Ett tips till alla i tråden är att kolla på städerna längs norrlandskusten. På grund av avstånden blir varje stad som en liten isolerad ö, där marknadsmekansimerna kan studeras med minimalt brus.
Huspriser runt Umeå ger till exempel en tydlig bild av vad folk tycker är "rimlingt pendlingsavstånd". Skellefteåborna klagar i kölvattnet av Northvolt på bostadbrist, men deras priser är 2/3 av Umeås, trotts likvärdigt löneläge. Umeå tätort har 152% högre befolkning, men lika viktigt tro jag är befolkningsutvecklingen, där umeå växt 92% mellan 1970-2020, medan Skellefteå växt 32% under samma period.
Folk har råd att bo i Umeå genom att dra ner på annat. Det cyklas till förbannelse och mitt personliga intryck är att utbudet på välutrustade begagnade bilar runt 150-300k är betydligt bättre i Övik och Skellefteå. En gissning är att i dessa städer ryker den belånade bilen, medan man i Umeå faktiskt kommer att tvingas flytta när bindningstiden för ränta löper ut.
Vilket leder mig till en annan poäng. Det intessanta är inte folk med 20% belåning på huset köpt 97. Det intessanta är en
minoritet av folk på marginalen. De som antingen "tvingas" till hög belåning pga brist på hyresrätter, eller de som tvingas sälja pga ohållbar privatekonomi. Endast en liten del av det totala bostadsbeståndet säljs vare år, så om någon av dessa små grupper plötsligt ökar får det stor inverkan.
Edit: inlägget ovan är förståss också en faktor, som vi mestadels slipper i Norrland. Det är rätt fascinerande att kolla på USA, där man spritt ut städerna så mycket att infrastukturen haverarar, bara för att komma bort från problemen
https://myth20c.wordpress.com/2022/11/17/suburban-redevelopment-the-growth-ponzi-scheme/