__________________
Senast redigerad av MissDolphin 2024-10-01 kl. 13:00.
Senast redigerad av MissDolphin 2024-10-01 kl. 13:00.
Citat:
Precis, hon är van att få allt som hon vill. Hon har säkert fått mycket som hon vill förut och kunnat styra och ställa.
Men nu kunde hon inte det när det gällde skaffa barn och hela den resan och då fick hon sjukskriva sig i 7 år.
Sedan fick hon L och då kan man inte bestämma allt för ett litet barn har behov som står över ens egna. Det går inte att sjukskriva sig från att vara förälder. Då blir det tufft när man måste vara det ändå. Plötsligt är drottningen inte viktigast längre för första gången. Och nu kommer en till som blir viktigare. Det blir tufft igen.
Men nu kunde hon inte det när det gällde skaffa barn och hela den resan och då fick hon sjukskriva sig i 7 år.
Sedan fick hon L och då kan man inte bestämma allt för ett litet barn har behov som står över ens egna. Det går inte att sjukskriva sig från att vara förälder. Då blir det tufft när man måste vara det ändå. Plötsligt är drottningen inte viktigast längre för första gången. Och nu kommer en till som blir viktigare. Det blir tufft igen.
Jag undrar just hur du skulle må om ditt barn dödföddes ? Undrar om du skulle skutta tillbaka till jobb efter en månad och tänka att sånt händer.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Citat:
Jag undrar just hur du skulle må om ditt barn dödföddes ? Undrar om du skulle skutta tillbaka till jobb efter en månad och tänka att sånt händer.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Jamen du har rätt, alla vi här har levt våra liv i sus och dus, aldrig haft några svårigheter eller trauman🙄😒
Citat:
Lugn o fin.Jag undrar just hur du skulle må om ditt barn dödföddes ? Undrar om du skulle skutta tillbaka till jobb efter en månad och tänka att sånt händer.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Hennes problem har inte bara att göra med hennes förlust av sin son. DET har jag full förståelse för att man måste få sörja och att det tar tid.
Nej hennes problem med att inte arbeta startade innan dess och har inte slutat än. Och det kan man inte skylla på förlusten hela den tiden.
Att behöva vara hemma och ligga och vila hela ivf resan och graviditeten tror jag inte är mer än just ett mående som man inte vill ta tag i.
För jag tror inte hon VILL göra jobbet faktiskt. Att jobba med sin psykiska ohälsa är ett stort arbete som kräver mycket av en och det tror jag inte H är beredd att offra tid på. Hon trivs alldeles för mycket med att klaga och gnälla och låta K jobba.
Och att tjäna en massa pengar på riktigt dåliga content som hon slänger in när hon känner att hon har lust. För allt är på hennes vilkor, hon gör inget som hon inte själv bestämt. Och det är det som gör det svårt för henne att vara förälder, där kan hon inte bestämma allt. L blir hungrig, ledsen, sur, pigg och trött även när H inte orkar. Och det blir bara svårare efter hand...
Citat:
Självklart har HT behövt gå igenom ett par riktigt jobbiga trauman som de flesta blir förskonade ifrån. Men jag har svårt att tro att detta skulle gjort att hon hade fått vara sjukskriven på heltid i ca 6 år. Nu valde hon istället att inte söka något jobb alls och leva på sin sambo och det är nog det många reagerat på. Jag undrar just hur du skulle må om ditt barn dödföddes ? Undrar om du skulle skutta tillbaka till jobb efter en månad och tänka att sånt händer.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Dom flesta som har en anställning är nog tillbaka på sitt jobb någon månad efter ett sådant trauma och tänker att livet måste gå vidare. Och vad jag förstår var det inte traumat som gjorde att hon valde att inte jobba, utan att om hon skulle bli gravid så skulle hon inte kunna jobba eftersom det skulle klassas som en högriskgraviditet. Men det finns ju inget som hindrar att man jobbar fram till den dagen en graviditet är på plats. Sedan ville hon inte heller jobba under tiden hon gjorde ivf, men inte heller det är en orsak till att bli sjukskriven, de flesta jobbar på som vanligt även under den tiden.
Citat:
Jag kan inte förstå hur man kan vara hemma i 7 år pga det. Skulle det ligga psykisk ohälsa bakom så går det att behandla även om det tar lite tid. Men 7 år låter absurt i mina öron som själv har mist ett barn. Var också sjukskriven men det var 1 år. Sedan jobbade jag igen. Men jag är glad över att H är gravid igen. Önskar dom stort lycka till. Det blir tufft att ha 2 under 2 år. Tufft men samtidigt helt underbart. Såg nyheten idag att hon är gravid. H och jag ( av det jag sett när jag tidigare följde henne) Är så olika som personer och jag kan tyvärr inte relatera till henne. Därför blir detta mitt sista inlägg här. Jag har valt att följa Carmaliv och S.L istället. Där känner jag mig mer " hemma" och kan relatera till väldigt mycket. Jag undrar just hur du skulle må om ditt barn dödföddes ? Undrar om du skulle skutta tillbaka till jobb efter en månad och tänka att sånt händer.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Så ett stort Grattis H till tillökningen 💕 All lycka till 💕
Citat:
Jag undrar just hur du skulle må om ditt barn dödföddes ? Undrar om du skulle skutta tillbaka till jobb efter en månad och tänka att sånt händer.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Eller att det sedan efter att ditt första barn gått bort, skulle vara otroligt svårt att bli gravid igen ? Och sedan någon gång i samma veva skulle en utav dina föräldrar dö?
Kanske du skulle ta det med en klackspark, men jag vågar nog ändå påstå att H i detta fall har gått igenom många saker som inte en vanlig svensson har gått igenom i samma ålder.
Någon av er som vet svart på vitt exakt hur hon har mått? Som också vet ifall det finns psykisk ohälsa från förut ?
Så länge det inte finns det känns de som en bra idé att inte döma någon som varit sjukskriven pga. stora trauman. Och framförallt, kom ihåg att gå till jobbet och inte begära sjukskrivning om ni själv behöver genomgå något trauma.
Ni är jävligt tondöva och bristen på empati tycks vara total när ni skriver här. Det finns verkligen inte minsta tanke till finkänsla.
Och ja, det är skittufft att få barn. Att ”plötsligt” ha en annan individ som behöver en dygnet runt, och det kan vara utmattande. Som vanligt är det individuellt hur det är.
Jag tror ändå många kan relatera och tycker det är skönt att H skriver öppet om att det är tufft ibland.
Och trots det kan man ändå längta och önska efter ett till barn, för kärleken till barnen och kärleken barnen ger är fortfarande mycket större än allt det tunga, men som vanligt är momshamingen här inne verkligen total.
Måste flika in med en fråga här. Har Hanna egentligen någonsin varit SJUKSKRIVEN? Hon har ju knappt haft ett jobb att vara sjukskriven FRÅN? Hon har väl helt enkelt varit hemma och inte arbetat och därmed levt på Kevins lön. Som jag tolkar det har hon aldrig fått någon ersättning från Försäkringskassan eller liknande, hon har bara inte arbetat.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera