• 15 720 online
  • 1 139 418 medlemmar
  • 59 020 186 inlägg
2012-08-14, 18:39
  #1
Medlem
ieshos avatar
Lite information om CPs bakgrund från Expressen 28 februari 2006:

Christer Pettersson erkände mordet på Olof Palme i friluftsområdet Lill-Jansskogen i Stockholm.
Det skriver filmaren och journalisten Gert Fylking. I dag berättar han för första gången hur det gick till när Pettersson erkände mordet för honom. Timme för timme, ord för ord.

Gert Fylking skriver:
Christer och jag slog oss ner på krönet av hoppbacken. "Bara om du ställer rätt fråga kan du få rätt svar", sa han. Jag funderade. Christer satt intill och ruvade på något och stirrade mot fjärran. "Är du en mördare?" frågade jag. "Ja!" svarade han. Nästa fråga var avgörande. Hur skulle jag formulera den? Bara rätt fråga skulle få rätt svar. Jag sköt från höften: "Släckte du Palme?" "Ja!" sa Christer.
Alla hade gått
och lagt sig. Mörkret härskade i den Petterssonska lägenheten på Östervägen i Solna. Alla sov. Nästan. Lille Christer var vaken. Farbror Knut, som var på tillfälligt besök, sov på en madrass på golvet. Under madrassen hade farbror Knut placerat sina byxor i press. I bakfickan låg hans plånbok. I den fanns det pengar. Pengar som lille Christer ville ha. Som han skulle ta. Så snart farbror Knut sov djupt. Lille Christer var åtta år.
Solen sken
över skolgården vid Hagalunds folkskola. En polisbil körde in på den tomma skolgården. Stannade. Kriminalkommissarie Massa Linds mäktiga gestalt uppenbarade sig när bildörren öppnades. Från andra sidan klev en polissyster ut. Rättade till dräktkjolen med handen och slog följe med kriminalkommissarien. Det var dags för ett gripande. Det var lektionstid och folktomt. En skolvaktmästare hastade dem till mötes. Pekade och gestikulerade. Den lilla trion med vaktmästaren i täten gick med bestämda steg mot slöjdsalen. Vaktmästaren öppnade dörren till salen och kriminalkommissarie Massa Lind stegade fram till en hyvelbänk och sa till pojken som stod där i färd med att förfärdiga en adventsljusstake: Hej! Jag heter Massa Lind och tänkte ta med dig till polisstationen. Pojken sa ingenting, nickade bara när polissystern tog honom vid handen och ledde ut honom till den väntande polisbilen som stod och blänkte i solen på skolgården. Pojken hette Christer Pettersson och var tio år.
Solna hade
fått sin första sporthall. Inklusive badhus med 25-metersbassäng och Christer hade funnit ett sätt att dryga ut veckopengen. Genom att stjäla plånböcker. Tricket var enkelt. Han väntade ut sitt offer, som valt en hytt i stället för ett skåp att byta om i samt att förvara sina kläder i, upphängda på en krok. Så fort offret låst hyttdörren och försvunnit in i tvagningsrummet och bastuavdelningen skred Christer till verket. Såg sig om och försäkrade sig om att kusten var klar. Han var en lång men smal pojke och tog sig under, om än med viss möda, utrymmet mellan dörrens underdel samt golvet. Systematiskt sökte han igenom offrets fickor. Tog plånboken, i vissa fall även nyckelknippan, stoppade ner bytet i badbyxorna och ålade sig ut igen. Lätt som en plätt. Cash is king. Han låste upp sitt skåp och gömde tjyvgodset till dess det var dags att gå hem. Gång på gång. Samma brottsplats. Nya offer.
Christer hade
