Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det Nyamko Sabuni gjorde var att gå ut i DN och säga att hon inte tänkte blockera en regering där SD ingår. Timmar efter att artikeln publicerades tog hon avstånd från detta och menade att L skulle blockera en sådan regering. Tydligen så har partiet bestämt på sin kongress att L skall blockera en regering där SD ingår. Ebba Busch Thor gick ut och trashade SD i Dagens Nyheter. När det kom en reaktion tog partiet ned delar av artikeln på partiets hemsida.

Jag skulle säga att det finns flera aspekter här. Du har rätt i att partierna talar till någon annan. Det är min uppfattning att de pratar till andra eliter genom media. Uppfattningen bland våra eliter är att SD inte skall få delta i en regering - på sin höjd skall de ge sitt stöd till en M,KD och L-regering. Precis som du skriver så ligger det inte i Liberalernas intresse att spela det här elitspelet just nu. Partiet ligger på 3% i mätningarna och har legat på 3% i mätningar länge.

Sedan valet 2018 har L bara fått över 4% i ett 30-tal mätningar (av flera hundra mätningar) och inte fått över 4% sedan juli 2021. Liberalerna (L) är nästan garanterade en resa ur riksdagen. Samtidigt har L inte så mycket val. Som jag skrev tidigare är komplexiteten för stor och då i synnerhet för L. Det handlar inte bara om vad eliter vill.

Ungefär 1/3 av L-väljarna vill inte ha något med SD att göra också säkert 2/5 av partiets medlemmar. Jag skulle tro att L-ledningen vet att de kommer förlora stöd oavsett vilken sida de tar men de har säkert räknat på det och gissar på att de kommer förlora något mindre genom att närma sig SD. Det är en kalkylering och en matematisk fråga. Det skall sägas att om L åker ur riksdagen så kommer det göra ont för eliterna och då i synnerhet media (Bonnier i synnerhet) men även för den andra aktörer. Den övre medelklassen som slentrianmässigt röstar på L kommer tvingas att välja sida.

Som sagt - mycket gott kan komma med att L åker ur riksdagen. Det är inget parti jag kommer sakna.

Den engelske komikern, Jimmy Carr berättade ett roligt skämt i ett standup-program på Netflix:

https://m.facebook.com/watch/?v=307405977895030&_rdr

”När folk talar om förintelsen så talar de om det förfärliga med att sex miljoner judar förlorade sina liv. Men ingen nämner de tusentals zigenare som också fick sätta livet till. Ingen nämner det för ingen vill tala om det positiva.”

Som alla riktigt roliga skämt så innehåller även detta ett korn av sanning. Judar vill inte jämföra sig med zigenare och publiken som skrattade har nog aldrig talat om denna zigenare-förintelse som en epokgörande händelse i världshistorien, av skäl som Jimmy Carr fångade väl med sitt skämt.

Den brittiska regeringen har redan hotat med ny lagstiftning, och den lär vi nog inte behöva vänta särskilt länge på, om jag känner Storbritanniens politiska elit rätt.

https://www.independent.ie/entertain...-41315870.html

Resultatet kommer att bli att Netflix måste börja använda mångfaldskonsulter på varje produktion vilket kommer att sluta med att allt som produceras blir lika meningslöst som det som görs i Hollywood. Fler kommer att sluta betala och fly till spelvärlden, vilket antagligen är bra.

Vet inte hur allmänbildat det är att följa franska Twitter-bråk och identitär erotik. Så här skriver iallafall Onfray, från citatet i artikeln jag länkade:

