Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Fast LP har väl sagt att hon inte ens märkte att hon blev beskjuten eller förföljd. Då måste hon ju glömt att dom pratat med någon sekunder före mordet eller så var hennes val att inte berätta det. Det är anmärkningsvärt och gör ett mötesscenario mindre troligt.

Ja, såklart. Men sedan får man ju inte glömma att det här är ett politiskt mord. Det är inte säkert att hon kan berätta sanningen.

Visst, man varför ville hon då så bestämt skylla mordet på en missbrukare från Rotebro? Skulle hon då haft följe med CP i dryga 40 sek och på något sätt fått detta till något större än ett vansinnesdåd?

Har lite svårt att tro att statsministern stannar och pratar med den mannen där... som ska ha gett ett speciellt intryck. Paret AD såg var väl två andra, 30-45 sek före skotten? Han har aldrig sagt att det var en kvinna och en man i alla fall.

Alla Lisbets förhör är... konstigt ihåliga.

Nu fattar jag inte riktigt vad du menar. Om man inte kan berätta sanningen är väl att skylla på en missbrukare från Rotebro ett rimligt alternativ.

Det här iakttagelserna som du gör är väldigt skarpa och bra. Det är något som inte klaffar med Lisbeths story, och då gör man klokt i att sätta sig ner och försöka göra en lista av sådana konstigheter och anomalier för att sedan tröska igenom dem och se om det finns någon slags gemensam nämnare som sammanbinder dem alla.

Utpekandet av Christer Pettersson är också i sig en sådan anomali, som kommer ovan i köpet på alla konstigheter på mordkvällen – längs vägen från Grand till Dekorima och sedan även efter skotten. Tvärsäkerheten i utpekandet får en närmast teatralisk karaktär, för den står på intet vis i proportion till förhållandena som rådde vid skjutningen.

Inte ens någon med fotografiskt minne, som ju Lisbeth påståtts ha haft, kan med hundraprocentig säkerhet känna igen någon som de aldrig sett förut och bara iakttagit under ett par kaotiska sekunder. Så antingen har vi i Lisbeth en obalanserad människa som saknar rim och reson, och uppvisar påtagliga brister i omdöme och självkännedom. Var hon verkligen sådan? Det tvivlar i alla fall jag på.

Istället ser jag hennes utpekande som en slags teatralisk övning, där överdriften är avsiktlig för att signalera att hon verkligen är övertygad om att det var Christer Pettersson hon sett. Men den signalen var kanske inte främst riktad till rättens ledamöter utan till yttre faktorer som hon kände behövde få veta att hon inte hyste några andra idéer än just vansinnesdådet och Christer Pettersson som den skyldige.

Lisbeths inlindade meddelande skulle i så fall lyda något i stil med att "Jag tänker inte ställa till med någon oreda här, utan vi kommer att ta det lugnt. Lämna nu mig och mina barn ifred!"

Vidare har utpekandet av Christer Pettersson en annan relaterad dimension. För Lisbeth är ingen dumbom och har dessutom kunnig juristhjälp, det fanns resurser till sådant i familjen även vid sidan av själva rättegångarna. Då är det väl ganska klart, att hennes utpekande av Christer Pettersson vid videokonfrontationerna måste ha framstått som problematiska ur bevissynpunkt och att hon själv i god tid före rättegångarna gjorts medveten om det förhållandet.

Vill man dra det ett steg längre så kan det ju rentav vara så, att hon redan innan videokonfrontationen fått klart för sig att ett utpekande med formella brister inte kan ligga till grund för en fällande dom. Då serverar polisen upp den formella bristen i förväg, genom att låta Lisbeth få veta att den misstänkte är alkoholist. Då nappar Lisbeth på det, kanske efter samråd med advokat, och undslipper sig då att "Det ser man vem som är alkoholist."

På så vis har man manövrerat fram ett juridiskt dödläge, där en fällande dom blir omöjlig även om utpekandet är absolut säkert. Sedan kan hon "ösa på" hur mycket som helst i rätten, i trygg förvissning om att det inte kommer att resultera i någon fällande dom. Alltihop blir ett spel för gallerierna, och det enda som går snett i det spelet är att tingsrätten, som är en ren banandomstol, ändå fäller Pettersson. Men det rättas ju till i hovrätten som frikänner honom, och på den vägen är det.

Tittar man på bevisningen i fallet så har de i praktiken inte haft någonting alls att komma med, utan det enda som funnits är några lösa indicier plus Lisbeths utpekande. I den svenska rättstraditionen, där parterna formellt sett är jämställda och jämbördiga, och där "målsäganden" inte är edsvuren som åklagarvittne, där blir ett utpekande inget annat än ett påstående på nivån "ord mot ord".

