Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Personligen tycker jag att Lingärde känns för bra för att vara sann... Förstår inte heller varför Elmér skulle behöva honom för att utreda?

Utan det framstår som ett klockrent exempel på en person som man använder för att prångla ut desinformation - utan att den personen själv vet om det.

Desinformationen kan omfatta enbart någon mindre uppgift eller detalj - som drar slutsatsen i en viss önskad riktning.

Jag har inga tyngre argument än så...

Han kan ju eventuellt ha varit något viktigt på spåret till en början. Vilket skulle vara ytterligare ett incitament till att föda honom med information. Som i sin tur skulle kunna bestå av både sann och falsk information.

Hur ska man avgöra om Lingärde är ett "klockrent exempel" på en sådan person? Enda sättet är att titta på informationen som kommer från det hållet och sedan försöka stämma av den mot andra källor i den mån det är möjligt. Samma sak gäller väl alla andra källor för den delen, och där lite sund skepsis och en dos av källkritik aldrig skadar.

Vad gäller den här specifika uppgiften så tycker jag att det vore konstigt om Elmér skulle ha försett Lingärde med sådan information som i vid närmare analys pekar ut Elmér själv som den där "höge militären" det talas om. Från min synvinkel ter det sig snarare som ett klockrent exempel på självmål. Det tycker jag talar emot att i alla fall just den uppgiften skulle utgöra sådan desinformation.

Därmed inte sagt att uppgiften säkert är riktig, men ändå tycker jag nog att det pekar åt det hållet. Det hör till sakens natur att sådant här får man aldrig officiell bekräftelse på, utan vi är dessvärre hänvisade till att väga indicier av det här slaget. Som jag hela tiden sagt är Lingärdes uppgift om operationen på mordnatten värd att ta på största allvar, av skäl som jag redan utvecklat i detalj.

Hur ska man avgöra om Lingärde är ett "klockrent exempel" på en sådan person? Enda sättet är väl att titta på informationen som kommer från det hållet och sedan försöka stämma av den mot andra källor i den mån det är möjligt. Samma sak gäller väl alla andra källor för den delen, och där lite sund skepsis och en dos av källkritik aldrig skadar.

Vad gäller den här specifika uppgiften så tycker jag att det vore konstigt om Elmér skulle ha försett Lingärde med sådan information som i vid närmare analys pekar ut Elmér själv som den där "höge militären" det talas om. Från min synvinkel ter det sig snarare som ett klockrent exempel på självmål. Det tycker jag talar emot att i alla fall just den uppgiften skulle utgöra sådan desinformation.

Därmed inte sagt att uppgiften säkert är riktig, men ändå tycker jag nog att det pekar åt det hållet. Det hör till sakens natur att sådant här får man aldrig officiell bekräftelse på, utan vi är dessvärre hänvisade till att väga indicier av det här slaget. Som jag hela tiden sagt är Lingärdes uppgift om operationen på mordnatten värd att ta på största allvar, av skäl som jag redan utvecklat i detalj.

Ah jag åsyftar på att Lingärde uppenbarligen är väldigt intelligent och driven, energisk och uppmärksamhetssökande - men saknar specifik utbildning och erfarenhet från underrättelsevärlden. Dvs han har arbetat MED sådant folk - men utan att själv vara inskolad i den världen och det sättet att tänka. På den tiden tror jag den världen var mycket mera okänd än vad den är idag. Vidare har han vänstersympatier. Det i sin tur talar för att han är naiv - vilket i sin tur innebär att han med högre grad av sannolikhet kan duperas med smicker och andra sociala övertalningstekniker. Slutligen tänker jag mig att man i yrke som högutbildad specialist - vare sig det är inom naturvetenskap, matematiker, IT, ingenjörsvärden etc - kommer man trots hög intelligens att vid mötet med en värld där social träning är den främsta tillgången, att vara ett lätt offer.

Hög grad av psykologisering utan djupare grund från min sida... men det var vad jag avsåg med "klockrent exempel".

