Gissa Bokcitatet

Aha, ja det visste jag inte, rena patafysiken! Undrar hur akademien vägde romanen mot biografierna?
Personligen tror jag han fick nobelpriset för de tre delarna. Men då har jag förstås inte läst Förbländningen helt ännu men biografin är märklig, närmast hypnotiserande, prosa.
Sen är det massan och partyt kvar... samt häftet om Kafka som jag köpte nyligen. Den där boken om massan har jag inte tänkt läsa på länge än...

Såg att det kommit en titel med brev mellan Veza, Elias och George, något man vill eller kanske inte vill läsa:

Dearest Georg: Love, Literature, and Power in Dark Times: The Letters of Elias, Veza, and Georges Canetti, 1933-1948

In 1934, Veza Taubner and Elias Canetti were married in Vienna. Elias describes the arrangement to his brother Georges as a “functional” marriage. Meanwhile, an intense intellectual love affair develops between Veza and Georges, a young doctor suffering from tuberculosis.


Över till Slottsherre med en kurs i masspsykologi.

Tackar! Då prövar jag det här:

Amiralen som i ockupationsdagarna skulle komma ut och inspektera oss hade franskt både för- och tillnamn. Vi fick besked kvällen före om att han skulle infinna sig. Befälet blev i hast hjärtängsligt.
- Jag hoppas nu att ni gör ert allra bästa, sa bataljonschefen nästan kamratligt till oss.
...
- Den här amiralen är fullblodsnazist, sa slaggåkarn som kände till storgubbarna.
Tavelhandlaren visade sig också vara välunderrättad.
- Han hör till officerarna som lär ska bli avkopplade ifall det smäller. På högsta ort är han också prickad som nazist.
- Varför ska han då inspektera oss? frågade jag. Och hinner man koppla av honom så fort.
...
- Han hör till dom som ska skjutas, sa vi på vår lucka.
- Jag ska sätta upp honom på vår lista, sa jag.
På listan stod tre meniga bland de inkallade, ett befäl av vårt eget och nu en högre officer, som vi i vår vanmakt antecknat för att Sverige skulle kunna räddas.

Förefaller vara en skildring från beredskapstiden. Perspektivet skulle kunna vara Ivar-Lo Johanssons så jag gissar på honom.

Parabellum Olov Jonason?

Låter inte helt seriöst, Jolo - Någonstans i Sverige kanske?

Nu tror jag ju rätt svar är skrivet… men säger också Ivar-Lo och att det är hans självbiografi ”Soldaten”.

Säkert avlyssnat. Ivar Lo i den självbiografiska romanen Soldaten.
Massajen tar befälet!

Edit: Hedersmedalj till Fabriksbyggnad för rätt titel!

Tackar! Vem har vi här då?

Sent på kvällen den 28 juli kom jag till Moskva. Jag tog en izvostjik för att åka till ett hotell.Kusken upplyste emellertid, att hotellrum knappast stodo att få, och han rekommenderade ett etablissement med "möblerade rum"" av förstklassig kvalitet. Och jag hade ingenting att invända.
Chorosjo, kör! Jag visste ju, att de ryska kunskaperna inte voro att lita på; de hade vanligen förbindelser med vissa företagare och sökte alltid gynna dem.

Jag hade på morgonen rest in till Petersburg för att köpa ett par böcker: jag behövde något att läsa. Strax innan tåget vid tiotiden gled in på Baltiska bangården, sade sig en del passagerare ha hört en detonation. Jag själv lade inte märke till den. Det blev förstämning och många händer rörde sig korsvis över bröstet. Ute på gatan framför stationen mötte underrättelsen, att inrikesministern von Pleve hade mördats.
Ett politiskt attentat väcker i regel uppståndelse. Men i det gamla Ryssland syntes man ta sådant med en viss ro. Man var van. Man tycktes fatta det som ett utslag av en hemlighetsfull tragisk epidemi, som då och då måste kräva sitt offer. Men roligt var det ju inte.

Tsaristen von Pleve fanns, pangades i luften 1904. Maksim Gorkij?

Rätt placerad i tiden, men det är inte Gorkij.
Namnet är idag mindre känt, men författaren var på sin tid flitigt läst.

Det borde ah varit tebece eller något mindervärdighetskomplex med hänsyn till tidens smak, men det visade sig tyvärr endast vara skäligen enkla magåkommor.
- Salamanca cinco minutos! skrek den guldgalonerade konduktören i den tunga morgondimman. Och med ens stod han där på vagnens plattform, brun och präktig, min beprövade väns och följeslagare, som vid en eventuell personlighetsklyvning kan påräkna att bli mitt andra jag - unicakappsäcken, utexperimenterad och inköpt under förra århundradet i min ungdoms Mariestad.
Inne i kupén satt en ensam man, tillhörande ett skrå, vars företrädare man lätt känner igen, vart man kommer. Han var kraftigt byggd med väderbitet, rödbrusigt ansikte och krumma händer, formade efter plogen under lantbruksskoletiden. Men andra ord - en godsägare. Liksom alla spanjorer grämde han sig över sitt lands efterblivenhet. (Detta är dock endast ett tecken på älskvärd belevenhet, som av interlokutören ovillkorligen kräver en lika belevad oppositionell hållning.)

En chansning på Henning Berger.