"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Jag hade också svårt att förstå vad hen var ute efter. Men det här kanske handlar om strävan efter perfektion, att det i hennes värld måste finnas något optimalt, perfekt för att det skall kännas rätt? Att hon har svårt att förstå att moralen som hänger på människan med dess fel är bättre än moralen skapad av gud som är ofelbar? Hennes värld kanske är svart-vit, att allt måste vara antigen rätt eller fel och inte ngt åt det hållet? Att för hen en moral dikterad av gud måste vara den bästa och högsta, och att en moral skapad genom att en människa utvecklas, mognas och blir klokare och visare och mer empatisk inte kan skapa en högre moral än hennes gud?

Ja att ha god moral för att man följer en religiös skrift innebär inte att man är god utan bara att man tar direktiv och följer. Jag är trevlig och omtänksam av äkta välvilja och medlidande.

Man förtjänar t ex en mer realistisk verklighetsuppfattning. Man tror inte mera på fantasier om en gud som tar allt ansvar, löser alla problem, som lovar ett evigt liv efter denna o c v. Man får en mer realistisk självbild, man känner bättre sina styrkor och svagheter, man slutar tro på att man är sådan som man önskar sig vara. Man styrs mer av fakta och verklighet i stället för önsketänkande.

En troende lever i en verklighet där man önskar och tror sig vara allsmäktig, att man kan få vad man önskar. Vågar man inte se att livet tar slut med döden så lever man i en fantasi om ett evigt liv. Vågar man inte ta ett eget ansvar tror man att gud löser allt o c v. Man löser alla svåra problem med hjälp av önsketänkande och fantasier. Man kunde säga att en troende vågar inte möta verkligheten med en mer realistisk bild om andra och sig själv. När man lever mer i verkligheten än i fantasier kan man bättre utnyttja sina resurser, man har bättre självkännedom och man får mer utav livet. Man kan se saker och ting, andra och sig själv djupare och med mer variation. Man är helt enkelt mer vuxen med allt vad det innebär. Man kan ha en vuxen relation till andra, till sin partner, sina barn, vänner o c v.

Mognad implicerar att det finns något mer fullkomligt att nå fram till. Var finns det fullkomliga och vem bestämmer vad det är? Det kan inte vara människan eftersom människan ändrar sina uppfattningar med tiden. Det måste vara något permanent existerande som övergår människan anser jag.

Mognad implicerar att det finns något mer fullkomligt att nå fram till. Var finns det fullkomliga och vem bestämmer vad det är? Det kan inte vara människan eftersom människan ändrar sina uppfattningar med tiden. Det måste vara något permanent existerande som övergår människan anser jag.

Det finns inget fullkomligt när det gäller människan och behöver inte heller finnas till om man har lämnat perfektionskraven bakom sig. Du har ett behov av ngt större än människan, alla har inte det behovet utan nöjer sig med det normala. Människan befinner sig i olika utvecklingsfaser hela livet och det skapar varierande behov, förväntningar och syn på saker.

1. Är matematik en fantasi?

2. Har du ett exempel på en varaktig framgångsrik ateistisk civilisation?

3. Är mänskliga rättigheter en fantasi?

Moralen har ju utvecklats efter hur samhället har utvecklats.

Stenålderns moral i "stammen" var annorlunda än de antika högcivilisationernas, som säkerligen var annorlunda än det svenska bondesamhället under bronsåldern, som ju är annorlunda än idag.

Moral är en lera som formas efter behov.

Och onekligen är dagens kristnas moral väldigt annorlunda än 1300-talets kristna.

Men om det inte finns någon moral som är den rätta, att det inte finns en referens till vad som är rätt och som övergår mänskligt tyckande, så förstår jag inte hur du kan mena att det finns en moralisk skala där något är bättre eller sämre?

Alla har sin egen moral som beror på den individuella utvecklingsnivån, man har sitt samvete som visar vägen. Sedan finns det gemensamma moralregler som man förväntar sig att följa för att få vara med. Utan andras kontroll skulle många vara vilsna. Samhället genom sina lagar säger vad som är rätt och fel, lagar skapas för vad människor vill i demokratiska samhällen. Det är alla människor tillsammans som skapar regler och inte en gud. Även gud är skapad av människor genom fantasier, heliga skrifter är skrivna av människor.

Mognad implicerar att det finns något mer fullkomligt att nå fram till. Var finns det fullkomliga och vem bestämmer vad det är? Det kan inte vara människan eftersom människan ändrar sina uppfattningar med tiden. Det måste vara något permanent existerande som övergår människan anser jag.

Ja, men några hagel har ändå träffat rätt när man skjutit blint med hagelbössan mot gudsidén. Moralen hos Gud handlar till stor del förhållandesätt gentemot det jordiska livets ändlighet och dess fåfängliga strävanden i motsats till evighetsperspektivet och vad som kan anses vara tidlöst heligt. Alltså en högre rättfärdighet.

Jag kan se vissa fördelar med att vara troende. Om man t ex saknar en inre, djupare moral är det kanske bra om man kan läsa i boken om vad som är rätt och fel, eftersom man inte vet det själv. Om man är för rädd för att våga inse att livet tar slut med döden, kan man trösta sig med fantasin om ett evigt liv efter döden. Man kan dämpa ångest genom att inbilla sig ett och annat genom sin tro, det hjälper för stunden men botar inte grundorsaken.

Jag ser tron som en lösning för människor som inte är tillräckligt modiga för att möta verkligheten. Att möta verkligheten är den ända vägen till fortsatt utveckling, utan det mötet stannar vi i drömmarnas och fantasiernas värld.