Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Hej!
Tack för dina långa svar! Haft lite kämpigt senaste dagarna, hade inte kapacitet att svara.

Har inte druckit alkohol men mår inge vidare nu.

Uppmuntrar till att du söker hjälp men man får vara medveten att när man gör sig till känna inom sjukvården så kan krav ställas. Finns det barn så är dom skyldiga att göra orosanmälan. Har man vapen så kan dom med vara i riskzonen beroende på psykiskt tillstånd. Även skyldighet att göra orosanmälan till soc gällande missbruk. Så länge du medverkar så gör dom med största sannolikhet ingen orosanmälan till soc. Säg att det funkar bra i ett halvår, sedan tar du ett återfall. Sen börjar du strula med kontakten, då gör dom sannolikt en orosanmälan till soc. Strular du och inte medverkar till behandling så är även risken att dom skriver anmälan till transportstyrelsen då dom är skyldiga att göra detta.

Mådde sjukt dåligt när mitt körkort drogs men jag behövde den pressen. När jag tänker tillbaka på det så räddade det mig från att sjunka djupare i missbruket. Man vinner på ärlighet i längden men dom kortsiktiga konsekvenserna kan vara jobbiga att hantera. Jag hade mycket och förlora. Kanske svårare med ärlighet om det är någon som inte har så mycket att förlora.

Okej. Jag kommer satsa på att gå på AA möten istället. Pallar inte få strul med körkortet igen. Förlorade de för 10 år sen och klarar inte av mer strul med det.

Som du säger om man gör sig till känna och klassas som en missbrukare finns ju risken. Satsar stenhårt på AA istället, har beställt böcker och hoppas de tillsammans med möten kommer räcka annars får de bli sjukvården ändå.

Det enda strulet är du får visa att du är nykter genom blodprov en stund.

Flashback är inte allt i livet

Jag förstår att det kan bli tufft. Du kanske har haft en trigger och något annat du vill undfly?

Det svåraste vi människor ibland står inför, är oss själva. Har du någon att vända dig till? Annars kanske du kan pröva någon av de stödlinjer som finns. Strongt av dig att hålla dig nykter ❤️

Rekommenderar ändå sjukvården. Jag hade inte klarat det utan sjukvårdens hjälp. Men det beror nog på hur djupt man sitter i skiten.

Ja det är sannerligen så. Man lägger fällben på sig själv gång på gång. Innan höll jag ju på att supa mig ner i fördärvet och det är ju bra att man slutat. Men så börjar man spåra ur i andra ändan istället, det är som om det måste gå utför (spelar ingen roll vilken "metod" som används). Det var lite detta jag var rädd för att så skulle ske och nu är jag bevisligen där.

Har väl ingen just nu att vända mig till. Frugan var så glad att jag äntligen blivit nykter så man orkar liksom inte berätta att "by the way, nu är jag nykter men själen är lika trasig som innan", så hon blir nedstämd.

Men tråden ha handlar om att bli nykter och jag försöker se det positiva i det! Det är ändå bra jobbat. Har inte varit nykter såhär länge sedan jag började dricka en gång i tiden.

Jamen säg det till henne! Sedan är en sak jag kan rekommendera dig att göra, är att sätta dig ner och skriva upp allt som du är tacksam för. Allt som gör dig glad. Vad du uppskattar hos andra, din fru och om ni har barn dem.

Bjud ut henne på middag och gör ditt bästa på att faktiskt backa två steg och försöka att uppleva saker positivt om så bara för en timme.

Det är inte så mycket krokben utan att träna upp benen för att bli starkare att gå med.

Jag tycker absolut att det tillhör ämnet och även att du är duktig som kämpar på

Jag tror man måste sätta upp någon målsättningar som man strävar. Så man har ett mål förutom att hålla sig nykter

Sitter inte så djup just nu förutom att jag fick en sne fyĺla som resulterade i akuten för en månad sen. Har inte druckit sen dess och innan det drack jag inte ofta. Mitt problem är att jag inte kan sluta när jag börjat. Därför har jag bestämt mig för att aldrig börja igen.

Skönt att vara nykter en fredag. Ingen baksmälla imorgon av giftet som lämnar kroppen.

Skål! Säger jag med en iskall ramlösa citron

Jag har tagit kontakt med beroendecentrum nu. Har haft möte med en sjuksköterska, som var superbra. Och jag har lämnat blodprover. Möte med läkare nästa vecka. Min chef har även fattat hur det ligger till och jag har berättat hur det ligger till. Att jag tagit ett återfall och dricker igen. Jag är tacksam för att jag fortfarande har kvar mitt jobb. Min chef ville hjälpa till att få mig på banan igen. Vi har psykolog via jobbet vi kan gå till och det skulle chefen fixa. Dock inte berättat något om detta till min partner.