Substansen i hela fallet kan därför sammanfattas i att Lisbeth påstår att Christer Pettersson var där medan Christer Pettersson påstår att det var han inte alls. Ord mot ord, men någon egentlig sakbevisning fanns det inte. Det här är ju något som aldrig ens skulle ha gått till åtal, utan hela den här rättsprocessen utgjorde en enda stor fars från början till slut.

Än värre är att "ord mot ord" ledde till fällande dom i tingsrätten, vilket visar hur bananmässigt det går till i svenska domstolar. De formellt sett jämbördiga parterna, vilket återspeglar likheten inför lagen, åkte ut till förmån för en "fri bevisprövning" av ord mot ord där man gick i överhetens ledband och stampade in ansiktet på den försvarslöse och rättslöse Pettersson. Då är det illa mycket illa ställt, och övergreppet mot Pettersson är ju långt ifrån det enda som gjorts under resans gång i Palmemordet.

Man kan naturligtvis se det mesta från olika perspektiv, men från mitt synhåll ser hela den här processen ut som en skådeprocess, som inte främst handlat om Christer Petterssons skuld – eller ens om att överhuvudtaget försöka få fast Palmes mördare – utan det handlar om det där sedvanliga manövrerandet i paragrafdjungeln för att knåda fram en "lösning" som inte löser någonting mer än de behov som för tillfället finns för att täcka ändalykten på inblandade parter. För det ändamålet plockar man då in "Gunnarsson och Pettersson och Engström och jag" som en slags bondeoffer i schackspelet, för att hålla karusellen igång. Tio för de stora och fem för de små!

Man får ju heller aldrig glömma att LP också som maka inte är ett oberoende vittne enbart för att hon kan ha politiska bojor på sig. Det finns ju också en alternativ förklaring i att hon är medskyldig.

Kanske var det hon som ledde dit OP, frivilligt eller ofrivilligt, medveten om vad som väntade.

Du menar alltså att det blir en ”öga för öga”-situation? Någon har tagit livet av min man då kan jag ”offra” en missbrukare för att sanningen inte ska komma fram? Hon ville alltså få hela mordet till en galnings verk för att lägga ut villospår mot ett storpolitiskt mord. Så tror inte jag LP fungerade i alla fall.

I ditt scenario har alltså LP rejektat en massa personer men till slut kommit överens med polisen att typ: - ”Nu kör vi på den här mannen”.

Om LP inte ville att sanningen skulle komma fram hade hon ju kunnat neka hela tiden att hon kände igen alla personer som polisen visade.

Inte alltid är den enklast teorin den rätta, men det händer. Det är en mycket logisk kedja att LP talade sanning när hon sa att hon inte uppfattade någon i sällskap med henne och att hon senare pekade ut en person som hon trodde var den som sköt OP, även om jag själv inte tror att CP är skyldig.

Det räcker att NF tar fel på metrar både vid mötet och vid skotten för att de 43 sekunderna ska ”ätas” upp och då finns det inget mötesscenario. Däremot kan ju OP tillfälligt ha vänt sig mot mördaren strax innan mordet för att sedan snabbt vända ryggen till. Kanske uppfattade AD detta? Eller så missuppfattade han situationen helt enkelt.

Jo det finns ju den där familjevarianten, där man talar om allt från utpressning om vårdnadstvister till svartsjukedrama med mera. En som varit inne på det, fast lite under ytan, är Lars Borgnäs. Det är i det sammanhanget man får sätta den omvända ordningsföljden på skotten som han tutade om i sin senaste bok. För om det första skottet riktades mot Lisbeth men missade så har vi "ett helt annat mord".

Men när man tittar på finliret kring ballistiken och allt som hör till det så finner man likväl att den omvända skottordningen kan uteslutas, och då står vi alltså med det "gamla vanliga" Palmemordet där måltavlan varit Olof. Nu utesluter det i sig inte att Lisbeth kan ha haft ett finger med i spelet, men hela den där idén om att peka mot Lisbeth genom omvänd skottordning faller ändå med det.

Att sedan peka på Lisbeth är inget nytt men däremot däremot har det väl alltid legat i ytterkanterna, så att säga, av alla de teorier som lagts fram. Den som drev lisbethspåret mest av alla när det begav sig, det var Lars Krantz som gick så långt att han på bästa sändningstid lät förstå att det var Lisbeth som sköt. Sedan den höjdpunkten har lisbethspåren fört en tynande tillvaro.

Annars var Lars Krantz en festlig farbror som drev gäck med allt och alla, ett "palmetroll" långt innan ordet "troll" började användas för sådant. Hans gamla blogg, med det fyndigt dubbeltydiga namnet Nationalmordet, finns arkiverad och även om det är mycket upprepning så är det ändå underhållande läsning. Och mitt ibland stollerierna finner man faktiskt någon enstaka guldklimp.

