Igår var det damfinal i US Open. Två tonåringar möttes och Aftonbladet skriver: Ynglingarna visade inga som helst finalnerver, och levererade bländande tennis.
Sitter och glor på anglonationalistisk yra från London. Publiken sjunger den fosterlandseuforiska Rule Britannia. SVT:s undertextare skriver will be slaves när man sjunger shall be slaves!
Varför sådant slarv? Skulle aldrig ha hänt för 20 år sedan, under noggrannhetens tidevarv.
Tråkigt för alla yngre som växer upp och tror att detta slarv är ett normaltillstånd.
Många svenska medier rapporterar i dag om den omfattande pedofilin inom kyrkan i Frankrike under de senaste 70 åren. Man verkar ha tagit en anglosaxisk text och försökt översätta den till någorlunda begriplig svenska. Sålunda står det: ”Det är bedrövligt, eftersom ratio mellan 216 000 och 3 000 innebär 70 offer per förövare.”
Ratio är latin för förnuft, men här verkar inte förnuft ha brukats vare sig av kyrkomän eller journalister; och på engelska betyder det ”förhållande” eller ”kvot”. Ratio kan möjligen användas som filosofiskt begrepp i svenskan, men sådan verkshöjd har inte den här artikeln. Och ”bedrövligt” är knappast rätt ord i sammanhanget.
En publik skribent som respekterar läsarna och sitt modersmål borde ha skrivit t ex: ”Siffrorna är chockerande, eftersom 216 000 offer på 3 000 förövare innebär 70 offer per förövare.”
Översättning går ut på att skapa tydlighet och skönhet, inte att slå i ett skollexikon och översätta ord för ord.
Ja, de är för söta de där snärtorna utan livserfarenhet eller allmänbildning som sitter och kopierar artiklar skrivna på det enda främmande språk de förstår lite.
Undrar om alla små språkområden har samma problem idag med odugliga textskrivare i media? Beror det på att det får kosta allt mindre och det gör det svårt att hitta nån vettig när urvalet är litet? Hur är det i Finland och Norge? I Lettland och Georgien?
Eller är det ett svenskt fenomen att respekten och statusen för språket är så lågt?
