Journalisten: Svenskars engelska är obegriplig

Ända kan man nog göra listan lång med folk som gör fel på engelska. Ett språk är ju inte bara böjningar på adjektiv och kasus. Det de sparar där tar de igen på andra områden.

Svengelska är betydligt mer lättbegripligt än vad t.ex. danskar eller kineser (ofta) är. Svensken koketterar med sina brister i stället för att skryta. (Vilket är samma sak fast oärligt, och typiskt svenskt passivt uppskattningssökande.)

Vet inte om TV-spelsengelska är så mycket bättre än engelskan på TikTok. Ingen av dem kan jämföras med t.ex. vetenskaplig litteratur.
Jag skulle vilja se en undersökning på den utveckling du menar skett. Vad finns det som tyder på att ungdomar idag skulle ha sämre engelskt ordförråd än valfri 50-åring?

Man glömmer gärna att uttal också är en del av språket. Även om perfekt uttal nästan är omöjligt att lära sig, bör alla sträva efter ett så korrekt uttal som möjligt. Då gäller det att uttala /z/ och /w/ korrekt, vilket många svenskar har svårt med. I vissa ord, som eyes/ice är skillnaden betydelseavgörande.

Nej det tror jag inte. Vi exponeras ju för talad engelska mer och mer via Youtube och andra kanaler. De flesta svenskar kan idag göra sig begripliga på engelska. Visst, det låter kanske lite konstigt i en britts öron, men fullt begripligt.

Vad gäller indier så är de som kan engelska också fullt begripliga, även om de talar en dialekt som är starkt färgad av hindi. Det kan man höra bland annat på deras långa a-ljud (t.ex. Paaakistan). Det finns brittiska dialekter som är mer obegripliga än indisk engelska. Kineser är däremot ofta obegripliga när de försöker tala engelska, om de inte kommer från Hong Kong.

Det som Jenny Nordberg klagar på är dock inte svenskarnas engelska utan den svengelska som håller på att förstöra det svenska språket. Så egentligen borde nog den här tråden infogas i anglicismhatartråden.

Har inte sett någon officiell utredning, men har observerat det på jobbet(Nu har vi ännu så länge ingen född efter 2000 men börjar dyka upp många 90talister). Det som är intressant är att de låter amerikanskt när de pratar, men de har extremt svårt att förstå och komunisera med våra Engelska kollegor samt mycket text blir på nån svensk/amerikanskt talspråk.
Själv tycker jag att jag har en utpräglad svensk dialekt, men de flesta brukar snarare försöka placera mig i ett annat engelspråkigt land eller del av landet.

Du kan dock inte lära dig talad engelska från den vetenskapliga litteraturen.

Kan det inte istället bero på att de är nya på jobbet och ovana att använda engelska i praktiken? För egen del är jag, utan att skryta, riktigt bra på att förstå talad och skriven engelska, även äldre engelska, men att tala engelska med någon är svårt eftersom jag är ovan. Dock är min svenska brytning fruktansvärd och jag skulle aldrig kunna imitera amerikansk engelska annat än om jag får återge färdiga meningar.
Helt sant. Men det verkar vara kriteriet många har när de avgör hur bra engelska man kan. Samma kriterium gäller inte för exempelvis franska.

Kan vara att de är otränade i officiella samanhang, själv har jag levt med Engelska som huvusakligt jobbspråk i snart 30år.
Men den skillnaden jag upplever är just den att den yngre generationen är bättre på att härma ett amerikanskt uttal, men svårare att förstå talad Engelska(Dvs. brittisk Engelska).

Det räcker att umgås med engelsktalande i en vecka så är man betydligt säkrare på sin engelska.

Jag har svårt att tro att det gäller generellt, men ungdomar idag är säkert bättre på att uttala amerikansk engelska. De verkar bry sig mer om att slipa bort brytningen, vilket inte är något dåligt.

Här trampade någon uppenbarligen på en öm tå.

När svenskar reser till USA och får komplimanger för sitt språk, så är det verkligen inte en komplimang. Vi har ett sådant lillebrorskomplex gentemot USA, att vi lär oss prata SOM OM vi kunde amerikansk engelska. I en vardagskonversation låter det som att vi behärskar språket, efter fraserna är inlärda och uttalet perfekt.
Men läser vi böcker på engelska, så förstår vi inte alls lika bra som till exempel en indier, som trots sin "dåliga" uttal, faktiskt växt upp med engelskan som officiellt språk. Vårt ordförråd på engelska brukar vara uselt. En svensk som pratar amerikansk engelska är rent plågsam att lyssna på. De överanvänder vissa ord, som de tycker låter särskilt coola, och formulerar sig stereotypt.

Eftersom svenskar sällan BEHÖVER prata engelska, så är inte vår engelska ett funktionsspråk, vilket är fallet när t ex indier pratar engelska. Vår engelska är gjord för att imponera och göra intryck. Det är showigt bara. Jag var inne på Åhléns i Stockholm för ett tag sedan, och överhörde en expidit som fick en kunde med vilken hon var tvungen att prata engelska. Det var tur att det var på inredningsavdelningen, så att jag kunde greppa en skämskudde lite snabbt - för det var fruktansvärt pinsamt. För det första var hon uppenbart skitglad över att få showa på engelska. För det första pratade hon dubbelt så högt som hon gjorde på svenska, så att alla skulle höra. För det andra lät hon exakt som en karaktär i random HBO-serie. Hon pratade inte amerikanskt vardagstal, utan använde intoneringar och manér från skådespelare. Det kanske man inte kan klandra henne för, men man märkte att hon fullständigt glömde bort att svara på kundens fråga (som för övrigt pratade knackig östtats-engelska), för hon var så uppe i sin egen show. Dessutom stakade hon sig direkt, när hon var tvungen att använda några andra adjektiv än "awesome" och "nice", och hon hade ingen aning om vad de föremål hon dagligen säljer heter på engelska. DÅ skämdes jag över att vara svensk.

Nu är ju den franskspråkiga vetenskapliga litteraturen tämligen anemisk. De Gaulle införde visserligen en regel som sa att franska forskare bara fick publicera i franskspråkiga tidskrifter, men den regeln var inte särskilt populär bland de franska forskarna som hellre ville publicera i tidskrifter som andra läser, och har nu plockats bort.

Äldre svenskar är generellt sett bättre på svenska än yngre förmågor medan de äldre är sämre på engelska.
Det hela har att göra med konsumtion av populärkultur där man får träna på sin engelska via musik, tv-serier och filmer.
Sverige dubbar inte filmer och tv-serier vilket gör stor skillnad.