Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Väldigt intressant text. Kommer i håg när jag och familjen plus några släktingar besökte ett äldre vandrarhem i Höganäs runt 2010. Det finns inte längre kvar men hur som helst.

Under bilresan var det någon som nämnde ett olycksfall som hänt nyligen på hotellet. Någon hade fått ström genom kroppen och dött. I artikeln som personen läst stod egentligen inte så mer mycket mer om händelsen, men hen hade frågat sig om och fått reda på lite mer. Det hade varit en lampa som blivit strömförande och olyckan hade skett i rum nummer 13.

Väl framme fick vi våra rum. Jag hade rum nummer 12 men ingen hade nummer 13. Rummet var helt okej för priset jag betalade. 200 kronor för en natt och då ingick frukost också. Jag lade dock märke till en speciell sak; Lampan.

Jag hade inte sett en sådan lampa sedan typ början av 80 talet kanske. Skärmen var liksom rund/oval och sedan var det runt där lampan var också. Det var som ett mikrofonstativ som lampan hängde på. Kanske någon kommer i håg dessa lamporna och vet hur dan jag menar.

Jag kollade där sladden gick in i stativet och det såg ok ut såg jag tände lampan senare på kvällen. Inga problem den lyste som den skulle. Efter ett tag tyckte jag dock att det luktade bränt så jag stängde av den snabbt. Sedan gick jag till info/receptionen där jag fått nycklarna och sade att lampan i mitt rum lukta bränt.

Personen följer med men känner ingen bränd lukt och egentligen inte jag heller. Så den fick vara på tills jag gick och lade mig. Sedan löpte allt som det skulle.

Nästa dag nämnde jag det hela för de andra som var där. De hade inte märkt något sådant men sedan när vi åkte hem så var det någon som menade att lampan i deras rum hade "Flimrat". Vet dock inte om detta var samma typ av lampa som i mitt rum. Men personen som sade detta hade inte sagt ett ljud om det när vi var där.

Kanske jag och denna personen hade blivit påverkad av det vi visste hade hänt i rum 13 och därför inbillade oss att något var fel på lampan. Vem vet.

En kompis såg ett monster och blev lite skärrad, skakar i sin sömn vaknar upp svettig och skriker.

Kan ju bara fantisera ihop vad känner för vetenskapliga individer med en förtryckare ideologi.

Nja, alltså ... grejen med minnen av en mer unik karaktär - som vi väl ändå får lov att kalla sådant här för - är ju att ju starkare en händelse är, ju mer den påverkar och överraskar en, ju större chans, eller ryskt, för en att minnas det.

Nu så betyder ju detta int enödvändigtvis att det blir själva ursprungsminnet som lever kvar.
För man gör ju en annan sak också när man har haft en sk stark upplevelse.
Dvs man återberättar den.
Många gånger. Massor av gånger över åren.

Hur mycket kan man då egentligen säga att man minns händelsen, eller om det är det återberättade, återupplevda, minnet som blir mer och mer inpräntat.

Inte helt lätt, eller hur.


Det måste däremot inte ha med eventuella fotografier att göra (som stöd för minnet alltså).
För det är inte alls säkert att man ens upplevde händelsen på fotografiet som tillräckligt mycket värt för at bevara i minnet.

Jag kan ta ett exempel själv från mina egna minnen, erfarenheter.
Dvs från första gången jag flög i flygplan.

Jag har ett "starkt" minne från den händelsen - och jag har ett fotografi dessutom (från när vi landade och den första turistfällan uppenbarade sig nedanför trappan med en kamera i hand).
Men jag minns inte något från fotografitillfället. Kanske ett mycket, mycket vagt minne av att det var himla varmt när jag kom ut från planet bara. Men det är allt.

Däremot så minns jag från flygturen, hur jag tittade rakt ner på marken och såg en motorväg, och på den små prickar som ju var bilar. Jag minns hur jag tyckte att de inte rörde på sig, så jag var tvungen att fästa blicken vid en prick och följa anda tills jag såg det parera något landmärke - för att se att den rörde sig alltså).