Jo men om du kollar upp Lingärdes bakgrund så kommer du nog att se att han har en del egna erfarenheter inifrån den världen. Hur mycket av det som sedan går att bekräfta ska jag låta vara osagt, men jag har som sagt inte detaljstuderat vare sig Lingärdes liv och leverna eller hans göranden och låtanden i Palmemordet. Vad jag talar om här är saker som jag snappat upp längs vägen.

Det där med vänstersympatierna är intressant, för det är väldigt många som missat att Elmér – när han väl tagit över på den militära sidan under nästan kuppartade former – genast drog igång med att rekrytera vänsterfolk till tjänsten. Det enda kriterium som verkade gälla var att de skulle betraktas som "nationellt pålitliga", vilket väl i praktiken betydde maoister istället för stalinister.

Elmér själv verkar för övrigt ha haft ett vänsterradikalt förflutet, vilket Lasse Lampers pekar på i "Det grå brödraskapet". Där framgår det att Elmér i sina yngre år hamnade i Säpo:s register därför att han prenumererade på Norrskensflamman. Det tog visst många år innan han lyckades få dem att plocka bort det ur hans dossier. Norrskensflamman var den moskvatrogna tidningen när det begav sig.

Det jag just sagt kan ju även tänkas förklara det kompakta ointresse jag mött från de tongivande figurernas sida när jag gång på gång under flera års tid pekat just på de här sakerna med Elmér. Det förklarar även det veritabla ställningskrig som uppkom mellan militära sidan och Säposidan, och som tog sig uttryck i en serie händelser som kulminerade i Palmemordet.

Håller med om att detta sannolikt är några av de viktigaste pusselbitarna för att förstå mordet och den påföljande mörkläggningen.

Men tycker det är svårt att få dem att passa ihop...

Bara att vrida Holmér och Ebbe rätt i den där politiska matrisen du skisserar havererar ju på ett tidigt stadium - åtminstone för mig.

Jag har nog lite svårt att hänga med i dina tankebanor, som för mig ter sig ganska kryptiska. Om du ville förklara lite mer utförligt vad du menar så skulle det underlätta.

Walter Kegö har ju varit väldigt öppen på senare år med att PKK-spåret i själva verket fungerade som ett slags fikonlöv för Sovjetspåret. I så måtto är det hela ändå ganska rättframt, och då ligger det i linje med den där politiska matrisen som du skönjer i vad jag sagt. Men samtidigt finns förstås en massa motstridig information om vad Hans Holmér, Ebbe Carlsson och kompani egentligen höll på med.

Vad de här herrarna uttryckte när det begav sig blir svårtolkat just därför att deras yttranden kanske måste tolkas som fikonlövsprat i syfte att ge en missvisande bild av vad det hela egentligen rörde sig om. Vad som är information och vad som är desinformation är inte alltid lätt att utröna, och det inkluderar ju rentav vad Kegö sagt under senare år för att liksom klargöra saken.

Det är just därför som jag hela tiden skjutit in mig på källfrågan, och särskilt då "Källa Erik" som Kegös story hänger på. Så länge man inte öppet redovisar materialet från Källa Erik så sitter vi dessvärre där vi sitter, och då blir det hela en slags gissningslek där man får försöka avgöra på andra grunder vem man egentligen ska kunna lita på.

Vad Lingärde beträffar så är det kanske lite mer av "ner på Sveavägen!" som gäller som motto där. För Lingärdes uppgift om den planerade övningen där en högt uppsatt svensk militär skulle gripas på bar gärning passar mycket väl in i det pussel jag redan lagt om vad som försiggick längs Sveavägen på vägen från bion till mordplatsen.

Det är den överensstämmelsen som särskilt intresserat mig, och i den ligger ju ännu en metod att stämma av information och därigenom försöka utvärdera sanningshalten i den. Det är alltså inte bara "ord mot ord" (som med Kegö och kompani) utan här har vi "ord mot handling" – och då vet vi att "action speaks louder than words" och utgör således ankaret i den typen av utvärdering.

