Man frias från barnvåldtäkt - hovrätten förstod inte vad "snippa" betyder (2021)

Om jag förstått saken rätt har den första frågan inget klart svar. Frågan kompliceras av att domstolen inte bara måste följa svensk lagstiftning inkl Europakonventionens artikel 6 (Rätt till en rättvis rättegång) utan även Europadomstolens tillämpning av artikel 6. Som jag har förstått det ser Europadomstolen mycket restriktivt på domstolars möjlighet att själva komma fram till att det rör sig om ett annat brott än det åklagaren angett. Hovrätten tycktes mena att de inte fick döma mannen för något annat brott än våldtäkt på barn. Om det var rätt eller fel kan bara HD avgöra.

Det är domstolen som har ansvaret att reda ut eventuella oklarheter i åklagarens gärningsbeskrivning genom sk materiell processledning. Det framgår av rättegångsbalken. En åklagare bör därför - enligt åklagarmyndigheten- vara lyhörd och flexibel när det gäller påpekanden av domstolen om gärningsbeskrivningen och de brottsrubriceringar som kan bli aktuella. I det här fallet har åklagaren sagt att hovrätten ställde frågor och agerade på sådant sätt att hon kände sig pressad att avstå från alternativyrkande om sexuellt ofredande. Åklagaren menar att hovrätten borde lyft frågan om "andra i gärningsbeskrivningen invävda brott" om de såg frågan komma.

När det gäller andra frågan ska alltså hovrätten försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter genom frågor och påpekanden under processen. Det framgår också av rättegångsbalken. I det här fallet skulle hovrätten gått tillbaka till åklagaren och målsäganden och frågat dem vad de menade med ordet "snippa". Men enligt åklagaren I målet tog hovrätten inte upp frågan om vad "snippa" betyder under förhandlingen. Material från ordboken som användes förde domstolen in själva efter förhandlingen. Ingen av parterna hade möjlighet att ta del av den.

Hd prövar i princip bara på nytt, om nytt bevismaterial finns.

Det går rimligtvis inte att ha någon åsikt om bevisvärderingen utan att själv ha tagit del av förundersökningen, dvs den samlade bevisningen. Men det är intressant att de två användare som säger sig ha tagit del av ( läst) alla förhören med flickan ger oss en annan bild än vad domen gör.

Det är det som hovrätten gör sedan som är synnerligen anmärkningsvärt. Hovrätten kommer nämligen fram till att det är styrkt att mannen gjort sig skyldig till två fall av sexuellt övergrepp på flickan. Trots detta går mannen fri. Varför använder sig inte hovrätten av de möjligheten att pröva de alternativa brottspåståenden som uppenbart täcks av gärningsbeskrivningen?!?
Hovrätten skriver:

Det är följaktligen inte styrkt att Jörgen Sörensen har penetrerat målsägandens under-
liv. Vad han är överbevisad om är att han vid två tillfällen har fört in sin hand innanför
målsägandens shorts och trosor samt hållit på hennes yttre könsorgan och fört in sitt
finger där. Agerandet har såvitt framgått i båda fallen varit helt kortvarigt, om än att
det skapat obehag hos målsäganden. Det bevisade handlandet kan inte sägas vara av
sådan karaktär att det utgör sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens all-
var är jämförliga med samlag. (Om bedömningen av samlagsbegreppet m.m. i praxis,
se SOU 2021:43 s. 98 f.) Åtalet för våldtäkt mot barn kan därmed inte vinna bifall.
Åklagaren har inte yrkat ansvar för något annat brott. Jörgen Sörensen ska därför fri-
kännas.

Domen innebär att mannen på något konstigt sätt både är friad och "dömd" samtidigt. Eftersom han inte blir dömd för något brott kan han inte överklaga domen.