Inte "övernaturligt" altså, men ändå en händelse som gjorde ett Starkt Intryck på mig.
Fotografiet hjälpte överhuvudtaget inte alls till, trots att det kanske Borde göra det - iaf enligt "teorin."



Starka upplevelser tenderar alltså att fästa sig bättre i minnet. Och sen överleva genom åren - trots att man kanske inte går omkring och pratar om det för alla man möter.

En person som tex bevittnat ett Mord, lär alldeles säkert minnas den händelsen långt efteråt.
Han kommer nog att prata om det också, för många.
Men händelsen i sig kommer ju att ha gett ett så starkt intryck att den blir svår att ta bort.

Personen har alltså bevittnat exakt vad personens minne har bevarat.


På samma sätt kan man alltså mena att om någon har haft en stark upplevelse om "Spöken" så kommer den att minnas det bättre än om det bara var frågan om att han tyckte sig "veta vilket spelkort som skulle komma upp nästa giv."
Det finns en kvalitativ aspekt också, alltså.

Om en person blir jagad över den mörka åkern mitt i natten av ett helt koppel vindögda gastar på jakt efter mänskligt blod, kommer nog att få det svårt att försöka glömma den upplevelsen i brådrasket.



Man kan också minnas helt fel.
Själv så är jag tex helt övertygad om att jag minns dagen då jag först fick reda på att jag hade fått en lillebror.
Sen berättade far min att jag tydligen var sjuk i påssjukan och låg nedbäddad - och inte sprang ute på gården och kickade fotboll som jag hade trott).


Det finn också sådant som man kan gömma totalt - trots att det kanske var något långt utöver det vanliga.
Som tex när jag - efter att ha hört oljud från ovanvåningen som skrämde både min katt och min flickvän, och gick därför upp på ovanvåningen med en stor kökskniv för att leta inbrottstjuvar.
Grejen är att jag har inte något minne, över huvudtaget, av vad jag gjorde där uppe under den - tydligen ganska så långa - tid då jag inte svarade på min flickväns mer och mer förtvivlade rop efter mig från nedervåningen.
Det enda jag minns är att jag bara hade varit där i knappt ens 5 minuter och bara snabbt kontrollerade att det var tomt och inget hade fallit omkull.
När jag kom ner så var flickvännen - och katten - i upplösningstillstånd, grät och hade sig.
De båda vägrade lämna min sida och jag blev tvungen att stå och kissa med de båda bredvid mig.
Och så kom oljudet igen.

Jag hade som sagt inget minne av att jag tydligen hade varit "okontaktbar" under en längre tid, förrän nu för bara några år sedan. Efter att ha återfått kontakten med dåvarande flickvännen så tog jag en gån gupp händelsen, som ett kul minne, för att se om hon kom ihåg.
Och det hon berättade var ju som sagt inte alls vad jag kom ihåg.
Jag vet inte varför jag inte minns just den biten.
Hon trodde nästan att jag hade blivit tagen av inbrottstjuvar eller något sådant.

Sen på kvällen (eller natten) så vågade jag inte gå upp för att sova i mitt rum på ovanvåningen, utan jag bäddade i soffan i stora rummet på nedanvåningen istället.


Så, det där med minnet kan det vara lite hur som helst med.

Du kanske upplevde upplevde tillståndet mellan sömn och vakenhet? Du sover djupsömn,uppmärksammar flickväns oro,och tar dig upp till övervåningen i tillstånd som varken är vaket eller i sömn? Alltså du var i övergång men reagerar på "autopilot". Sömngång.
Det fenomenet är inte "paranormalt",folk går och utför saker i sömnen.Liksom vid sömnparalys,som forskare bekräftat att det uppstår.Men inte kan förklara varför, då vår sömn ännu är mer outforskad än rymden.

Bara en tanke.
Min bror var en "sömngångare".Kunde stå i köket framför öppen kyl mitt i natten med "dimmig" blick (Inga droger!) åttaåring med pyjamas.Man fick inga svar varför han stod där,lät sig ledas tillbaka till sängen.
Våra föräldrar satte lås på fönstren,då vi sov på övervåning.