inga eller få vänner vunna genom kamratskap och med lust att leka tillsammans. Ingen ville helt enkelt vara med honom. Han var elak och dryg. När gänget samlades på den vanliga platsen utanför affären på Östervägen fick han inte vara med. När man spelade fotboll i parken tvärs över gatan fick han inte vara med. Men han hade kommit på att det gick att köpa sig till, om inte kompisar, så åtminstone deras tid. Medan vi räknade veckopengen i två blanka enkronor slet han helt sonika upp en knölig 50-lapp och bjöd laget runt på sockervadd och åkturer på barnensdagtivolit bakom Stråket och Wivells konditori. Christer hade sin tjyvgömma bakom huset. Nedgrävt under en sten vid en buske låg plånböckerna. Det var dit kriminalinspektör Massa Lindh, polissystern och Christer Pettersson åkte efter ett inledande förhör på polisstationen.
Många år senare
besökte jag och Christer platsen. Med stor inlevelse berättade han om sitt kluriga gömställe. "Man var inte så dum egentligen", sa han, "bra ställe, va?" Och det var det. Alla ställen som man gömmer saker på som ingen upptäcker är bra, sa jag. Christer blev skickad till Skåne. Fick bo på bondgård och lära sig drängsysslor, som han trivdes med. Det var med värme han pratade om tiden i exil. Barndomen på landet och somrarna när solen alltid skiner. "Du mognar sent", sa Christers pappa till honom. "Gör jag", svarade Christer. Han bodde hemma igen efter en tid på ungdomsanstalt. Hade olovandes tagit familjens Studebaker och kört norrut. Utan körkort i full fart. Halt och eländigt. Fick brottarsladd och voltade. Varv efter varv. Studebakern blev till mos men Christer klarade sig, som alltid, utan värre men än ett par blåmärken. För att få ordning på det hela visavi försäkringsbolaget var pappan tvungen att anmäla sonen för stöld.
Mamman hade
ambitioner med sin Christer och hade placerat honom i realskola. Wasa Real vid Odenplan i Stockholm. Han fogade sig i sitt öde och tog spårvagnen från Råsundavägen varje morgon. Eftersom han inte hade några vänner begav han sig alltid på promenad varje lunchrast. Centralstationen var hans mål. Han blandade sig med slöddret och ledighetskommittén och tyckte allt var spännande. Skaffade sig kontakter och fick gå ärenden. Mellan Centralen och Odenplan ligger Norra Bantorget. Där låg en kiosk som sålde allehanda godis, tidningar och tobak. Där var även den undre världens hälerikontor. Adresser och varor bytte ägare och affärer gjordes upp. Christer gick i storfräsarnas fotspår. Han var imponerad. Han var påläggskalv.
Åren gick.
Vändorna på anstalt blev fler och oftare. Långholmen, Österåker och Kumla. Hans flitiga umgänge med domare, åklagare, poliser och försvarsadvokater förfinade och slipade hans möjligheter att komma undan när han stod inför skranket. Han var ytterst läraktig och en skådespelartalang av rang. En av hans teaterlärare vid Kalle Flygares teaterskola ansåg honom kapabel att bli vår nästa stora, "Den nya Edvin Adolphsson". Det blev allt svårare att få Christer fälld. Han ångade på längs den inslagna, kriminella vägen. Han var knarkkurir åt Sigge Cedergren, livvakt och tjuv. Han hade slagit ihjäl i vredesmod och stuckit ner en man med bajonett på Kungsgatan. Man var rädd för Christer Pettersson. Han hade fått sin revansch, "vill dom inte vara mina vänner så ska dom i alla fall vara rädda för mig". Brott följde på brott. Han själv konstaterade lakoniskt att: "ett brott jag inte dömts för har jag heller inte begått" .
I över femton år
