Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

Om jag ber om det så handlar det inte om att belägga. Det handlar bara om att jag ville läsa det. De har ju helt blandat ihop vem som var irriterad och vem som visade gråtmildhet. Det de gör i det fallet är långt värre än att eventuellt göra ett mindre lyckat ordval.

Jag skulle inte heller säga att Mensiro var tagen, snarare irriterad och påstridig.

Nej, jag har inte blandad ihop något: det är en och samma person som är ”irriterad” och ”känslosam”. »Östersunds ghananske mittback Samuel Mensiro var märkbart irriterad och känslosam efter matchen mot Kalmar FF.«

”Irriterad” funkar dåligt just där eftersom det skulle ge den lite besynnerliga meningen »[...] var märkbart irriterad och irriterad efter matchen [...]«.

”Upprörd” vore nog det bästa här, men nästan vad som helst går bra, bara inte ”känslosam”. ”Känslosam” är ett karaktärsdrag, inget plötsligt uppblossande sinnestillstånd. För att beteckna de ögonblickliga manifestationer som en känslosam personlighet ger upphov till kan man säga t ex ”hon blev rörd av dikten, ”vi blev upprörda av hennes påflugenhet” – men aldrig ”de blev känslosamma av hans vackra flöjtspel”.

Om man vore den där typen som ser anglicismer överallt så skulle man säkert kunna tro att "känslosam" har fått en lite ändrad betydelse genom påverkan från slentrianmässiga översättningar av engelskans "emotional".

Edit: Hoppsan, såg nu att det var det du började med att skriva.

Ja, det hade jag redan skrivit, men ditt påpekande stärker mig i min övertygelse om att jag inte ser anglicistiska spöken.

Hur läser du egentligen?

Jag skriver att de har blandat ihop det.

Sedan kan jag spåra en liten trend att vissa journalister vill översätta sentida engelska inlån till svenska motsvarigheter. För 10 år sedan hade de, utan omsvep, skrivit att han var emotionell. Nu försökte de hitta en svensk motsvarighet. En så kallad »anti-anglicism«.

Men ej heller AB har heller blandat ihop vem som var det ena respektive det andra; det var en och samma person som beskrevs med båda adjektiven.

De blandade ihop detta vilket andra artiklar i samma tidning visar. Annorlunda uttryck, de hade helt fel när de beskrev vad Mensiro var. Han var varken känslosam eller tagen, han var rabiat och hätskt anklagande.

Ska man skratta eller gråta? Samma händelse framkläcker nu ytterligare en språklig kalkon, denna gång i Kvällsposten:

»Oliver Berg rasismanklagades av Östersunds Sam Mensiro. Nu bryter Berg tystnaden och ger hans version av händelseförloppet.«

Varför ger karlen inte sin egen version av händelseförloppet?

Undrar man. Är kanske allt redan förlorat?

https://www.expressen.se/kvallsposte...-gamla-oliver/

Säger vi verkligen ”jaga regnbågar” på svenska nuförtiden? Jag anser inte det. I engelskan har man länge jagat regnbågar men aldrig att denna exercis har nått svensk mark, förrän möjligen nu. Man skrev redan 1917 en sång på temat (I’m always chasing rainbows) med musiken stulen från mellandelen av Chopins Fantaisie-Impromptu.

»Grannlandet Australien kallar det absurt, och medierna tycker Jacinda Ardern "jagar regnbågar"«, skriver Sydsvenskan.

I svenskan har vi väl hittills hellre använt omskrivningar av typen ”covidstrategin var dömd att misslyckas”. Jag tycker inte att innebörden av ”jaga regnbågar” är alldeles solklar.

https://www.sydsvenskan.se/2021-08-2...md-helt-absurt

"Har orealistiska förväntningar" eller "förhoppningar" är nog bättre än regnbågarna.

Sedan är det väl det som [enligt sägnen] finns vid regnbågens slut som jagas, inte själva regnbågen.

Igår var det damfinal i US Open. Två tonåringar möttes och Aftonbladet skriver: Ynglingarna visade inga som helst finalnerver, och levererade bländande tennis.

En yngling är en ung man.

https://www.aftonbladet.se/sportblad...vinner-us-open