Vet inte om det passar in här men jag tänker att det kanske kunde göra det.

Jag har hört ett rykte. Det finns en andlig person som kan påverka människor så att de hallucinerar och tror på telepati och andar. Den bor i Sverige, tror jag, och är med på TV, men ingen vet riktigt vem den är. Jag vågar inte säga så mycket, jag har råkat lite illa ut när jag har gjort det, men jag tycker man ska akta sig för att vara med de mediala.

Snarare ska man akta sig för att ens tro på nåt medialt, eller paranormalt, då något sådant aldrig ens kunnat påvisas existera annat än i folks förvirrade fantasier…

Tänker nog mer att de starka upplevelserna har störst chans att vara hyfsat korrekta i ett tidigt stadie efter att det skett. Men att starka upplevelser också återupplevs fler gånger och att minnet då riskerar förändras mer med tiden. Men det beror ju på omständigheterna så klart.

Däremot så kan ju saker som mordvittnen som du tar som exempel uppfatta saker fel just på grund av att de oftast befinner sig i en väldigt stressad situation. Och detsamma kan säkert tänkas gälla för en del som säger sig haft övernaturliga upplevelser, men säkert inte alla.

Har en kompis som under långt tid varit helt besatt av olika typ paranormala genom. Hennes skrivningar och förklaringar, som på ytan verkar trovärdiga för en person som helt saknar vetenskaplig utbildning i kritiskt tänka. Ett exemplet är något som kallas för "Chakra". För de som orkar kan ni läsa mera här:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Chakra

Jag har väldigt svårt att förstå hur sådan människor resonerar, när jag personligen inte ser något sammanhängande logiskt resonemang.
Kristaller än ett något som blivit allt mer populärt på senare tid, och dess förmåga att boka lika fysik och syriska sjukdomar.
För mig sm ändå är relativt insatt i fysikens värld, och då menar jag inte på en populärvetenskaplig nivå, utan ett resultat av 5 års studier nom teoretisk fysik.
Mend det sagt löjligtklarar jag nödvändigtvis inte existensen av parafenomen, eftersom jag inte kan lägga fram bevis som motvesar det en gång för alla.
Men det som stör mig är när dessa personer försöker backa upp sin påstående och vägrar lyssna på det logiska och irrationell förklaringar jag har.
Jag kan inte motbevisa att kristaller ha supernaturliga engenskaper, men samtidigt har jag inte får någon rimlig förklaringsmodell kring hur det kulle kunna fungera.


Om det finns någon logik i tankesättet för dom som tror på dessa, kan ni hjälpa mig förstå hur jag ska kunna uppleva det från ett perspektivet? Där jag jag kan förstå de andra perspektiv, för jag tror ändå många är uppriktig i sitt sätt att resonera. Bara det att jag inte förstår hu man kan resonera så, för det känns så himla ologiskt irrationellt, och absolut inte grundat på accepterad veteneskap som

Jo, men alltså själva Minnet, det försvinner ju inte så lätt.
Detaljerna kring det däremot, det kan mycket väl förändras både fram och tillbaka under tidens gång. Ibland mycket snabbt också.
Det jag emellertid menar är ju att en händelse är en händelse, och det är vad som är det viktiga.

Mordvittnet tex, det minns att den bevittnat ett mord.
Sen hur de inblandade var klädda eller såg ut, det är ju något som egentligen inte har så stor betydelse för vittnet. Dvs sånt har ju mer med förhörsledare att göra, osv.
Men för en själv så är det själva grejen som spelar roll.


Angående sk "övernaturliga händelser" så är det samma sak där.
Att vara med om något särskilt är ju det som fastnar i personens minne. Inte vad han hade på sig.

Det finns ju förvisso även svagbegåvade, lättpåverkade, lättledda människor.
Som heller vill än kan, så att säga.
Sådana kan ju utan problem driva upp sig själv till hysterins rand, för något som de flesta andra inte ens hade ryckt åt axlarna över.

Tex om någon dam med svaga nerver och stark övertro hade tagit in på ett hotell hon tyckte såg lite "spöklikt ut." Och så satt hon där på kvällskvisten och läste någon damtidning vid skrivbordet bredvid sängen, kände plötsligt ett kallt vinddrag - "Spöken !!!!"