umgicks jag mer eller mindre regelbundet med Pettersson. Vi fikade, åt luncher och tog promenader. Vi firade jul tillsammans med mina barn och nyår tillsammans med min dåvarande flickvän. Vi åkte till min sommarstuga, drack sprit och spelade kort. Jag vann oftast. Vi spelade alltid om pengar, annars var det inte lönt att spela alls, menade han. Chicago. Ett spel för män. En tia per parti. Vi hade ätit lunch på Zum Franziskaner på Skeppsbron. Vi åt ofta lunch där. Jag tog alltid strömming med potatismos men inte Christer. Han hatade fisk. Åt inte särskilt mycket grönsaker heller. Kostcirkeln var inte hans grej. Vi pratade ditt och datt. Jag hade suttit i samtal med Palmegruppen i en bil några dagar tidigare. Vi åkte sträckan Stockholm - Södertälje - Stockholm. Dom hade många frågor och jag ganska få svar. Ett och annat hade jag ju snappat upp men knappast något av avgörande intresse. Det gällde flyktvägar och mordvapen och motiv. Jag berättade för Christer om resan och frågade: "Vad tror du?" "Tror", sa han, "jag vet". Jag betalade och vi gick till bilen som stod felparkerad och med en P-bot utanför restaurangen. Min hund Konrad satt i baksätet och undrade förmodligen om det inte var dags för promenad snart. Jag frågade Christer om han hade tid att hänga med ut till Lill-janskogen. Vi for i väg. En cigg på maten. Jag rökte. Christer rökte. Konrad flämtade. Vi gick upp mot Fiskartorpet och den gamla hoppbacken. Konrad tog täten med nosen mot backen. Sen stack han! Att få tillbaka honom genom att ropa var lönlöst. Han kom alltid tillbaka när han spårat klart. Christer och jag slog oss ner på krönet av hoppbacken. Hur menar du "jag vet", frågade jag. "Vad tror du", frågade Christer. "Bara om du ställer rätt fråga kan du få rätt svar", sa han. Jag funderade. Såg ut över hoppbacken och tänkte: hur vågar dom hoppa egentligen? Christer satt intill och ruvade på något och stirrade mot fjärran. "Är du en mördare?" frågade jag. "Ja!" svarade han. Nästa fråga var avgörande. Hur skulle jag formulera den? Bara rätt fråga skulle få rätt svar. Jag sköt från höften: "Släckte du Palme?" "Ja!" sa Christer.
Nu är han död.
Mannen som mördade Olof Palme på öppen gata i Stockholm för 20 år sedan. Han sköt och lämnade platsen. Sprang uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan, vek av till vänster och stod och tryckte på Johannes kyrkogård medan de två polisbilarna körde på tjutande däck mot mordplatsen. Tog sig ner till Sigges lägenhet på Tegnergatan, dumpade revolver och skyndade vidare mot Centralen där han tog pendeln hem till Rotebro.
Efter år av fel
fick polisen slutligen tag på honom. Han dömdes för mordet i tingsrätten. Men friades i hovrätten. Ett gruvligt misstag hade begåtts av en glappkäftad polis vid konfrontationen och Lisbet Palmes vittnesmål tvangs att strykas. Det som var det mest avgörande för hela rättegången och utfallet. Utpekandet! "Det var han, nummer 8, som var på mordplatsen. Det var han, nummer 8, som sköt min man." Man tvangs släppa mördaren. Statsminister Olof Palmes mördare. Mitt råd till den så kallade Palmegruppen är: "lägg av nu." Nu är till och med mördaren död. Han dog på Karolinska sjukhuset utav en stor blödning i hjärnan efter att ha spräckt skallen vid ett av många besök på alkoholkliniken vid S:t Görans sjukhus.
Citera
2012-08-14, 20:23
  #2
Medlem
Kenny Kuks avatar
Finns bara en sak att säga: inte en chans att CP skulle ha orkat springa upp för de trapporna på tunnelgatan.
Citera
2012-08-14, 22:16
  #3
Medlem
mvagrippas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av iesho
Lite information om CPs bakgrund från Expressen 28 februari 2006:

