Citat:
Ursprungligen postat av
Slottsherre
Desperat famlande gissning: Delblanc?
(Författaren verkar ju ha humor).
Nej, inte Delblanc, även om upphovsmannen till verket vi söker också kunde tycka till om litteratur:
Citat:
”Le style c’est l’homme”, säger Buffon. Samma avstånd som det är mellan Strindberg och Heidenstam personligen är det mellan deras språk. Strindberg beklagade en gång, att han av olika anledningar hade för bråttom i sitt arbete; han fick sällan tid att läsa igenom vad han skrivit. Det var naturligtvis hans stormiga blod som i första hand hade bråttom. Att bearbeta en stil är för övrigt inte alltid detsamma som att förbättra den. Mycket av den spontana kraften i Strindbergs framställningskonst, dess ”naturlighet”, dess fart och uttrycksfullhet, dess frihet från longörer skulle bara ha lidit på en långsammare penna. Vad han skrivit det hade han skrivit.
Heidenstams prosa är framarbetad, stiliserad, teatralisk i sin klassicism – framför allt när den eftersträvar den stora enkelheten. Inte ens om författaren använder vardagsspråk kan han avstå från att tumma på det tills det förlorar tycket av dagligt tal. Det dristiga och grandiosa som lyfter hans vers tynger ner hans prosa. I glansen, bilderna, det geniala greppet, den stora tonen, blir hans poesi en förnyare genom att vara en efterföljare till den tegnerska. Man kan läsa långa sträckor Strindberg nästan utan att lägga märke till hans konst, så litet ovanlig förefaller den; det eruptiva innehållet samlar hela uppmärksamheten. Hos Heidenstam fastnar man oftast först i själva språkdräkten. Strindberg är naken, Heidenstam kostymerad.