Ja, det finns ju ett oändligt antal sådana saker. Jag bryr mig väldigt litet om sådant.

Däremot har jag alltid blivit intresserad och spetsat öron när jag hört någon berätta något sådant som låter sig katgoriseras, så att säga.
I synnerhet sådant som egentligen redan blivit, mer eller mindre, kategoriserat (även om det är i folktrons arkiv ... ).
Om inte annat så är det ju en levande del av, aspekt av, en fortfarande levande "fri berättartradition" som tydligen inte förändrat sig på många hundratals år. Och bara pga det tycker jag att det kan förtjäna ens uppmärksamhet.

Särskilt en sådan sak blir jag alltid mycket glad över när jag för höras talas om det.
Dvs när folk plötsligt bara lämnar allt och rusar ut på gatan, från rummet/huset de befunnit sig i. Och att de motiverar det pga "spökelser."
Jag är omåttligt road av sådant.
Och det händer faktiskt, med vissa mellanrum. Både här i Sverige liksom utanför landet.
Ibland har hela arbetsplatser utrymts, och personalstyrkan har helt enkelt vägrat att återgå till jobbet - fast hot om avsked. Så facket har fått kopplas in.
Ja, det finns en hel del av sådana berättelser, och jag förstår inte hur någon inte kan bli intresserad av det.



Jag är också svag för gamla "klassiker" såsom, tex, "fotsteg på ovanvåningen - när ingen finns där."
Du hade kanske blivit förvånad om du visste hur vanligt sådant är, iaf i gamla byarkiv osv.
Folk som tex köpt sig en gammal bykrog, och hoppats på att få leva ett gott liv som byns ende krögare.
Bara för att istället upptäcka att "fotsteg på ovanvåningen jagar bort alla kunderna."

Som jag har skrivit här innan någon gång - ""Hur ska man egentligen göra om man köper sig ett hus, men plötsligt får höra hur någon Går Omkring uppe på ovanvåningen."
En inte helt enkel sak att svara på ...
Iaf inte om vi ska vara ärliga och inte leka bror Duktig.
Jag hade nog, ganska så säkert, känt mig hyfsat störd av det iaf. Och alldeles säkert inte velat bo kvar där så värst länge till.


Grejen är ju att "sådana här saker" verkligen händer, där ute. Med jämna mellanrum.
Det betyder inte att det går att bestämma vad det är, eller inte är - bara att det, helt uppenbart, "är."
Om något så gör det ju livet lite mer intressant att leva ... eller hur?

Det är inte du som ska behöva motbevisa något, utan de som påstår att något paranormalt fenomen existerar som har hela bevisbördan. Men ännu har aldrig någonsin något paranormalt överhuvudtaget ens kunnat påvisas existera, trots många belöningar i mångmiljonklassen

Kan göra folk som sysslar med vetenskapen för att upptäcka paranormalt till spöken för mycket mindre än mångmiljonklassen.

Har du nå bevis eller länk till mångmiljonklassen belöningen så ska jag donera er pengarna ifall du slutar att skriva på flashback för alltid efteråt..

Ska säga till dom varning för livsfara det är paranormal aktivitet kring oheliga fruktansvärda ande väsen.

Dette med minner er jo heftig interessant. Og at man kan endre på minner, det man inntil nå har kalt "å huske feil" er det ingen tvil om. At man kan konstruere minner er vel også klart nok.

Men minner er jo først og fremst inntrykk av det man faktisk har opplevd. Synes det er interessant å sjekke minner jeg har fra jeg var 2-6 år med hva broren min, som er tre år eldre, husker. Så langt har det matchet helt fint.

Har vært stort fokus på konstruerte minner i forbindelse med drapssaker og "falske tilståelser" her. Særlig fra 20 år siden og bakover. Synet var at en drapsmistenkt helt kunne fortrenge sin handling, og at det var avhøreren sin jobb å få hen til å huske. Uansett midler nærmest. Ikke noe under at det kom falske minner/ tilståelser ut av det.