Sverige anskaffar Archer

Stora delar av systemet togs fram när det var tänkt att värnpliktiga skulle vara del av besättningen så det är ju inte så förvånande egentligen.

Det är något magiskt som hänt med Försvarsmakten sedan 2014. En massa människor måste plötsligt ha blivit mer begåvade och nya tekniska lösningar hittats.

Det beror helt på hur man räknar.
Då ARCHER har slut på ammunition efter drygt två minuter. Medans andra då kan fortsätta att mata på med 3-4 skott per minut. Tills ARCHER har laddat igen efter ca 8 minuter. Och igen och igen. Tills pjäsen måste vila ett tag.

Rörliga kustartilleriet m/80 fanns det värnpliktsutbildning på . Som redan då var ett modernt system. Som även kunde styras av dator.

Det här spiller även över på Hemvärnet. Som man anser inte kan få moderna system. Då det krävs så mycket utbildningar att de inte skulle klara av det.

Så en mujahedin kan hantera en Manpads i form av Stinger. Men det är alldeles för svårt för en svensk hemvärnsman som exempel. Då det även finns en medföljande instruktionsbok. Som även finns att hitta på nätet. Men tydligen klarar inte en medelålders man att läsa.

Poängen är att idag kan du inte stå och mata in granat efter granat stillastående längre stunder modell VK1 eller VK2.
Skall det vara möjligt så måste du ha flygherravälde och motstånden måste sakna allt vad artilleri heter.

USA kan kosta på sig att leva kvar i 1900 talet då de haft total dominans i luften i alla konflikter de varit indragna i efter VK2 och egentligen under VK2 med, något taktiskt hot mot amerikanskt artilleri fanns knappast 1943 och framåt.


En dragen och manuellt laddad pjäs kan säkerligen fungera på Gotland eller som ett komplement, men skall den överleva någon längre tid så är det eldstötar och sedan förflyttning som gäller. Pjäser likt Archer kommer garanterat kunna leverera mer eldkraft under de premisserna än dragna pjäser modell amerikanska marinkåren.

Flygvapnet sätter stopp då man är rädd för att bli beskjuten av misstag när man vinglar runt och släpper sina små bomber på ryssen.

Föga förvånande. Simulatorer är "da shit".

För att flytta fokus från flyg till artilleri, så användes filmskjutbana för träning av eldledning, med tjusiga blinkande nedslag via projektor, inspelat ljud och förtvivlade instruktörer som inte begrep hur studentbeväringar och PB kunde vara så KORKADE och DUMMA. (Det ingick givetvis i spelet, någon sorts stress fick man ju injicera i spelet). Men eldkommando och korrigering lärde man sig snabbt och billigt.

Eftersom Sverige spelar med en kompetent, välutrustad motståndare räknar man med att fienden åtminstone har motmedel i form av flyg och egen banräknande artilleriradar (motsv Arthur) omedelbart efter landstigning. Detta innebär att en stationär pjäs (stationär i tidsperspektivet "tid för omgruppering) kommer att bekämpas åtminstone av flyg, även om fiendens eget artilleri ännu inte kan verka (vid landstigning).

Det här är anledningen till att försvaret (vi alla) man inte längre skickar ut mamma Slurppens son att dö i en rysk eldstorm efter att tappert ha skjutit upp förstahandsammunitionen på Hb77.

Aaah... filmskjutbanan.

Ur minnet en panoramabild plåtad längs riksväg 55 (den s k Mälardiagonalen), med ett övertypiskt sörmländskt landskap, som något von Heidenstam kunde skaldat om. Småbruten terräng med odlingsmark och åkerholmar...

Spoiler

Jag åkte en gång i just det landskapet med ett högre befäl som plötsligt bromsade bilen, slog ut med handen och sade: ”Nog känner du igen det här? Det är landskapet från filmskjutbanan!” Visst, det gjorde jag ju. Visst var det fint, det var det verkligen. Men överstelöjtnanten lät som om han uppfunnit elektriciteten.

Och så de projicerade nedslagen (visst var det trianglar som blinkade?).
Det var en multimediaupplevelse med 70-talsvibbar, värdig en hårdsatsande hembygsgård.

Men, to your point: Det var inte svårt att lära sig att leda och korrigera eld med simulator. +1 på den.

Jag förstår dig och Bergakungens resonemang. Men det var inte så du svarade. Utan att ARCHER etc.
hade mer eldhastighet än en manuell kanon. Som i sin tur kan ha i princip obefintliga lager intill kanonen. Där vilotiden för kanonröret är enda hindret. Det är därför man även tittar på kylning av kanonrör.

Där lagret med bara 21 skott är ett litet aber för ARCHER. Då det även tar ca 8 minuter att ladda om.
Så jämför man med ex K9A1. Så kan K9A1 med förflyttning även hålla ingång eldgivningen betydligt längre än en ARCHER. Även fast den skjuter något saktare.

Jag har redan svarat honom. Men han ansåg att en ARCHER hade mer eldhastighet med att den sköt mer och snabbare än en manuellt driven kanon. Det gör den under drygt två minuter. För sedan måste den ladda i åtta minuter. Så med vårt försvar och politik är det givetvis inte aktuellt att stå och mata skott. Där det för några år sedan bara fanns drygt 10 % moderna artillerisystem. Medans vi endast bara har 36 st moderna ARCHER. Och kanske resterande 12 st. Där vi även valde att vara utan kanoner några år.

Jag tycker ARCHER är ett litet aber med sitt lilla magasin. Då är för få och måste ganska ofta ladda i 8 minuter för att hålla igång. Vilket gör med våra 36 st att vi kommer inte att kunna leverera så mycket.

Hade vi däremot valt att bygga på befintliga 48 st 77B som man provade på dumper. Samt även provet med 24 st M80 på dumper. För att också bygga på den ARCHER vi har i dag. Så hade läget sett betydligt bättre ut. Nu fattas minst 24+12 st moderna artilleripjäser. Om vi även skaffar raketartilleri. Och förhoppningsvis ny kustrobot efter 2025 med även landförmåga.

Sedan bygger man på SDB på artillerigranater också. Så framöver kan ett artilleri nå betydligt längre. Vilket gör att ARTHUR och liknande radar inte kommer att kunna avgöra var avfyringen finns någonstans. Vilket gör att den redan i dag inte kan lokalisera var vissa raketartillerier kommer ifrån.

Ifall man funderar på när artilleri är av militärt värde kan man ju eventuellt komma fram till att det framförallt handlar om när fienden står på svensk mark (eller helt nära). Man måste veta noga var de befinner sig, dessutom. Kanske tänker man sig att detta inte är så aktuellt, givet tänkbara fiender, överskeppningsförmåga, landstigningsförmåga och därmed sammanhängande problem (som vi såklart förvärrar efter bästa förmåga). Sedan får man kalkylera med tillgänglig numerär, kompetens på denna, tillgång på (tillräckligt skolad) personal och alla andra konkurrerande förmågor som försvaret måste ha.

Nu verkar ju eftertanken ha resulterat i att vpl återtas och numerären ökas, men först när det finns tillräckligt många skolade artillerister (vare sig stam- eller vpl-personal) kan man dra nytta av att ha ett par batterier Archer extra.

Exakt samma resonerande har vi sett genom åren, där marinen och flyget varit ekonomiskt prioriterade, medan lantstridskrafterna handlat om den sk "köttmuren" ihop med några få slagkraftiga enheter (pansar).

Mycket förenklat: Vill du hålla inkräktaren så långt från dörren som möjligt, vill du ha kulspruta eller handgranat ?