Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Ja det känns lite bättre nu, slarvar ibland med att ta mina mediciner tyvärr men igår blev jag itvingad av frugan och det känns genast lite lättare.

Har tyvärr inte råd med några utsvävningar, jag får bjuda henne på mat hemma i så fall

Ja det tror jag också man behöver! Tyvärr svårt att se någon framtid ibland, känns så poänglöst (ungefär som om man hamnat sist i ett race och vet att man omöjligen kan placerar sig i täten. Varför fortsätta? Man kan ligga gärna lägga sig ner och ge upp)

Riktigt bra gjort! Och skönt att höra att chefen ville hjälpa till, det måste vara en lättnad på en front i alla fall!

Det är en fördel att inte slarva, oavsett vad för sorts medicin det är.

Låter ändå som en bra plan lite gott och en trevlig kväll. Livet kan inte bli bättre.

Förstår den känslan. Den är farlig. I slutändan kan man bara hjälpa sig själv. Ingen annan kommer göra jobbet.

Hur accepterade ni att ni inte klarar av att dricka längre?
Jag börjar inse att jag inte klarar av alkoholen längre och att jag kanske måste sluta helt.
Dricker inte ofta och har inga problem att vara utan alkohol. Problemet är att när jag väl dricker så förstör det för mig i långa perioder efter, jag faller tillbaka till många andra dåliga vanor och alla mål och viktiga saker jag har förstörs och det är en kamp för mig att komma tillbaka in i rutiner. Sen när jag väl har fått bra rutiner igen så går jag ut och dricker igen och gör om samma grej igen. Får panik på denna loopen som jag nu har haft i ett par år nu.
Sitter här nu en vecka efter en utgång; lägenheten ser förjävligt ut, har rökt gräs varje dag i en vecka, måste sälja aktier för att ha råd att leva, skippat träningar. Detta håller inte.

Tredje dagen nykter nu .. tjo

Känner igen mig. De är som en cirkel som bara går runt. Jag har börjat gå på AA , jobbigt som fan men kanske kan hjälpa. Pallar inte förstöra mer för mig själv än vad man redan gjort med supande.

Det var bara tvunget att acceptera. innerst inne hade jag förstått länge då mitt drickande var en massa rekordfyllor hela tiden. Till slut fanns inge annan utväg... Men, måste erkänna att mitt liv nog hade blivit annorlunda om jag accepterat tidigare....

Du skriver att du även röker gräs. Kanske även det är ett problem för dig? När man är beroende kan ett av problemen vara att man sas inte orkar / vågar / känner för att ta tag i de vardagliga sysslorna. Ja, även de som ger långsiktiga vinster. Kanske kan vara bra att sluta med alla droger? Bara en tanke... Tillfrisknande betyder ju även att man skall lära sig att möta livets villkor och ta tag i de problem man har. Inte låta saker bli liggande för länge. Svårt i början men blir lättare och lättare.

Menar du att du känner folk som vill vara alkoholister? Folk som valde bort ett normalt liv och sade "Nä, jag ska nog dricka mig ner i ett mörkt ensamt helvete."

Jag har bara träffat folk som plötsligt insett att de är alkoholister och sen har de kämpat och lärt sig leva nyktert, eller gett upp för sjukdomen när de inte orkat mer och tappat allt hopp.

Sen finns det ju många som är alkoholister utan att inse det och väljer att dricka trots negativa konsekvenser, men det är bara ett steg i sjukdomen.

Jag insåg det precis som du verkar ha gjort. ”Det här håller inte längre”. Det är en insikt man gör helt enkelt och man vet att man har vetat om det länge. Helt plötsligt klickar det bara dock och man bestämmer sig.
Problemet man ställs inför då är hur man ska klara av att inte luras in i skiten igen. Ditt missbrukar-jag kommer att gnälla och försöka få dig att rationalisera olika beslut att dricka. Ibland kommer det kännas lätt och ibland kommer det kännas svårt. Ibland kommer du kanske luras in i skiten igen och då gäller det att vara så snäll som möjligt mot sig själv. Men vändpunkten är när insikten riktigt briserar inom dig. Det känns som en allvarstyngd lättnad. Där och då börjar ett nytt kapitel i ditt liv.

Jag har kämpat länge nu med att försöka sluta dricka och skrev till och med in mig på avgiftning men de skrev ut mig efter bara två dagar. Jag hade hoppats få antabus i fem dagar så jag skulle slippa tänka på alkohol men var alldeles för ostadig.

Slutade med att resterande dagarna som jag planerat att ligga inne blev helt svart. Sår och blåmärken. Tecken på att jag liggat däckad på golvet i många timmar. Magen helt trasig. Ingen aptit. Helt röd och frasig i ansiktet. Fick även skitont i mellangärdet så drog väl på mig en inflammation i magmunnen eller nåt.

Nu har jag repat mig på så vis att jag trappat ner med folköl och det är så skönt att börja känna mig någorlunda frisk och har kunnat äta mer än några mackor. Åt nyss en stor pastasallad och kroppen tackar mig med ett fysiskt lugn.

Jag har bestämt mig för att inte dricka något alls imorgon och gå på AA på kvällen.

Jag har brottats med alkoholen i tio år och det har varit värre förr men hälften är nog när jag inte kan äta och jag hela tiden måste låtsas må bra, smygdricka, hela tiden planera drickandet.

Det blir en överlevnad från dag till dag där jag mest mår skit och hela tiden vill få slut på eländet och ångesten och enda luckan i skiten är de där timmarna när jag är lagom berusad. Och så vaknar jag nästa dag och skiten börjar om och det blir värre för var dag. Det är inget liv. Som sagt bara en desperat överlevnad.

Ville skriva att jag ska vara nykter imorgon och gå på möte så det blir mer än en tanke. Ska skriva en påminnelse i mobilen också "bara för idag ska jag inte dricka någon alkohol ".