Citat:
För sista gången: Som vittne visste SE inte att det var Palme som var skjuten. Henry Olofsson säger uttryckligen att SE sa att han inte trodde att det var Palme och att tanten inte var lik Lisbeth. SE kanske tänkte tanken att det kunde vara Palme men inte mer än så.
Tanken på att han som vittne skulle förneka att det var Palme trots att han egentligen visste det är förstås helt absurd. Det faller på sin egen orimlighet. Så den idén kan man kassera. Om han ljuger om att han inte visste att det var Palme så var det i så fall som GM. Inte som vittne.
Alltså är det inte särskilt konstigt att vittnet SE inte omedelbart söker upp media på platsen. Sedan kan det finnas fler förklaringar som att han var chockad och så vidare, men det här är det mest konkreta. Han säger själv att han först trodde att det var en knarkuppgörelse och inte fick bekräftelse på att det var Palme förrän han kom hem.
Tanken på att han som vittne skulle förneka att det var Palme trots att han egentligen visste det är förstås helt absurd. Det faller på sin egen orimlighet. Så den idén kan man kassera. Om han ljuger om att han inte visste att det var Palme så var det i så fall som GM. Inte som vittne.
Alltså är det inte särskilt konstigt att vittnet SE inte omedelbart söker upp media på platsen. Sedan kan det finnas fler förklaringar som att han var chockad och så vidare, men det här är det mest konkreta. Han säger själv att han först trodde att det var en knarkuppgörelse och inte fick bekräftelse på att det var Palme förrän han kom hem.
Hela den här saken utgår från ett falskt narrativ, viket konstrueras i syfte att misstänkliggöra SE (da Costa är en relevant analogi).
"Linslusen" SE, som han benämns, påstås dagen efter mordet alldeles besatt ringa runt överallt. Och då menar somliga att SE givet det borde agerat på vissa sätt direkt efter mordet, annars pekar det mot honom som GM. Han borde agerat ivrigt och exempelvis sökt upp reportrar, sökt "uppmärksamhet".
Sanningen är dock att SE, såvitt känt, till en början inte ägnar sig åt något överdrivet beteende. Dagen efter mordet ringer han ett samtal till PU, ett till SvD och de två som krävs för att komma till rätt person på Skandia. Det är det. Dagen därefter far han på semester.
Det som med tiden växer fram hos honom är känslan av att bli ignorerad och med anledning av det börjar han kontakta SvD i övermått. Kanske även andra. Det ivriga poserandet i media sker först i april. Och det just för att som förbisedd driva sin sak.
Att vittnet SE, liksom en del andra på platsen, uppenbarligen var medtagen av det han bevittnat inverkar tydligen inte på somligas dom över vad se borde gjort. Jag har ingen uppfattning om det, men tycker inte att det tillstånd väktarna beskriver är oförenligt med att inte springa runt och söka uppmärksamhet hos journalister.