Christer Pettersson erkände mordet på Olof Palme i friluftsområdet Lill-Jansskogen i Stockholm.
Det skriver filmaren och journalisten Gert Fylking. I dag berättar han för första gången hur det gick till när Pettersson erkände mordet för honom. Timme för timme, ord för ord.

Gert Fylking skriver:
Christer och jag slog oss ner på krönet av hoppbacken. "Bara om du ställer rätt fråga kan du få rätt svar", sa han. Jag funderade. Christer satt intill och ruvade på något och stirrade mot fjärran. "Är du en mördare?" frågade jag. "Ja!" svarade han. Nästa fråga var avgörande. Hur skulle jag formulera den? Bara rätt fråga skulle få rätt svar. Jag sköt från höften: "Släckte du Palme?" "Ja!" sa Christer.
Alla hade gått
och lagt sig. Mörkret härskade i den Petterssonska lägenheten på Östervägen i Solna. Alla sov. Nästan. Lille Christer var vaken. Farbror Knut, som var på tillfälligt besök, sov på en madrass på golvet. Under madrassen hade farbror Knut placerat sina byxor i press. I bakfickan låg hans plånbok. I den fanns det pengar. Pengar som lille Christer ville ha. Som han skulle ta. Så snart farbror Knut sov djupt. Lille Christer var åtta år.
Solen sken
över skolgården vid Hagalunds folkskola. En polisbil körde in på den tomma skolgården. Stannade. Kriminalkommissarie Massa Linds mäktiga gestalt uppenbarade sig när bildörren öppnades. Från andra sidan klev en polissyster ut. Rättade till dräktkjolen med handen och slog följe med kriminalkommissarien. Det var dags för ett gripande. Det var lektionstid och folktomt. En skolvaktmästare hastade dem till mötes. Pekade och gestikulerade. Den lilla trion med vaktmästaren i täten gick med bestämda steg mot slöjdsalen. Vaktmästaren öppnade dörren till salen och kriminalkommissarie Massa Lind stegade fram till en hyvelbänk och sa till pojken som stod där i färd med att förfärdiga en adventsljusstake: Hej! Jag heter Massa Lind och tänkte ta med dig till polisstationen. Pojken sa ingenting, nickade bara när polissystern tog honom vid handen och ledde ut honom till den väntande polisbilen som stod och blänkte i solen på skolgården. Pojken hette Christer Pettersson och var tio år.
Solna hade
fått sin första sporthall. Inklusive badhus med 25-metersbassäng och Christer hade funnit ett sätt att dryga ut veckopengen. Genom att stjäla plånböcker. Tricket var enkelt. Han väntade ut sitt offer, som valt en hytt i stället för ett skåp att byta om i samt att förvara sina kläder i, upphängda på en krok. Så fort offret låst hyttdörren och försvunnit in i tvagningsrummet och bastuavdelningen skred Christer till verket. Såg sig om och försäkrade sig om att kusten var klar. Han var en lång men smal pojke och tog sig under, om än med viss möda, utrymmet mellan dörrens underdel samt golvet. Systematiskt sökte han igenom offrets fickor. Tog plånboken, i vissa fall även nyckelknippan, stoppade ner bytet i badbyxorna och ålade sig ut igen. Lätt som en plätt. Cash is king. Han låste upp sitt skåp och gömde tjyvgodset till dess det var dags att gå hem. Gång på gång. Samma brottsplats. Nya offer.
Christer hade
inga eller få vänner vunna genom kamratskap och med lust att leka tillsammans. Ingen ville helt enkelt vara med honom. Han var elak och dryg. När gänget samlades på den vanliga platsen utanför affären på Östervägen fick han inte vara med. När man spelade fotboll i parken tvärs över gatan fick han inte vara med. Men han hade kommit på att det gick att köpa sig till, om inte kompisar, så åtminstone deras tid. Medan vi räknade veckopengen i två blanka enkronor slet han helt sonika upp en knölig 50-lapp och bjöd laget runt på sockervadd och åkturer på barnensdagtivolit bakom Stråket och Wivells konditori. Christer hade sin tjyvgömma bakom huset. Nedgrävt under en sten vid en buske låg plånböckerna. Det var dit kriminalinspektör Massa Lindh, polissystern och Christer Pettersson åkte efter ett inledande förhör på polisstationen.

I den här artikeln fabulerar Gert Fylking friskt om att polisen massa lind skulle gripit Pettersson 1957i Solna.
Släggkastaren och polisen Carl-Johan "Massa" Lindh, olympisk silvermedaljör 1920, var 1957 folkpensionär vid 72årsålder.
Därtill var han aldrig polis i stockholm utan utförde sin polisgärning i Jönköping och framförallt Karlstad där hans staty idag kan beskådas.
Mäste säga att att det får mig att fundera över Fylkings berättelse med devisen "Varför förstöra en god historia med sanningen"

http://www.hyttfogden.se/brita/pd3c031c2.html
Citera
2012-08-17, 19:57
  #4
Avstängd
Christer Pettersson

I denna tråd diskuteras Christer Pettersson-spåret.

http://www.sweden.gov.se/content/1/c...4/9bb90f1c.pdf
Citera
2012-08-21, 20:10
  #5
Medlem
Grandiosos avatar
Utgångspunkten ska väl vara att bara de som är övertygade om Petterssons skuld ska
posta inlägg här. Annars blir det bara sedvanligt tjafs som i huvudtråden när CP kommer
på tal.

Vi lägger ut allt befintligt material som pekar på vederbörande som skyldig till mordet.

