Citat:
Ursprungligen postat av
Vresrosen
Jag tycker resonemanget haltar, om vad det är man får lov att yttra sig om. Och om det ska vara beroende ett förlag. De jurister som anlitas av förlagen, jobbar efter devisen att Sverige är en demokrati med yttrandefrihet. Där ingen normalt funtad jurist tror, att vi har en JK som vill att vi ska konfiskera böcker i Sverige, som kommer brännas på återvinningen, när hon tolkar yttrandefriheten. Eller att detta sker utan att invänta en laga kraft vunnen dom i Hovrätten.
Hon hade ju ett avtal att ge ut boken på Atlas förlag. De jurister de anlitade tyckte dock inte att boken kunde ges ut utan justeringar, just därför att hon annars riskerade åtal för förtal. Juristerna såg vad som kunde komma! Men istället för att lyssna valde hon att ge ut boken utan ändringar på eget förlag. Och så gick det som det gick.
Naturligtvis måste man inte gå via ett etablerat förlag, men de har erfarenhet, kunskap och jurister som kan avgöra vad som är rimligt i ljuset av lagstiftningen. Det måste kännas tryggare, särskilt när det gäller känsliga saker som brottsutpekanden. Ibland kanske det bara hänger på hur man formulerar sig. Att få feedback på en text innan den ges ut kan ju vara något bra.
Ardin har gett ut en bok om Assange,
I skuggan av Assange. FV har gett ut en bok,
Utan nåd, om CWs anklagelser. Matilda Gustavsson skrev boken
Klubben om Forum och Arnault, Frostenson skrev två böcker,
K och
F, till makens försvar. Listan kan göras lång. Vad är det som gör att alla dessa kan skriva avslöjande om känsliga saker utan att åtalas för grovt förtal? Kanske för att de förstår att man måste vara lite försiktig med vad man säger och inte minst hur man säger det. Man får säga saker, man får berätta, men man måste tänka på hur man skriver.
CW ville inte lyssna på förlagets varningar. Hon struntade blankt i alla regler. Och tror naivt att åtalet handlar om att kvinnor inte får berätta. Klart de får, men yttrandefriheten har ändå regler. Man kan inte bara klampa runt som en elefant i en porslinsaffär utan måste vara lite försiktig och hitta balansen mellan vad man vill ha sagt och hur det kan sägas. Som multimiljonärsfru tror hon sig visst bara ha rättigheter, inga skyldigheter. Så omoget.