Avslutningsvis måste man även ha klart för sig, att i underrättelsesammanhang så är det inte helt ovanligt att någonting som ser ut på ett sätt sedan visar sig vara på ett annat sätt. Det gäller naturligtvis även Sovjetspåret. Även om det ser ut som om Sovjet mördade Palme så behöver det ju inte vara så, utan det kan i sig tänkas utgöra ett fikonlöv som byggts in i upplägget för att skapa det intrycket. Med andra ord slutar alltså Sovjetspåret inte nödvändigtvis i Moskva.

Vad säger det vi kan se på mordplatsen om GM?
Blodpölens placering visar att när GM väl bestämmer sig för att agera inte har hunnit kolla av läget in på Tunnelgatan?

Det finns en 40-50 personer i området när det sker.

Han skjuter rakt ut mot gatan och i en riktning där det finns andra människor än det tilltänkta offret.

Man kan inte i förväg veta att BO kommer att vara på den här platsen, man måste ha varit där när det händer och sett var han går.

Han stoppar undan vapnet innan han lämnar platsen.

GM kan inte i förväg veta hur och var vittnen kommer att agera till följd av det som händer.


Vad säger sådant här om en GM som agerar under dessa förhållanden?

Finns det några foton på Löjtnant X?

Ja alltså det jag menar är att ett flertal initierade "palmlologer" har omtalat Holmér och Ebbe som välkända "mörkläggare" - och så ger de exempel på bordellaffären OCH något som kallas för sjukhusaffären i Göteborg (någon form av spionhistoria). I båda fallen verkar det ha handlat om att mörklägga för att skydda Palmes regeringar. Vilket gör det på något vis märkligt om Holmér och Ebbe "privat" skulle vara "högersympatisörer" som bondar med "baseballigan" och palmehatande Stay-behind-bröder eller för något annat form av dubbelspel MOT sosseriet?

Jag menar vad är det för högermän om de sitter på information som kan fälla sosseriet, eller åtminstone åsamka sosseriet skada i dess mest maktfullkomliga fas? Det framstår inte som sannolikt helt enkelt...

Då verkar det mer sannolikt att de helt enkelt är karriärister som är fullkomligt lojala till sosseriet - eftersom de vet att DET är den säkraste allians för en framtida karriär man kan tänka sig.

Samtidigt om det även stämmer att Elmér hjälpte Holmér att få sin position. Det är ju väldigt svårt att få ihop med berättelsen - som jag personligen tycker framstår som trovärdig - att Holmér åkte runt i Stockholm på mordnatten och då även passerade mordplatsen och fick information om vem som mördats.

Du ska ha tack för att du utvecklade dina tankebanor lite. Tack vare det har jag lite lättare att begripa din infallsvinkel och dina förut underförstådda resonemang.

Om Hans Holmér och Ebbe Carlsson så råder det väl inget större tvivel om att de fungerade som "fixare" för sosseriets räkning. Radarparet dök upp första gången i samband med affären om sjukhusspionen på Sahlgrenska 1975, men sedan försvann de väl igen. Om de haft någon medverkan i hanteringen av bordellhärvan så har det gått mig förbi i så fall. När de sedan dök upp i Palmemordet så var det många som omgående förstod att här pågår det något slags fuffens, vilket ju också ganska snart visade sig vara fallet.

Om Elmér skulle ha hjälpt Holmér att bli Säpochef så har även det gått mig förbi. Vad har du fått det ifrån? Vad som hände var väl att Palme gjorde sig av med P-G Vinge av politiska skäl och sedan stoppade de in Holmér i ett försök att ta över Säpo på samma sätt som de tagit över på den militära sidan fem år tidigare. Det är naturligtvis långt ifrån otänkbart att Elmér haft ett finger med i det spelet, men i så fall har det flugit under min radar. I alla fall stötte sosseriet på patrull inne på Säpo och det var då som det där ställningskriget mellan sidorna i tjänsten uppkom.

