Citat:
Ursprungligen postat av
Enoch.Thulin
På tal om Dalai Lama så var han i media typ en gång i veckan så långt tillbaka jag kan minnas under mitt vuxna liv. Ända tills ha sa att Europa tillhör Européerna & flyktingarna bör åka hem när det blir fred i deras länder. Efter det bara försvann han & ingen i media vad jag har sett har ens ställt frågan vad som hände, "Var blev han av?" Den som äger/kontrollerar media kan få vem/vad som helt att bara fullständigt försvinna.
Jag tror att Dalai Lama 14th (född; 1935) försvann av flera anledningar och det handlar inte om att Dalai Lama har excentriska högeråsikter men det kanske bidrar. För att förklara det här. Den 13th Dalai Lama utropade Tibets självständighet efter 1911 års revolution (Xinhai revolutionen) i vilken Qing dynastin avsattes av den nationalistiska Tongmenghui (föregångaren till KMT). Från 1927 till 1949 ägnade sig kommunisterna (CCP) och KMT åt att utkämpa det kinesiska inbördeskriget så Tibet var ingen kinesisk prioritet.
År 1940 valdes Tenzin Gyatso (född; 1935) till den 14th Dalai Lama. År 1950 kom kineserna förbi Tibet och sade till den 15 år gamla Dalai Lama och hans rådgivare att Tibet inte längre var ett självständigt land. Tibet återbördades till Kina som en autonom provins (vilket det är än idag) efter att Dalai Lama skrev på Seventeen Point Agreement (1951). Avtalet stipulerade att Dalai Lama skulle få styra Tibet som politisk och andlig ledare med minimalt inflytande från Beijing.
Fram till 1959 styrdes också Tibet av Dalai Lama. Någon gång under 1950-talet kontaktade CIA, Dalai Lama och erbjöd honom stöd om han motsatte sig Beijing. År 1959 bröt Dali Lama "Seventeen Point Agreement" med Kina. Kort senare flyttade Dalai Lama till Indien där han med hjälp av USA upprättade en exil-regering som går under namnet Central Tibetan Administration. Exil-regeringen är beläget i indiska delstaten Himachal Pradesh. Sedan 1959 är det den amerikanska regeringen som pröjsat för Central Tibetan Administration - vilket i stora drag fungerar som en tankesmedja med saknar de facto formell politisk makt.
Dalai Lama utsågs av USA till Tibets statschef i exil 1964 - fem år efter att han lämnade Tibet. År 1991 avgick Dalai Lama som statschef i exil. Åren 1961-1974 var Dalai Lama en uttalad separatist men detta har modererats. Det finns en logisk förklaring till detta. Efter Nixons besök i Kina 1972 hade Mao bland annat två krav för vidare förhandlingar med USA. För det första skulle USA officiellt upphöra att erkänna Taiwan och för det andra skulle USA upphöra med separatistisk aktivitet i Tibet. USA adopterade konceptet; "strategy ambiguity" - vilket betyder att USA inte tar en officiell position rörande Taiwan och Tibet.
För att visa "good will" sade Washington DC åt Dalai Lama att han skulle gå ut i pressen och hävda att han inte var separatist längre samtidigt som Dalai skulle stå fast vid att Seventeen Point Agreement var upphävt. Detta gjordes 1974 och befästes ytterligare i ett tal i London som hölls 1988. Dalai Lama avgick som statsminister för Tibets exil-regering år 2011 och har där med är Dalai Lama inte längre en politisk ledare.
Så varför försvann Dalai Lama? Tja, han har inte samma politiska tyngd som tidigare och inte ett vasst på det sättet som han var för femtio år sedan. Sedan tror jag att annat kan spela roll. Många hippi-liberaler tror att buddister är gulliga flummare som röker gräs och mediterar. Det stämmer inte. De länder med en buddistisk majoritetsbefolkning är Kambodja, Myanmar, Bhutan, Thailand, Sri Lanka, Laos och Mongoliet . De är allt annat än "politiskt korrekta" länder.
När Aung San Suu Kyi valdes till regeringschef i Myanmar 2016, hyllades hon av västvärlden - "The great yellow hope". Kvinnan hade inte bara fått nobelpriset år 1991 men hon hade i tre decennier varit gift med en vit brittisk professor som hon också hade två barn med. Det dröjde inte länge innan Aung San Suu Kyi vände sig till Kina samtidigt som hon gav sig på Rohingya (muslimska bangladeshier som Storbritannien flyttade till en provins i Myanmar för ett hundratal år sedan). Så sprack den liberala drömmen om Aung San Suu Kyi.
Som du skriver är inte Dala Lama direkt "politiskt korrekthet". Dels uttalandet om tysk nationell identitet och massinvandring till västvärlden men också annat. Det kan ju sägas att Tibet aldrig har varit någon "kärleksfull" demokrati utan en teokratisk feodalstat men sådant kommer vi aldrig få veta i media. I och med TPSA (2020) kanske vi får höra mer av Dalai Lama men jag tror inte det.
https://foreignpolicy.com/2021/02/23...n-china-tibet/
Vad jag vänder mig emot är de här enkla retoriska beskrivningarna som Bulletin och stora delar av populistiska högern ägnar sig åt för att göra inrikespolitiska poänger. För dem handlar politik primärt om retorik och inte fakta. Detta sade Putin för några dagar sedan;
Citat:
Western globalist elites are provoking chaos by rekindling old and inciting new conflicts, implementing a policy of so-called containment, while undermining any alternative, sovereign paths of development. Thus, they are desperately trying to preserve the hegemony and power that are slipping out of their grasp, trying to keep countries and peoples in the grip of a neo-colonial order."
https://www.zerohedge.com/geopolitic...tabilize-putin
För mig är det underligt att den så kallade "populistiska" högern är så fientliga till Ryssland. Jag säger inte att Ryssland är samvetet själva men det är inte Ryssland som tvingar på oss massinvandring eller radikalfeminism. Faktum är att Putin är uttryckligen emot "västerländska globalister" (även om vi kan diskutera vad han menar). Detta skrev f.d. kongresskvinnan Tulsi Gabbard (D) på Twitter igår;
Citat:
The greatest threat to our democracy is not Trump voters or parents protesting at school board meetings, but the permanent Washington elite which has weaponized the govt and teamed up with corporate media to intimidate and silence those who dare to disagree with them.
https://www.zerohedge.com/political/...reat-democracy
Det verkar snarare som våra liberala eliter är det huvudsakliga problemet. Återigen, jag säger inte att Ryssland eller Kina är positiva krafter men det är inte primärt dem som är problemet och därför finns det ingen mening med att använda amerikanska neo-konservativa "talking points" för att göra inrikespolitiska poänger.