Jag börjar nu smått med ett par artiklar här:

Yrsa Stenius uttalar sig: "Impulsmördare är de effektivaste"

http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/...ab?partner=www

Joakim Palme: "Det hade blivit en fällande dom om inte offret just varit min far"

http://www.expressen.se/nyheter/joak...varit-min-far/
Citera
2012-08-22, 00:44
  #6
Medlem
Grandiosos avatar
Lisbet Palme: "Jag har ju identifierat mördaren"

För Lisbet Palme är det ingen tvekan om vem som sköt Olof Palme.
25 år efter mordet är hon fortfarande helt säker:
Mannen hon såg på Sveavägen var Christer Pettersson.

http://www.expressen.se/nyheter/lisb...erat-mordaren/
Citera
2012-08-22, 01:03
  #7
Medlem
Grandiosos avatar
Han följde de första rapporterna om mordet på Olof Pame i en sovsäck på repövningen i Dalarna. Veckan därpå ingick Lars Hamrén som utredare i den legendariska Palmegruppen. De följande åren levde han med mordet i tankarna dygnet runt.
I dag bor Lars Hamrén i Laholm och har sitt jobb i Halmstads polishus. Han är säker på sin sak:
– Mordfallet är redan löst.

Ärendet, mordet på statsminister Olof Palme, låg på våldsrotelns bord. Det var Lars Hamréns arbetsplats, där han jobbade i en grupp som utredde post- och bankrån.
Första veckan i mars förändrades allt som hade varit vanligt arbetsliv.

– Vi hamnade i Palme-utredningen och arbetade efter en inövad modell, den så kallade Mordbibeln. Grundregeln är att alla mordfall ska behandlas lika, men det blev snabbt ett otroligt tryck runt vårt arbete. Vi upplevde något helt unikt, konstaterar Lars Hamrén.
Ingen möda sparades, varje sten skulle vändas på. En oändlig rad av förhör inleddes.

1989 dömdes Christer Pettersson för mordet på Olof Palme. Stockholms tingsrätt var övertygad. Precis som Lars Hamrén. Domen överklagades till hovrätten. Under häktningsperioden lärde Hamrén känna Pettersson närmare.
– Jag ingick i den grupp av poliser som agerade fångvaktare åt honom på Österåkersanstalten. Vi pratade, vi spelade kort. Idén var att vi skulle lära känna honom bättre, förklarar Lars Hamrén.

Christer Pettersson antydde ofta att han visste något mer. Men han berättade aldrig vad. Vid den här tiden, precis som i dag, är Lars Hamrén helt övertygad om att Pettersson var den skyldige. Att mordet på statsministern redan är löst.
– Ja, så är det. Och jag är säker på att ingen annan någonsin kommer att bli dömd för det.
Att en "vanlig buse" skulle vara den skyldige verkar kanske för enkelt. Men enligt Lars Hamréns filosofi är det ofta i det enkla man hittar sanningen.

I november samma år friades Christer Pettersson i hovrätten. Det talades om en illa genomförd vittneskonfrontation med kronvittnet Lisbet Palme.
– Men det var inget fel på den konfrontationen. Den var godkänd av alla våra chefer, kommenterar Lars Hamrén.
Faktum kvarstod dock. Den tidigare dömde släpptes på fri fot, och hade han någon hemlighet så får ingen veta det. Christer Pettersson dog 2004.
Lars Hamrén och hans närmaste kollega kände att motivationen att jobba vidare med fallet försvann.

http://www.skanskan.se/article/20110...let-redan-lost
Citera
2012-08-22, 01:11
  #8
Medlem
Grandiosos avatar
Vännen Gert Fylking om Christer Petterssons vilja att berätta


Christer Pettersson flydde efter mordet på Olof Palme. Men inte till höger när han nådde till toppen
av trappan från Tunnelgatan, som alla tror, utan till vänster. Han stod på Johannes kyrkogård och tryckte medan två polisbilar passerade. Sedan tog han sig de 250 meterna till Sigge Cedergrens lägenhet för att dumpa revolvern, som han hämtat där tidigare under kvällen.
Det skriver hans vän sedan 15 år tillbaka journalisten och filmaren GERT FYLKING. Under våren och sommaren träffades de för att diskutera boken där Christer Pettersson skulle berätta om sitt liv och om hur allt gick till.

