Citat:
Ursprungligen postat av
micro113
Försöker du skoja med mig?
Jag fnissade inte ens utan tycker att du skall ta dig en titt på västländer utanför Sverige.
Som väntat. Ett icke-svar. Du får helt enkelt resa lite grand och se dig om. Världen består för övrigt också av lite mer än västländer. Det bor 10 miljoner i Sverige. I världen bor det 7-8 miljarder. Det är rätt många människor utanför bubblan Sverige.
Jag har varit i alla världsdelar (förutom Antarktis) och i 70 länder ca. Eftersom jag är en person som interagerar med andra när jag reser så snappar jag upp det ena och det andra. Att säga till en kvinna att hon är omhändertagande och kvinnlig kan jag g a r a n t e r a dig inte är något negativt i de länder jag varit i alla fall. På samma sätt som det inte är något negativt att säga till en Massai i Östafrika att han är manlig för att han är så reslig. Nej, det är bättre att ta till sig av komplimanger än att se något negativt i allt som sägs. Och att respektera andras åsikter. Inte pådyvla andra ens egna (ibland skeva) uppfattningar om saker och ting.
När Hanna (juristen) säger att hon knappt kan sitta vid samma bord som någon som har andra åsikter än henne själv, så blir jag lite ledsen. Ledsen för hennes skull. Hon kommer ju bara springa i samma ekorrhjul hela livet med den inställningen. Själv bejakar jag det faktum, att jag kanske inte h a r rätt om allt, och har kommit till insikt med det. Detta genom att omge mig med folk inom hela det politiska spektrat, med olika livserfarenheter och livsöden. Av bägge könen. Tänk vad trist livet hade varit om man bara umgicks med likatänkande. Då kan man ju aldrig utvecklas. Vilken grådaskig självbiografi man skulle skriva vid livets slutskede om man enkom träffat och umgåtts med likasinnade hela tiden. Nej, det är bara att släppa bag-in-boxen och öppna dörren och ut å träffa nya personligheter. Kanske blir det gräl/bråk/argumentationer men vem f-n bryr sig? Om 100 år kommer ingen att minnas varken mig eller dig. En rätt dyster tanke kanske, men det är en tanke som tål att tänkas på.
Ta livet för vad det är. Acceptera varandras olikheter och försök inte trycka på någon annan ens egna åsikter. Var lyhörd, inte nedlåtande. Först då kan man som människor mötas, och kanske en vacker dag kommer ordet feminism inte ens vara något ungdomar pratar om. Det kanske blir en norm att alla accepterar varandra för den man är, fysiologiskt som mentalt.
Men jag kan förstå kvinnor som varit i förhållanden med män som slår dem och kanske haft en hemsk far som förgripit sig på dem i barndomen. Att de ständigt letar efter saker de ska bli kränkta över är då naturligt. Det kan jag verkligen förstå, och jag känner med dem. Men majoriteten av världens befolkning har betydligt värre saker att bekymra sig över om huruvida det är ett patriarkalt tankesätt att se det kvinnliga eller manliga i saker och ting. T ex att skaffa mat för dagen. Vi ÄR väldigt priviligerade i Sverige, men just nu går utvecklingen åt fel håll på vissa plan. Framför allt har hela genusdebatten konstigt nog frambringat ett vi-och-dom tänk mellan kvinnor och män.
Människan är sprungen från djuren. Ja vi är t.o.m. djur. Det finns skillnader mellan könen. Förstår/ser man inte det när man kommit upp i 40-60 årsåldern, så har man nog inte levt livet. Det gäller att komma ut från sitt lilla hus ibland och se sig omkring; inte hänga för mycket på forum och kverulera om naturliga sakers tillstånd utan att göra något åt det. Att aldrig ens försöka förstå den andra parten gagnar väl ingen?
Jag kan ha fel, men jag är säker på att mertalet av sveriges kvinnor är glada att deras manlige sambo sköter "mansgörat" att t ex gå ner i husgrunden och leta fukt bland källarspindlar, eller bygga altanen eller stenmuren eller rensa avloppet. Vissa saker är män mer ämnade att göra än kvinnor. Precis som kvinnor är mer ämnade att t ex ta hand om spädbarn då dessa rent biologiskt knyter an till mamman de första månaderna i livet mer än de knyter an till pappan. Men så kan man ju förstås ändra på biologin om man vill, som den manlige VP-ledaren som tyckte att män skulle stanna hemma lika mycket som mamman de första månaderna och med låtsasbröst amma barnet. Vem gagnar det? Mer än det feministiska narrativet förstås?
Sverige som satsat helhjärtat på att bli det mest jämlika landet i världen under sosse-styret - har faktiskt paradoxalt nog i flera undersökningar halkat efter och blivit än mer polariserat än många andra jämförbara länder. Se bara på skillnaderna i hur kvinnor och män röstar i Sverige. Se på hur många av kvinnors profiler på dejtingappar ser ut. Jag tror inte jag överdriver om det är en tredjedel som har i sin profil, att de "absolut inte kan dejta någon som röstar höger". Detta är dessutom ofta den första raden i profilen, och således den man läser först. Mina föräldrar är fortfarande gifta och har alltid tyckt olika politiskt och haft vitt skilda åsikter om det ena än det andra. Men någonstans möts man ju.
Som en man av afrikanskt ursprung som intervjuades i svt strax före förra riksdagsvalet. Han fick frågan vad han tyckte var viktigast inför valet och vad han fokuserade på. Hans svar var klockrent: "där jag kommer ifrån kan ett riksdagsval vara skillnaden mellan om jag får leva eller dö. Här i Sverige bråkar ni om ingenting i princip. Var glada för att ni har det så bra istället. Här finns inget parti som är för dödsstraff och alla är för aborträtten t ex. Ni bråkar om någon skattesats hit eller dit, men i grunden har ni alla en god människosyn. I alla fall med internationella mått mätt".
På samma sätt som den afrikanske mannen i intervjun anser jag att vi borde fokusera på det som är bra och glädjas över det. Inte med flit försöka polarisera och skapa motsättningar. Se bara hur vissa riksdagsledamöter hetsar varandra på Twitter numera. Det är ovärdigt en demokrati frågar du mig. Så som Hanna i Robinson gör. Hon är säkerligen övertygad till 100% att hon gör en god gärning när hon förtalar (ja förtalar) både Tommie och den lille finske killen (minns ej hans namn) på sin Instagram. Men Hanna är inte gammal nog att skriva sin självbiografi och ska istället lyssna in mer vad andra säger och därefter bilda sig en uppfattning. Försöka sätta sig in i den andres livssituation. Precis som mannen måste försöka förstå varifrån ilskan gentemot män hos vissa kvinnor kommer ifrån. Det är inte helt enkelt och tar nästan en livstid att komma underfund med antar jag.
Om du så bara håller med mig om EN endaste sak i hela mitt raljerande så är en liten strid vunnen kan jag tycka.
