Snedtänkt med Kalle Lind - Podden som pratar om det inga andra poddar pratar om

Jo, men det var ju det där med att han skulle lära sig något också, och inte upprepa felaktigheterna eller rentav bjäbba emot dem som vet bättre.

Han erkände ändå visserligen flera avsnitt senare att Anderssonskans Kalle bor på Norrmalm i Stockholm och inte Södermalm i Stockholm. Han bor förövrigt på Lutternsgatan som nuförtiden heter Kungsgatan och är vad jag vet paradgatan i Stockholm.

I övrigt tyckte jag att det var trevligt att höra Stockholm beskrivas på det sätt man upplever det när man besöker det.

Även om du har en bra idé där är min favoritdikt av Viktor Rydberg den flygande holländaren där Vinga fyr nämns.

Ett riktigt bra avsnitt idag om DN:s teaterrecensent Bengt Jahnsson med filmvetaren Jan Holmberg som kunnig och verserad gäst.

Jag håller med han verkar ha varit en riktigt intressant person. Rökningsavsnittet var också bra men Snoddasavsnittet var lite tråkigt vilket var en besvikelse.

Intressant avsnitt om den kommersiella radions framväxt och radiomonopolets död. Kul att höra lite om piratradion Radio 88, som jag aldrig lyckades ratta in när det begav sig, men som det gick en hel del rykten om. Man kunde se flyers om den på anslagstavlor ibland, och det snackades om att de körde runt med sändaren på en flakmoped för att Televerket inte skulle kunna pejla in dem. Jag trodde att det var något slags vänsterprojekt drivet av anarkister, men jag hade tydligen fel.

Ja, och tydligen var det Kjell Höglund som skall ha pratat i klippet.

Jag tar för givet att den gode Kalle kastar ett getöga här till och från, och då hoppas jag att följande ämnen avhandlas i Snedtänkt framgent:

*Subkulturen hårdrockare. Sverige har näst flest metalband per capita i världen (efter Finland), och flera av dessa band har influerat mängder av andra band världen över. Vart man än befinner sig i Sverige så kan man inte undgå att stöta på hårdrockare. Ingen annan musikalisk subkultur har så hängivna fans som hårdrock/metal. Med rätt gäst kan det bli ett mycket intressant program, det är jag säker på.

*Subkulturen yuppie. Jag är född på 80-talet, så jag har följaktligen inga minnen från yuppiens storhetstid. Hur var det att leva i sus och dus under det glada 80-talet?

*Det estniska inflytandet på svensk kultur. Estland hade en stor svensktalande minoritet, varav nästan alla flydde till Sverige under andra världskriget. Men även många estnisktalande flydde till Sverige i samma veva. Vilka särdrag finner man inom den estnisksvenska kulturen? Hur kommer det sig att så många med estniskt påbrå är så framgångsrika inom media och kultur? Några exempel är bröderna Luuk, Andres Lokko, André Pops, Ebba Witt-Brattström och Filip Hammar.

Kalle är ultravänster och har ingen insikt i nutidens förfarande. Det är bara ett jäkla tjat om Hasse å Tage hela tiden. Börjar bli rejält tråkigt, även om jag gillar karln som sådan. Lyssnat på allt, även fredag i p4 (p1)

Historier från Färs är en novellsamling man sent glömmer, om man läst den. Fantastisk!

Ja, analytiskt har väl varken hans podd eller hans böcker varit så intressanta, det är ett ganska tröttkört slentrianvänsterperspektiv där det visserligen är tillåtet att ironisera över 70-talets kulturradikala excesser men där inga mentalt och socialt ansträngande omprövningar får plats – man plockar fortfarande med de kära gamla slitna kortlapparna. Så sent som i senaste avsnittet hette det ju att vi numera har ett stort "islamofobiskt" parti i riksdagen. Däremot är de ju förträffliga som materialsamlingar och kompendier över anekdoter, och i det avseendet läs- och hörvärda.

Det var möjligen därför jag blev så glatt överraskad av avsnittet om Bengt Jahnsson, här kom man faktiskt in på lite skarpare analys av ämnet. (Kanske var det gästens förtjänst, Kalle Lind själv intresserar sig gissningsvis bara för Jahnsson i dennes relation till Hasse och Tage.) För en gångs skull handlade det inte om underhållarna/artisterna utan om deras följeslagare kritikerna, och dessas alltmer reducerade roll i kulturen. Ingmar Bergmans och Hasse och Tages hat mot och mobbning av Jahnsson är ju – bland annat – en symbol för artisternas tilltagande krav på att själva få sätta den kulturella dagordningen. Kritikerns traditionella uppgift att mäta den konstnärliga prestationen utifrån objektiva ideal och/eller samhällets intressen underkänns, det är konstnären/underhållaren själv som skall ha det avgörande ordet beträffande syftet och kvaliteten.

Samma tendens fanns kanske hos Olof Lagercrantz som ju som DN-redaktör släppte in skönandarna själva både på kultur- och ledarsidan och lät dem uttala sig även i den politiska samhällsdebatten. Följdriktigt har vi idag ett kulturklimat där kritiker som Bengt Jahnsson är helt bortglömda medan underhållare som Hasse och Tage gärna betraktas som profeter, och där medierna, underhållningsindustrin och kulturinstitutionerna gärna anpassar sig efter konstnärernas och artisternas personliga intressen.

Det finns folk födda på 80-talet som minns när mobiltelefoner kallades för yuppienallar.
Det finns ett roligt inslag i Galenskaparna och After Shaves revy Grisen i säcken från 1991 där en yuppie pratar i mobil och blir kommenterad: När jag är ute och går har jag aldrig fått lust att ringa någon.