Skvaller om genusmegafonen och bloggaren Natashja Blomberg aka Lady Dahmer!

Hur fan går med på det om ens partner inte har några som helst planer eller utsikter på en i längden stabil inkomst?

I de flesta relationer jag har haft har min lön överskuggat min partners så mycket att hennes lön varit felsorteringspengar i vår gemensamma ekonomi.

Utom en, då min snarast var kaffepengar i relation till hennes.

Principen må vara felaktig, men på många plan i så fall.

Eller är det lutheransk moral som ska styra? Lagen gäller för alla utom för lata?

Pengar är ju som respekt något man ska förtjäna, inte få till givs.

Jag både håller med och inte. I mitt fall känns det himla surt för jag jobbar lika mycket (men med fysisk och psykiskt tyngre jobb) som min sambo men tjänar bara knappt hälften så mycket. Vi har inte gemensam ekonomi utan delar lika på alla gemensamma kostnader och resten är ”våra egna”, vilket gör att han alltid har många tusen att röra sig med eller spara undan medan jag knappt har råd att ta en fika med en kompis ute. Detta har såklart att göra med att jag arbetar i vården medan han har ”kontorsjobb” samt är snubbe.
Känns bittert men samtidigt vill jag ju inte snylta på honom.

Jag både håller med och inte. I mitt fall känns det himla surt för jag jobbar lika mycket (men med fysisk och psykiskt tyngre jobb) som min sambo men tjänar bara knappt hälften så mycket. Vi har inte gemensam ekonomi utan delar lika på alla gemensamma kostnader och resten är ”våra egna”, vilket gör att han alltid har många tusen att röra sig med eller spara undan medan jag knappt har råd att ta en fika med en kompis ute. Detta har såklart att göra med att jag arbetar i vården medan han har ”kontorsjobb” samt är snubbe.
Känns bittert men samtidigt vill jag ju inte snylta på honom.

Har du några bevis att lägga upp här? Jag är inte förvånad att hon inte kan sköta en ekonomi.

Personligen tror jag att han tröttnade på henne och att leva med en typ omöjlig människa (extremt envis, oresonlig, självupptagen, vacklande psyke). Han var ju den som inte ville ha ett till barn och lär ju vara den som dragit det kortaste strået i förhållandet på alla sätt. Vet inte varför men får den känslan i alla fall, 90% av hennes "content" på sociala medier handlar om hur det är att ha ADHD så min tolkning är att maken tröttnat på att leva med hennes särdrag och hon reagerar genom att hävda sig och glorifiera det hon är osäker på; ADHD. Som med övervikt tidigare.

Om hon känt sig kvävd hade hon nog inte velat ha ett till barn med honom tänker jag. Men vad vet jag, förr eller senare lär det komma ut eftersom sådana människor har ett behov av att vädra exakt allt i sina liv så då får vi väl se.

Att han är snubbe har ju inget med saken att göra. Han har ett mer välbetalt jobb än dig. Och det finns det kvinnor som har. Så det hör inte till saken. Det är du som har valt att arbeta i vården, ingen har tvingat dig.

Sen kan jag ju gå med på att det är en annan sak om man är gifta. Då har man ju lovat att man ska vara ett team tills man dör. Problemet med det är ju att äktenskap verkar ha blivit en romantisk gest snarare än att förbund "förseglat med blod".

Oj! Låter tufft! I mina samboförhållande har vi alltid delat utifrån inkomst. Den som står för ex. 70% av våra "gemensamma" inkomsterna tagit 70% av våra gemensamma kostnader för boende, försäkringar, gemensamma resor, mat etc. Ha befunnit mig på bägge sidor och tycker att det känns bra med den delningen. Skulle faktiskt känna mig rejält gniden om min partner fick betala hälften och inte kunde unna sig egna grejor.

Hur fan går med på det om ens partner inte har några som helst planer eller utsikter på en i längden stabil inkomst?

För att man får en hemmafru som sköter allt annat så man kan fokusera på karriär och jobb? Låter otroligt bekvämt ärligt talat.