Christer Pettersson ville berätta om Palmemordet.
Om hämnden och oförrätten. Om sin vän och förtrogne Tingström. Bombmannen kallad. Var Tingström oskyldig och Pettersson den egentliga förövaren? Var det Tingström som planerade och Petterson som sprängde. Kände de varandra före Kumla? Åtminstone enligt Pettersson. Hisnande påståenden från Petterssons sida. Han ville berätta om hur han efter mordet på Palme sprungit, flytt, inte till höger som alla tror när han nådde till toppen av trappan från Tunnelgatan, utan till vänster. Hur han stod på Johannes kyrkogård och tryckte medan de två polisbilarna passerade innan han tog sig ner de 250 meterna till Sigge Cedergrens lägenhet för att dumpa revolvern. Den hade han hämtat där tidigare under kvällen efter att ha bestämt sig för att skjuta Palme. Pettersson var åter på flykt från Sigges lägenhet som han varit så många gånger förr. Sigges livvakt och knarkkurir. Denna gång flydde han för sitt liv. Tidigare, som knarkkurir och känd av polisen under namnet "Kutaren", hade han många gånger blivit jagad i samma område. Han tog exakt samma väg då som nu. Över Sveavägen, över kyrkogården vid Adolf Fredrik, och vid Apelbergsgatan var han borta. Då liksom nu. Det var inte utan stolthet han sa: "...och sen var jag borta!" Historien med Pendeltåget känner vi. Det ändrade vittnesmålet angående tidpunkten av "Lillebror", som bodde hemma hos Pettersson i Helenelund, känner vi också. Vi vet till och med att Christer Pettersson mördade Olof Palme på Sveavägen invid Tunnelgatan den 28 februari 1986. Att han dömdes i tingsrätten men blev friad i hovrätten på grund av ett förfluget ord vid en vittneskonfrontation. Något som inget har med mördaren och hans offer att göra. Det är bara den ofullkomliga juridikens fel. Eller som Pettersson sa: Det brott jag inte är dömd för har jag heller inte begått.

http://www.expressen.se/nyheter/vann...a-att-beratta/
Citera
2012-08-22, 01:21
  #9
Medlem
Grandiosos avatar
"Det är som en blackout"


Citat:
Igår erkände Christer Pettersson för journalisten Gert Fylking att det var han som mördade Olof Palme: - Visst fan var det jag som sköt.

Till Aftonbladets Lennart Håård säger han: - Jag förnekar inte att det var jag.
Christer Pettersson säger att han tycker synd om Lisbet Palme som fått sin man mördad och sitt vittnesmål ogiltigförklarat.
Många juridiska experter avvisar Christer Petterssons erkännande. Men rättspsykiatrikern professor Lars Lidberg som känner Christer Pettersson bättre än de flesta säger: - Han är synnerligen möjlig som mördaren.

Christer Pettersson berättar i dag om kvällen den 28 februari 1986 när Olof Palme mördades.
Vad som hände efter att han lämnade spelklubben Oxen tills han kom hem med pendeltåget till Rotebro.
- Jag kan inte förneka att det var jag som gjorde det.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10235282.ab
Citera
2012-08-22, 01:32
  #10
Medlem
Grandiosos avatar
Bild på Christer Pettersson från mitten av 80-talet:

http://www.ointres.se/christer_pettersson_1.jpg

En annan bild: http://bloggar.expressen.se/thomasma...9/Bild-303.png
Citera
2012-08-22, 12:21
  #11
Medlem
mvagrippas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Grandioso
Bild på Christer Pettersson från mitten av 80-talet:

http://www.ointres.se/christer_pettersson_1.jpg

En annan bild: http://bloggar.expressen.se/thomasma...9/Bild-303.png

Tror du Christer Pettersson var Grandmannen?
Citera
2012-08-22, 12:48
  #12
Medlem
ieshos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mvagrippa
I den här artikeln fabulerar Gert Fylking friskt om att polisen massa lind skulle gripit Pettersson 1957i Solna.
Släggkastaren och polisen Carl-Johan "Massa" Lindh, olympisk silvermedaljör 1920, var 1957 folkpensionär vid 72årsålder.
Därtill var han aldrig polis i stockholm utan utförde sin polisgärning i Jönköping och framförallt Karlstad där hans staty idag kan beskådas.
Mäste säga att att det får mig att fundera över Fylkings berättelse med devisen "Varför förstöra en god historia med sanningen"

http://www.hyttfogden.se/brita/pd3c031c2.html
Skulle Carl-Johan "Massa" Lindh kunnat vara släkt med fd ledaren för Sverigepartiet Lars Lindh? De var ganska lika varandra, korta och kraftiga.

Det skulle vara intressant att veta mer om CPs karriär mellan Massa Lindh(?) och Kalle Flygare.
Citera