I och för sig är det svårt att riktigt avgöra vad som pågick under ytan i alla de här härvorna och turerna, men förutom Hasse & Ebbes uppdykande verkar varken sjukhusspionen eller bordellhärvan utgöra något egentligt förspel till Palmemordet. Däremot menar jag att IB-affären 1973 lär ha tärt på relationen mellan Palme och Elmér, och sedan har vi även spionaffären Stig Bergling i slutet av 70-talet.

Min bild av förloppet är alltså att det varit utdraget i tiden och att det bubblat ända sedan 1973. Det finns säkert mer om man tittar noggrant, och det skulle inte förvåna mig om både sjukhusspionen och bordellhärvan innehåller något slags svinhugg åt endera hållet. Men den viktigaste hållplatsen mellan IB-affären och Palmemordet är definitivt Bergling-affären.

Falupolisen Bo Lindebert som var först med att varna om Bergling menade att det fanns en högre mullvad som placerade gottegrisen Bergling i gottkiosken. Även Bergling själv hävdade samma sak, att han blivit manipulerad in i det hela. Bergling talar förstås i egen sak, men i och med att Lindebert säger samma sak så finns det ändå anledning att ta det på allvar.

Den som fattade beslutet att placera Bergling på Försvarsstaben var Stig Synnergren, vilket han senare beskrev som sitt livs sämsta beslut. Det får man kanske hålla med om, men samtidigt undrar man vem som beredde beslutet och alltså föreslog och gav klartecken för Bergling innan det gick in till Synnergren för beslut. Den personen kan inte gärna vara någon annan än Elmér.

Efter slutuppgörelsen i Palmemordet kunde sosseriet använda mordet som bräckjärn för att slutligen ta sig in i Säpo. En omorganisation följde 1989, och då skapades det "nya Säpo" som mest bara verkar fungera som ett slags sosse-Stasi. Gamla Säpo var en helt annat femma, för på den tiden såg de rentav efter rikets säkerhet istället för att hålla koll på sossarnas politiska motståndare. Det är det här scenariot som Tore Forsberg och kompani omgående måste ha sett och som fått dem att bli vita i ansiktet när de hörde att Palme blivit skjuten. Kort sagt innebar Palmemordet slutet för firman som de skapat och känt den.

För att åstadkomma det här genombrottet så drev sosseriet en mediakampanj där Elmérs folk skyllde Palmemordet på Säpo – helt och hållet medelst ogrundade insinuationer. De artiklarna och programmen har alla Palmeintresserade läst, sett och hört. Man måste komma ihåg att psykförsvaret ligger på den militära sidan, så de har gubbar överallt i medierna. På den tiden hade Säposidan inte alls samma medieresurser utan man stod i praktiken försvarslös mot det här anfallet.

Holmér är en komplicerad historia med många nyanser, som vänstermurvlarna gjort allt för att förenkla till svartvitt. Den intressanta frågan därvidlag handlar ju inte om vad Holmér egentligen var för slags människa, utan om vad man haft för motiv för att framställa honom på det sätt han blivit framställd. Det är där skon klämmer, menar jag, för det är min uppfattning att Holmér försökte sig på en slags tjurrusning för att knäcka fallet – i full förvissning om att det får bära eller brista.

Problemet som uppkom var att karlakarlen och Vasaloppsåkaren Holmér ändå inte var tillräckligt snabb och kraftig utan murvelmobben fick in för många spjut och svärd i honom innan han hunnit igenom gatloppet. Det är visserligen riktigt att utredningen havererade i och med att Holmér tvingades bort, men skälen till det är snarast de omvända jämfört vad vi fått läsa om i såväl tidningar som böcker. Ingen av Holmérs kritiker har med trovärdighet kunnat hävda att utredningen skulle ha blivit bättre om någon annan än Holmér lett den. För egen del tror jag i alla fall inte det.

Att dådet till vitala delar är av slumpmässig art utfört av ensam gärningsman.
Så tolkar jag det,och många andra med mig.