Citat:
– Det mest graverande för Christer A är att han inte lämnar in sin Magnum när polisen ber om det. Men sett ur Christer A:s synvinkel är det ganska rationellt. Han förklarade själv i Aftonbladet en gång att han inte hade något förtroende för myndigheten efter hur de hade hanterat Christer Pettersson. Han ansåg att polisen var på jakt efter en syndabock … och det hade han nog lite rätt i på den tiden.
Den här enkla saken har förvånansvärt många, och däribland TP tydligen, stora svårigheter att analysera på ett rimligt sätt.
I den situation CA befinner sig 1999 och åren däromkring är det kanske rimligt att befara viss risk för att kunna "sättas dit" (bli syndabock) om man har den läggningen och det vill sig illa. Och då kunde det i CA:s sits vara i någon mening "rationellt" att förfara med vapnet som han gjorde.
Men det är inte 1999 han får kallelser. Dessa får han 1989-90 och förmodligen även 1986. Som en av hundratals eller tusentals kallade innehavare utan misstanke. Att han sitter i den sits han gör 1999 - att kunna sättas dit - gör han på grund av sitt agerande flera år tidigare då inget av det som finns i CA-uppslaget var aktuellt.
Rundgången är alldeles uppenbar.
Av rädsla för att sättas dit, agerar han på ett sätt så att han skulle kunna sättas dit - han serverar PU ett GM-beteende på silverbricka. Han agerar så irrationellt han någonsin kan göra givet den påstådda misstron.
Att som en av hundratals kallade tro att PU ska manipulera just hans provskjutning i akt och mening att sätta dit just honom och få just honom oskyldigt dömd för mord och av det skälet välja att presentera ett GM-beteende istället för att lämna in vapnet förutsätter givetvis mycket allvarliga störningar i verklighetskontakten. Jag har ej noterat tecken på allvarlig psykossjukdom hos Christer A.