Citat:
Ursprungligen postat av
AlkoholiseradArab
På vilket sätt är jag kluven i min inställning till DA menar du? Är det så svårt att läsa det jag skriver? Och om du nu "läser mellan raderna" kanske du inte skall anklaga andra för att göra detsamma? Min uppfattning om föräldrarnas inställning till honom är ju precis det.
Min uppfattning av DA är bara positiv. Jag har ingenting negativt att säga om honom som person. Och jag har aldrig någonsin taggat på för att någon lyft honom som person. Jag har ingenting negativt att säga om hans CV heller. När har jag skrivit något negativt om hans skicklighet som militär? Men skriver man saker som inte stämmer är det klart att jag rättar, om jag vet att det inte stämmer?
Förväntar du dig att jag (som är insatt i ämnet) Skall sitta och hålla med när folk säger saker om hans yrkesroll som inte stämmer? Varför skall jag göra det? Vad är liksom syftet med det?
Senast var det en ny i tråden som ramlar in och gapar om att han gjort sin GU på ett helt annat regemente än det han gjort den på. Hans GU var inte ens med i den personens beskrivning av DA. Sen har vi flera medlemmar som skrivit att han gjort flera utlandsmissioner, Det stämmer inte heller. Varför skall jag låta folk skapa en falsk mytobild av en avliden kollega? Det är faktiskt så att det ligger en hel del blod svett och tårar bakom våra utb tecken, medaljer, kurser och annat som vi gjort. Oavsett vem man är och vart man jobbat. Inte vill vi heller ta på oss saker som vi inte gjort.
Tro vad du vill, men det är viktigt för mig att DA får en rättvis bild av sig själv. Jag har aldrig skrivit något om honom som person, att han skulle varit deprimerad, suicid eller annat. Det är andra som löst den biten.
Oavsett hur mycket du läser mellan raderna så kan jag bara minnas att jag varit negativ mot föräldrarna. Och deras vän eller vad det är som skrivit mycket om DA. Deras sätt att pressa honom och salta honom tycker jag är vidrigt. Man kan bara hoppas att dom inte höll på så när han levde. Men med tanke på mammas studentbrev så ska jag väl inte hoppas för mycket.
EDIT: Jag har snarare lyft DA´s yrkesskicklighet när andra påstått att han blivit omplacerad pga att han skall ha gjort bort sig. Jag har bläddrat igenom mina inlägg och jag kan inte alls förstå vad det är du menar ang min bild av DA.
Tack för ditt svar.
Du har förklarat och förtydligat din uppfattning om DA, det blir därför onödigt för mig att peka ut vilka ord eller meningar i dina inlägg som jag tolkade som icke-vänlig. Men om du nu absolut ändå förväntar dig ett exempel, kan jag hänvisa ett inlägg som du skrev för några månader sedan om att DAs liv slutade som instruktör i en bajsgrop medan föräldrarna förväntade sig att han skulle bli ingenjör.
Jag reagerade för att jag tyckte att det var osmakligt att uttrycka sig så. Du svarade med att förklara vad du egentligen menade.
Vi tycker och uttrycker oss olika. Bäst att sätta punkt i denna fråga här.
Du hoppas att DA inte blev pressad av sina föräldrar, det som har förflutit är visserligen borta nu, men jag tror att DA fick leva sitt liv enligt sina önskningar och göra sina egna val utan föräldrarnas påtryckningar.
De verkar vara närvarande och som utomstående förstår man att DA har uppfostrats med kärlek och omsorg. Det är så mycket som har blivit offentligt i deras liv, men ta bara kampsporten som exempel för en kul och nyttig aktivitet som han fick träna redan som barn, den krävde nog föräldrarnas engagemang. Kampsporten har troligen också format hans liv.
Brevet som du nämner, och som du vet är skriven av en mamma (fastna inte vid ord som studier vid Chalmers, träffa vackra flickor, framgång, pengar etc.) som önskar sin son allt det goda som finns i livet enligt henne.
Synd att du tolkar DAs föräldrar som skrytande och inte som stolta. De nämner DAs svarta-bälte, utbildningar, arbete samt fysiska och mentala styrka för att få sin röst hörd. De har svårt att tro att deras son som de kände så väl kan ha tagit sitt liv och de försöker förstå vad som kan ha hänt honom. Förundersökningssekretessen och de utredande polisernas kanske icke-professionella kommunikation med föräldrarna kan ha förvärrat deras förtvivel. Detta kan kanske förklara några av deras Facebook inlägg som har kommenterats här i tråden.
Föräldrarna är gamla och deras ångest och sorg kan även kännas i avstånd. Föreställ dig en pappa som uttrycker saknaden av sin son genom att be sonen besöka honom i sömnen, så att de åtminstone i drömmen får vara tillsammans. Tomheten och sorgen som pappan upplever och försöker förmedla, känner många liksom jag.