Den guldklimp som jag själv tagit vara på från den gode Krantz kommer ironiskt nog från hans hustru, som han hamnade i fejd med och tog ut skilsmässa. Idén kommer från en gammal film av den ryktbare italienske regissören Bernardo Bertolucci, med titeln "Spindelns strategi" ("Strategia del ragno", "The Spider's Stratagem"). https://en.wikipedia.org/wiki/The_Spider%27s_Stratagem

Filmen handlar om ett politiskt mord av en partisanledare under Mussolinitiden, och som visar sig ha dubbla bottnar och ett ursrpung i förräderi mot den egna rörelsen och dess ideal. Det kanske allra mest intressanta i temat är hur mordet till synes grundas i en tyst överenskommelse mellan offret och dennes banemän. Man får aldrig riktigt veta utan lämnas undrande om självmordsaspekten på det hela, alltså möjligheten att offret "låtit sig mördas" för att sona sitt förräderi men på ett sätt som gagnar rörelsen och dess målsättningar.

"Spindelns strategi" är enligt min uppfattning ett absolut måste för den som vill borra i sådana teman som du går in på. Lisbeth-temat ligger då lite ut till vänster från den idén, så att säga, men ändå hör de ihop på något vis. För egen del tycker jag att det är märkvärdigt om Palme inte skulle vara medveten om risken med att gå dit till Dekorima, och därför ligger det nära till hands att han gjort så riskerna till trots. Ett sådant dödsförakt kan tolkas som oförsiktighet grundat i dåligt omdöme, men det kan också tolkas som en medveten och välavvägd dödslängtan, att man tar risken därför att man är beredd att lämna – och kanske rentav för allas bästa och till Rörelsens fromma.

Det är vad jag har att säga på det temat. Vårdnadsärenden, otrohet och sådant är jag inte nog inte så begiven på, och även om Lisbeth var en dam med ruter så var det nog inte hon som höll i vapnet. Kan hon ha lett Olof in i dödsfällan? Inte helt omöjligt men ändå långsökt. Snarare tänker jag nog, att Palme drog med sig henne ut som "mänsklig sköld" den kvällen, i den fåfänga föreställningen att när man har damen med sig så går man lite säkrare. Samma som med Kennedy i Dallas med andra ord, och det slutade illa bägge gångerna.

Mycket intressant, sen när Joakim Palme säger i nya dokumentären att han inte tror på att Christer Pettersson är inblandad trots hans mors tvärsäkra utpekade.
Han slänger Lisbet Palme under bussen sas.

Jag tror de flesta har uteslutit Petterson men skulle det gå att bevisa att makarna faktiskt haft en kort ordväxling med någon som då är skytten så är ju det något man måste fundera på.

Skulle en betald mördare prata med sitt offer innan mordet? Knappast.

Skulle en ensam palmehatare som råkar vara beväpnad hamna i diskussion med Palme och sen bli så arg så han skjuter? Ganska troligt eller hur?

En kontraktsmördare som hamnat i samspråk med ett offer innan mordet skulle aldrig låta Lisbet överleva och kunna peka ut skytten efteråt.

En palmehatare som får in en fullträff på Palme och en vad han tror är en träff på Lisbet är nöjd och löper från platsen.

Hade de utrett detta redan under mordnatten hade de kunnat ta rätt riktning från början

Var det en slump att han sprang på en galning 28e februari utan livvakter? Osannolikt.

Jag tror skytten fått information om att Palme avsagt sig livvakter och därmed kommer att vara ensam ute i Stockholmsnatten.
Mördaren finns bland de som visste att Palme var utan skydd.
De fick flera timmar på sig att förbereda ett attentat.
Jag tror inte på en sådan osannolik händelse att han av en slump just utan livvakter springer på Petterson som då av en slump är beväpnad med en revolver. Pettersons modus har ju aldrig varit skjutvapen.

Palme blev tagen av sina egna, därför fick vi aldrig någon lösning. Folk vet men kniper käft i nationens intresse.
Många ville ha bort Palme.

Ja, ett långskott är det absolut. Men det vore inte det sjukaste som någonsin hänt. Man måste ju ha alla möjliga alternativ i huvudet när man kikar på det här så att man inte bara avfärdar saker på eget tycke.

En vallning dit av LP är det kortaste långskottet jag kan tänka mig av skotten i den alternativteorin.

Det är trist bara att det finns minst 37 gånger fler möjliga scenarion och teroier än det finns bevis

Nu la du lite ord i mun på mig. Det är inte riktigt så jag menade.

Jag menar bara att det finns en risk att LP känt ett tvång att peka åt fel håll. Kanske genom att få en gm presenterad för sig, eller på eget initiativ när hon såg en lämplig kandidat att kasta under bussen där vid konfrontationen.

Sedan vet jag inte om jag tror på det som en sannolik möjlighet eller ej. Men att det är en reell risk i detta fallet måste man vara öppen för.