Proudhon, ja och snabbt
Emot de materialistiska idéernas himmel

Marx hade sin härstamning från ashkenaziska rabbiner; Proudhon härstammade från fria lantbrukare. Marx var advokatson; Proudhon frankocomtiskt barn till en tunnbindare och en bondgårdsarbeterska. Marx genomgick universitetsstudier fram till doktorsavhandlingen, som han tillägnade Skillnaden mellan Demokritos och Epikuros naturfilosofier; Proudhon skötte kor från sju års ålder. Marx var en jude vars far konverterade till protestantism för att kunna utöva sitt yrke som advokat; Proudhon var döpt katolik. Marx lärde sig om livet på bibliotek där han läste Hegel, Feuerbach, Stirner, Bruno Bauer och den tyska idealistiska filosofins stora texter; Proudhon lärde sig på fälten, där han vaktade sina föräldrars enda ko. Marx var en arvinge, i Bourdieus avseende, han utförde sina universitetsstudier med sin familjs finansiering; Proudhon var en stipendiat, han var tvungen att avsluta sina studier för att jobba som typograf, sedan korrekturläsare från nitton års ålder, innan han, på grund av chefens konkurs, gav sig ut på Frankrikes vägar där han rörde sig mellan osäkra jobb och [sidan slutar]

Institut de recherches et d'études sur les radicalités, som ligger bakom drevartikeln, menar att det här är samma sak som att tala om judebolsjevism, eller för den delen "judeokapitalism". Det är en antisemitisk trop att göra skillnad mellan kosmopoliter och människor rotade i en specifik mylla, och Onfray är extra antisemitisk eftersom han inte nämner Friedrich Engels. De citerar även Charles Maurras som gillade Proudhons robusta bonnighet och nämner Cercle Proudhon.

Artikeln gav avtryck i franska dagstidningar, t.ex. i Libération. Den fick flera uppföljare: Le Front populaire d’Onfray – Errements de l’identitarisme, Onfray et les Juifs – Partie 1 och Onfray et les Juifs – Partie 2.

Det är just det där att man säger sig tala för en majoritet och åberopa någon slags empirisk sanning, en naturlag som då alla håller med om - vilket verkligen inte stämmer - som visar att man bejakar de intressen som vi inte har någon insyn i. Alla länders politiker gör väl så i en viss mening. Tar vi de nordiska länderna så sticker Sverige ut allra mest, vi har de minst folklojala politikerna och medieetablissemang.

Jag tror att Oyto skulle ha sagt emot dig: Alla politiker och medieetablissemang är folklojala. Mot sitt eget eller någon annans.

Som Ingmar Bergman sa: krångla inte. Men okej. Givetvis är politiker folkojala på sitt sätt. Kristendomen och protestantismen infördes i dess namn. När jag säger att de folkvalda är lojal en makt utanför folket så ligger det i denna makts intresse, eller snarare taktik, att de folkvalda också säger sig ha en folkvilja enligt maktelitens vilja. Makteliten vill inte framstå som att de har makt av tvång utan istället har folkets stöd. Mångkultur är det bästa exemplet.

Slut med färgrevolutioner och andra imperiella aktiviteter?

Uppenbarligen så har lastbilsprotesterna i Kanada skapat problem för Trudeaus liberala regim och tydligen så har ett visst eldunderstöd givits från ett antal republikaner i Imperiets kärnland. Men det har lett till reaktioner som denna.



https://www.msn.com/sv-se/nyheter/ut...?ocid=msedgntp

Bäva månde aktörer som Soros och hans nätverk av NGOs om detta ska bli Imperiets politiska hållning i framtiden.

Det börjar bli lite rörigt. 2020-12-02 tyckte vissa så här, även om det då gällde negerkravaller.

The whole point of protesting is to make ppl uncomfortable.
Activists take that discomfort w/ the status quo & advocate for concrete policy changes. Popular support often starts small & grows.
To folks who complain protest demands make others uncomfortable... that’s the point.

- Alexandria Ocasio Cortes

Jag förstår inte ditt resonemang. Vad har detta med "Soros" och hans "NGOs" att göra?

En ganska stor del av finansieringen av "Färgrevolutionerna" kommer därifrån. Men det visste du redan.

Ok, vi utgår från det. Jag upprepar: vad har detta med Kanada att göra?

Det ursprungliga inlägg du svarade på var så kallad Ironi™