Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Nej, det inkluderar bara dig. Det där är liksom hela ditt inlägg ett billigt försök till härskarteknik. Jag försöker debattera den här frågan seriöst. Det är en öppen diskussion och du svarar eller inte svarar som du vill. Jag struntar helt och hållet i vad du anser dig färdig med, det är din sak. Uppenbarligen är du inte färdig med frågan eftersom du fortsätter skriva om den. Det är inte jag som kräver några svar av dig utan jag påpekar för dig att dina argument inte håller. Är det svårt att vara saklig och låta bli att vara oförskämd som här ovan?
Det är ett faktum att LP: s beskrivning av mördaren inte ett dugg liknar AB. Hans jacka liknar inte den LP beskriver och kan knappast förväxlas eller påverka henne så det märks. Hans är bullig, ljusblå och räcker till midjan, medan hennes är mörkblå, längre och relativt lite bullig.
Håller man sig till materialet så ger det vid handen att LP först av allt tittade till OP när han föll till marken kraftigt blödandes. Det är sannolikt att hon vände på honom lite, så hon såg bättre.
LP såg inte att mördaren stoppade undan vapnet. Ett rimlig antagande är därför att under de åtminstone 3-4 första sekunderna efter skotten, var hon helt fokuserad på sin make (med stöd av ovan två nämnda argument).
Materialet säger också att när hon, efter att hon tittat till OP, såg sig om efter hjälp. Det var i det läget, i hennes sinne, en helt perifer person hon såg, ingen mördare hon hade anledning att memorera. Hon kunde omöjligen i det tidiga läget ha misstänkt att personen ifråga hade skjutit.
Det är en enorm skillnad mellan 10-15 m och att en person står strax intill. LP beskrev att nästa gång hon såg mannen så var han på andra sidan gatan i Tunnelgatans norra del. En förflyttning hon inte såg. Förmodligen för att hon tittade till OP igen eftersom han var primär.
AB beskrev inte att mördaren närmade sig honom. Han beskrev i initiala förhör att mördaren vände på steget och gav sig iväg in i gränden, varefter AB själv hoppade in i en port.
Alla vittnen talar vid initiala förhör om ett blixtsnabbt händelseförlopp. Det är inte ett rimligt antagande att en mördare står och stirrar ett vittne i ögonen flera sekunder. Det sannolika är att han gav sig iväg direkt efter att vapnet hade stoppats undan.
Materialet säger oss därför att det mest sannolika är att LP först såg AB, sen mördaren snett bakifrån, varefter hon såg LJ i gränden efter ca en minut. Denna mix blev för henne en och samma person.
Beskrivningen av bulliga kindknotor, framskjutet hakparti, smala tunna läppar kan man ta med en grävskopa salt. Det är orimligt att LP memorerade sådant på en perifer person under ett blixtsnabbt händelseförlopp när OP kämpande för sitt liv. Det är något som växt fram utifrån påverkan. Vittnespsykologin är tydlig här. Människor är inga kameror tyvärr, utan ganska dåliga på att minnas detaljer (men bra på att blanda ihop minnesbilder) även vid längre händelseförlopp än mordet på OP.