trampe okarismatisk och nördig på ett "vanlis"-vis som gör att han funkar dåligt i samspel med radiovama och/eller humoristiska personer.

Okej så kan det ju vara. Jag kanske har fel men uppfattar att en ”vanlis” inte jämt ska lyckas kunna göra alla fel & missuppfatta det mesta eller inte begripa hur andra normalt menar/syftar till.
Dvs det sociala samspelet med andra brukar inte fallerar på det sättet så som min erfarenhet ser ut.
Jobbat med autistiska ungdomar så tycker mig ana tydliga tecken.
Men som sagt så kan jag ju vara ute å cykla.

I avsnittet om Nore Norold, Laholms Fellini, intog Kalle Lind en position som var ganska konträr mot den han vanligen intar gentemot forna tiders excentriker. Hans specialitet är ju att som det heter vara historiskt arrogant eller presentistisk, och att sitta och fnissa åt hur tokiga människor har kunnat vara förr. Den här gången verkade han lite plågad av Norolds levnadsöde och kände sig tvungen att hela tiden kasta in brasklappar om att man inte borde håna och fördöma människor som är lite eljest. Det var strängt taget mest det han gjorde under programmet, medan gästen Kathinka Lindhe fick stå för muntrationerna.

Med det sagt så var det onekligen ett intressant, om än väldigt beklämmande människoöde som skildrades. Jag har bara hört om Nore Norold i efterhand, och har aldrig sett någon av hans filmer. Jag såg ju den bisarra reklamfilmen för Telia som den hippa reklambyrån Acne hade gjort i Norolds anda, utan att fatta någonting vid tillfället. Den var bara just bisarr. Man kunde kanske gissa sig till att den skulle vara ironisk på något sätt, men man visste inte hur.

Jag menar inte att han är en vanlig person, utan att han är en "vanlis" i betydelsen att han inte har någon direkt radiovana eller förmåga att "hålla igång" ett samtal i radio eller podd på ett naturligt och intressant vis som offentliga personer brukar bygga upp till. Komiker och underhållare eller debattörer som är med i poddar får i de flesta fall en sorts radiovana och lyhördhet för samtalet som gör dem möjliga att lyssna på. Men Trampe är som att lyssna på en medelsvenssson-autist som lyfts in i en radiostudio. Han är liksom tonlös och humorlös på nåt vis.

Han kommer från en krets av asspiga män som samlade på roliga kultsaker, skivor, kuriosa osv. Trpr det var runt den där kretsen av "Sunkit". Kultsamlande killar. I de där kretsarna är man någon om man samlar på masssa information och obskyra detaljer som man kan utantill. Men likt andra grupper autister är inte den sociala förmågan stor.

Ah ok. Kanske dåligt känselspröt av mig att inte haja vad du menade, vilket ju gör mig till ett slags Trampe ironiskt nog.
Jag vet iofs det om Sunkit som du skrev. Själv har jag dessutom samma intressen delvis. Men väldigt mycket annat så som svennig sport och sånt vanligt skit också. Inte asocial i alla fall men upp till andra att bedöma.
Kombon värdelöst brett vetande och normal social kompetens verkar vara ovanlig och det som gör Kalle grym som samtalsledare. Två storheter som ofta icke mötas. Som så ofta tycker jag mig ana att det riktigt geniala samt innovativa oavsett genrer och prestigenivå uppstår i krocken mellan ovanliga sammanslagningar. Sammansatta personligheter som vågar vara sig själv fullt ut och vågar riska att bli vardagsfeldiagnostiserad som lite schizofren.

I avsnittet om Vita Serien görs stor sak av att man skamlöst har använt uttrycket ”doktorn kan komma” i olika sammanhang, utan att tänka på hur snuskigt det är. Jag ville bara påpeka att verbet ”komma” för trettio år sedan eller mer inte nödvändigtvis förknippades med sexuell utlösning. Det kanske inte ens alltid är top of mind för alla som använder det i dag. Så ja, medicinhistorikern Helena Johansen har kanske lite snuskig fantasi.

En annan sak var att förkortningen för litteraturgenren FLN uttyddes *Flärd, Lyx, Njutning*. Det korrekta är naturligtvis Flärd, Lidelse, Njutning. I dag lyssnade jag åter på avsnittet om kiosklitteratur med Johan Wanloo från 2014, och till min fasa hörde jag denna felaktighet också i detta avsnitt. Kalle Lind har alltså spridit felaktig information om detta i minst tio år.

I avsnittet om den tecknade serien Biffen och Bananen medverkade den före detta kåsören Ingemar Unge, tidigare gift med Cecilia Hagen och far till Jonatan Unge. Avsnittet inleddes lite abrupt med småprat om klassiska tidningskåsörer som Red Top, Eld och Torsten Ehrenmark, innan gästen ens hade presenterats. Jag hade gärna velat höra mer om det ämnet, men det kanske kommer i senare avsnitt. Cecilia Hagen har ju gjort ett avsnitt om tidningskåserier, men det hör inte till de mer minnesvärda.

Trots att avsnittet hade titeln Om Biffen och Bananen så handlade det huvudsakligen om seriens skapare, sportjournalisten och tecknaren Jan-Erik Garland. Som tecknare hade han signaturen Rit-Ola. Ingemar Unge var utmärkt som gäst och kunde berätta underhållande om ämnet utan att behöva manas på av programledaren. Jag har själv inte direkt någon relation till Rit-Ola. Som barn så drogs man ju alltid till roliga teckningar, men det var sällan skämten var begripliga för mig, och ofta nog handlade hans strippar om sport.

Det var dock en smula märkligt att filmerna om Biffen och Bananen med Åke Grönberg och Åke Söderblom inte berördes alls. Eller om de möjligen nämndes i förbigående när jag råkade blinka med öronen.

Ja, småtrevligt och oförargligt avsnitt utan några överraskande vinklar eller insikter. Beklämmande föga överraskande var Kalle Linds dillerier om att ordet proselyt bara kunde förstås av bibelsprängda och att det skulle beteckna en viss grupp tidiga kristna eller vad det nu var. Det kunde väl dock ha nämnts att Rit-Ola som far till Olle Berg bidrog till att finansiera tidningen Galagos tidiga överlevnad och därmed påverkade svensk seriehistoria inte bara med sin egen Biffen & Bananen.

Här är en fråga med anledning av Snedtänktavsnittet om Hasse Tellemar: I den parodi som Svenska Mad gjorde på sjuttiotalet på Ring så spelar vi så förekommer en bildruta som mystifierar mig och inte lämnar mig någon ro. I föregående ruta så är det någon inringare som svarar fel på frågan, men, som seden var, säger att det ändå var roligt att komma fram. I följande ruta är Tellemar framställd som en klassisk vampyr, med spetsiga hörntänder och svart slängkappa. Han säger: ”Att komma fram? Att komma fram till vadå?”

Är det någon som känner igen det här och som kan förklara vad det syftar på? Är det roligt?

Och ja, Mad-parodin nämns faktiskt i avsnittet, så det är hyfsat on topic.

I numret efter av MAD är det med en bild när Hasse T läser tidningen med parodin i

I avsnittet om Hobbex och sånt spekulerade Kalle Lind och gästen Joakim Lindengren på fullt allvar i om det kan ha funnits fabriker i Borås som tillverkade företagets skämtartiklar – för någon måste ju ha gjort det. De trodde tydligen på fullt allvar att det hade suttit personer på Hobbex och funderat ut artiklar som irrglasögon och falska hundlortar med mera och sedan gett det lokala näringslivet i uppdrag att tillverka dem. Skulle det vara så svårt att förstå för en vuxen människa att skämtartiklarna var tillverkade i något östasiatiskt låglöneland, och att de inte var specifikt avsedda för en svensk publik?

Hobbyförlaget, som under många år bedrev en verksamhet som var närmast identisk med Hobbex och som hade en snarlik katalog, togs inte upp alls. Företaget hade visserligen försvunnit innan Kalle Lind föddes, men det hade nog ändå kommit upp om någon hade brytt sig om att göra någon som helst research inför avsnittet, i stället för att bara ringa en kompis som hade några gamla Hobbexkataloger. Det hade varit intressant att få veta i vilket förhållande Hobbyförlaget stod till Hobbex.

Originalsidorna till Svenska Mads Ring så spolar vi kan man kolla på här. Tyvärr saknas därför texten i pratbubblorna, och jag har dessvärre ingen koll på vad som eventuellt är roligt med rutan där Tellemar framställs som en vampyr.

Svenska Mad var inte först med att döpa en parodi av Ring så spelar vi till Ring så spolar vi. Faktum är att Hasse Tellemar själv var inblandad i en sådan parodi redan innan han blev programledare för Ring så spelar vi.

Det första programmet av Ring så spelar vi sändes den 20 april 1968 med Lars Hamberg som programledare. Hamberg kom att bli kvar i den rollen till någon gång 1969.

Hasse Tellemar hade vid den här tidpunkten ingenting med programmet att göra. Däremot var han inblandad i parodin Ring så spolar vi som spelades in i studio 4 i samma hus. Samma gäng gjorde även Svensktippen, ett uppochnedvänt Svensktoppen där lyssnarna skulle ringa in och kora Sveriges sämsta låt.

https://www.fokus.se/minnesord/hasse-tellemar/