Delar din uppfattning i första stycket. Det är också vad jag fick lära mig när jag satt på ting; att man pga Europadomstolens praxis inte fick döma i enlighet med ett lagrum som inte uttryckligen har berörts under huvudförhandling. En domstol som överväger att döma för ett annat brott, som åklagaren inte har angett i åtalet, bör därför låta parterna plädera i frågan om det andra brottets tillämplighet.

Jag tror inte att domstolen borde ha gått till målsäganden som ju inte var närvarande, däremot borde den ha hört sig för med åklagaren och försvararen vad de ansåg att flickan menade så den frågan kunde avhandlas. Vid ett sådant läge hade åklagaren kunnat välja att låta komplettera förundersökningen, eller helt enkelt köra på ändå. Nu blev det istället ett överraskande domslut.

Är det bara jag som är gammal nog att minnas styckmordsrättegången? "Allmänläkaren" och "Obducenten" blev slutligen frikända och morddomen upphävdes men hovrätten antecknade tydligt i domskälen att läkarna var skyldiga till det preskriberade brottet mot "griftefriden" genom att bl a ha styckat liket av den prostituerade kvinnan. Dessa läkare dömdes inte bara i Folkets Domstol, som demonstrerade och skanderade utanför rättssalen, deras påföljd i samhällslivet blev förlust av sina läkarlegitimationer på livstid (trots ovanligt förtjänstfulla yrkeskvalifikationer). Sådant händer alltså någon gång ibland. Läkarnas många ansträngningar att med rättsmedel komma till rätta med skandaliseringen gick slutligen om intet.

Det som spelades upp I Hovrätten var förhöret med barnet hos polisen och där framgår det vad hon gör med handen och det tydligt så även i text. Så nej, det går inte att missta sig på vad hon menar. Nu har jag dessutom läst alla förhör med flickan.
Så på den punkten kommer inte dom gamla stofilerna någon vart utan det ligger på rätten att utreda det som är oklart.

Man gör narr av Hovrätten vilket inte ser särskilt bra ut för förtroendet.
https://www.youtube.com/watch?v=tC08h9v43RU&t=274s&ab_channel=SVTHumor

Fel av mig. Jag utgick från att det var underförstått att flickan företräddes av ett målsägandebiträde som var närvarande.

Om man ska vara riktigt noggrann kan man också fundera över lämpligheten i förtydligande frågor till ett så litet barn. Hovrättens lösning - ordboken - kan knappast vara godtagbar. Överåklagaren är ju också tydlig i sitt yttrande med att det behövs vägledande uttalanden kring vilka krav som kan ställas på ett barns berättelse och hur kravet förhåller sig till barnkonventionen (barnkonventionen blev svensk lag 2020).

Även om det hade funnits ett målsägandebiträde på plats skulle hens påstående om vad barnet menar inte ha något bevisvärde, utan för att det skulle *bli något av* den sk snippfrågan i bevishänseende skulle åklagaren behöva begära att förhandlingen ställs in och sedan hålla kompletterande barnförhör.

Delar din uppfattning i första stycket. Det är också vad jag fick lära mig när jag satt på ting; att man pga Europadomstolens praxis inte fick döma i enlighet med ett lagrum som inte uttryckligen har berörts under huvudförhandling. En domstol som överväger att döma för ett annat brott, som åklagaren inte har angett i åtalet, bör därför låta parterna plädera i frågan om det andra brottets tillämplighet.

Jag tror inte att domstolen borde ha gått till målsäganden som ju inte var närvarande, däremot borde den ha hört sig för med åklagaren och försvararen vad de ansåg att flickan menade så den frågan kunde avhandlas. Vid ett sådant läge hade åklagaren kunnat välja att låta komplettera förundersökningen, eller helt enkelt köra på ändå. Nu blev det istället ett överraskande domslut.

Ja, men tidigare menade du att att domstolen borde ha hört sig för med åklagaren och försvararen vad de ansåg att flickan menade. I den kontexten vore det väl orimligt att helt utelämna flickans målsägandebiträde?