Citat:
Fortsättning på tidigare inlägg #85994
Tonläget är högt i Israel. Times of Israels Keith Brooks skrev förra veckan ett öppet brev till den judiska diasporan;
Öppnare än så här kan inte intern judisk diskurs bli. Sedan kriget i Gaza har judiska sionister ökat trycket på vänstern. Enligt USA Today har Hollywood beslutat sig för att sparka israelkritiker där bland Susan Sarandon och Melissa Barrera.
https://eu.usatoday.com/story/entert...y/71671999007/
Nyligen beslutade ADL att definiera vänsterorganisationen Jewish Voices for Peace som en antisemitisk hatgrupp. ADL skriver följande på sin hemsida;
ADL har gjort klart att anti-sionism är antisemitism. I och med att ADL anses vara en auktoritet på "antisemitism" kommer organisationens hållning få internationellt genomslag. Bland annat vilar Expo och judiska/israeliska lobbyorganisation SKMA tungt på vad ADL tar för positioner. Vidare är flera svenska partier och tidningshus delvis bundna till ADL:s position.
Judiska Centralrådet hävdade förra veckan att antisemitism är en del av det svenska kulturarvet.
Vänstern plockade snabbt upp brandfacklan men det förändrar inte rådets position om Israel. Företrädarna för judiska institutioner fortsätter att kritisera vänstern i sociala medier och i tidningar för vänsterns anti-sionism. I dagarna försökte Aftonbladets redaktör Karin Pettersson sig på kritik av Israel. Kolumnen var så pass kringskuret av hasbara från amerikanska, judiska och pro-israeliska lobbyorganisationer att budskapet tillintetgjordes.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...tism-i-sverige
Karin Pettersson lyckades dock sätta krokben för den svenska Palestinarörelsen i och med hon legitimerat SKMA och ADL:s narrativ till en sådan grad att substantiell kritik av Israel inte kan presenteras.
Ju längre kriget i Gaza pågår ju tydligare blir konflikterna inom det svenska etablissemanget. I och med att konsensus spricker går också den dockteater debatt vi tagit förgiven förlorad. På Expressen gryr konflikt mellan den pro-israeliska ledarsidan och delar av vänstern på redaktionen. Expressens Magda Gad skrev detta om sina kollegor på Twitter;
Den svenska vänstern är handfallna. De har målat in sig i ett hörn. Om man gör SKMA, ADL, J-Street, Expo, JUS och Judiska Centralrådet till "husgudar" vars uttalanden är per definition riktiga och inte får kritiseras - i kombination med att ratificera IHRA-definitionen av antisemitism - har man i princip förbjudit sig själv att kritisera Israel.
Vänstern har under decennier brännmärkt försiktig kritik av judisk identitetspolitik, judiska religiösa attribut och Israel som antisemitism. Vänstern, i sin jakt på "rasister" och "antisemiter", har till och med lyckats brännmärka kritik av den finansialiserade ekonomin och lönedumpningsinvandring. Till och dem som argumenterar för bevarandet av välfärdsstaten kallas av tex. Expo för "välfärdschauvinister". Det finns ingen annan utväg för vänstern än överge Palestinafrågan precis som de gjort med de ekonomiska frågorna.
Vänstern tror att svenska judar inte har agens. Hur vänstern kom till den slutsatsen är bortom mig - även om jag har en aning. Vänstern har en tendens att utnyttja svenska judar för sina egna triviala mål. Ofta handlar det om meningslösa partipolitiska mål om att slå SD i huvudet med "antisemitism-kortet". Vänstern tror att de har kontroll över situationen men det är motsatsen som gäller. Judiska eliter har spelat skjortan av den svenska vänstern på samma sätt som kinesiskt näringsliv har spelat skjortan av amerikanskt näringsliv. Vänstern hade ingen chans.
Hu Xijin, tidigare chefredaktör och nu kolumnist på kinesiska Global Times på sitt Weibo konto om konflikten i Israel, Elon Musk och väst;
Israels överreaktion i Gaza kommer långsiktigt undergräva israeliska och judiska intressen. Vidare förutspår Hu Xijin fördjupade etniska, religiösa, kulturella och politiska konflikter i väst. Även om Kina må tjäna på väst och israels fall finner kineserna det sorgligt. Det säger något om våra så kallade kinesiska "fiender" men mycket mer europeiska folk och ashkenazis.
Tonläget är högt i Israel. Times of Israels Keith Brooks skrev förra veckan ett öppet brev till den judiska diasporan;
Öppnare än så här kan inte intern judisk diskurs bli. Sedan kriget i Gaza har judiska sionister ökat trycket på vänstern. Enligt USA Today har Hollywood beslutat sig för att sparka israelkritiker där bland Susan Sarandon och Melissa Barrera.
https://eu.usatoday.com/story/entert...y/71671999007/
Nyligen beslutade ADL att definiera vänsterorganisationen Jewish Voices for Peace som en antisemitisk hatgrupp. ADL skriver följande på sin hemsida;
ADL har gjort klart att anti-sionism är antisemitism. I och med att ADL anses vara en auktoritet på "antisemitism" kommer organisationens hållning få internationellt genomslag. Bland annat vilar Expo och judiska/israeliska lobbyorganisation SKMA tungt på vad ADL tar för positioner. Vidare är flera svenska partier och tidningshus delvis bundna till ADL:s position.
Judiska Centralrådet hävdade förra veckan att antisemitism är en del av det svenska kulturarvet.
Vänstern plockade snabbt upp brandfacklan men det förändrar inte rådets position om Israel. Företrädarna för judiska institutioner fortsätter att kritisera vänstern i sociala medier och i tidningar för vänsterns anti-sionism. I dagarna försökte Aftonbladets redaktör Karin Pettersson sig på kritik av Israel. Kolumnen var så pass kringskuret av hasbara från amerikanska, judiska och pro-israeliska lobbyorganisationer att budskapet tillintetgjordes.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...tism-i-sverige
Karin Pettersson lyckades dock sätta krokben för den svenska Palestinarörelsen i och med hon legitimerat SKMA och ADL:s narrativ till en sådan grad att substantiell kritik av Israel inte kan presenteras.
Ju längre kriget i Gaza pågår ju tydligare blir konflikterna inom det svenska etablissemanget. I och med att konsensus spricker går också den dockteater debatt vi tagit förgiven förlorad. På Expressen gryr konflikt mellan den pro-israeliska ledarsidan och delar av vänstern på redaktionen. Expressens Magda Gad skrev detta om sina kollegor på Twitter;
Den svenska vänstern är handfallna. De har målat in sig i ett hörn. Om man gör SKMA, ADL, J-Street, Expo, JUS och Judiska Centralrådet till "husgudar" vars uttalanden är per definition riktiga och inte får kritiseras - i kombination med att ratificera IHRA-definitionen av antisemitism - har man i princip förbjudit sig själv att kritisera Israel.
Vänstern har under decennier brännmärkt försiktig kritik av judisk identitetspolitik, judiska religiösa attribut och Israel som antisemitism. Vänstern, i sin jakt på "rasister" och "antisemiter", har till och med lyckats brännmärka kritik av den finansialiserade ekonomin och lönedumpningsinvandring. Till och dem som argumenterar för bevarandet av välfärdsstaten kallas av tex. Expo för "välfärdschauvinister". Det finns ingen annan utväg för vänstern än överge Palestinafrågan precis som de gjort med de ekonomiska frågorna.
Vänstern tror att svenska judar inte har agens. Hur vänstern kom till den slutsatsen är bortom mig - även om jag har en aning. Vänstern har en tendens att utnyttja svenska judar för sina egna triviala mål. Ofta handlar det om meningslösa partipolitiska mål om att slå SD i huvudet med "antisemitism-kortet". Vänstern tror att de har kontroll över situationen men det är motsatsen som gäller. Judiska eliter har spelat skjortan av den svenska vänstern på samma sätt som kinesiskt näringsliv har spelat skjortan av amerikanskt näringsliv. Vänstern hade ingen chans.
Hu Xijin, tidigare chefredaktör och nu kolumnist på kinesiska Global Times på sitt Weibo konto om konflikten i Israel, Elon Musk och väst;
Israels överreaktion i Gaza kommer långsiktigt undergräva israeliska och judiska intressen. Vidare förutspår Hu Xijin fördjupade etniska, religiösa, kulturella och politiska konflikter i väst. Även om Kina må tjäna på väst och israels fall finner kineserna det sorgligt. Det säger något om våra så kallade kinesiska "fiender" men mycket mer europeiska folk och ashkenazis.
Anser ditt inlägg är allt för deterministiskt. En bäck som rinner ut i en älv kan inte härleda sin källa till en tjärn som källa längre upp då tjärnen har otaliga inflöden. Mycket i tråden beskriver judiska intressen som allenarådande på samma sätt som grönt är grönt och samtidigt att all form av motintresse har noll förmåga eller vilja. Saknar dynamiken mellan olika intressen och strukturer.
