Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

Det var hans fallenhet därtill som fällde krokben för honom.

Det där med sin är svårt. Jag menar det possessiva pronomenet. Kan det vara amerikaniseringen, som fått svenskarna att tappa greppet om sitt eget språk eller har det alltid varit så?
Nu senast är det GP:
Den 50-årige mannen ska ha rånats av två män mellan 25- och 35-årsåldern maskerade med munskydd som körde iväg med honom i sin egen bil.
Uppenbarligen blev han indragen i rånarnas bil och ivägkörd. Än märkligare var en tidigare händelse:
Två personer ska ha slitit ut en 80-årig man ur sin bil och slagit honom med knytnävsslag i ansiktet

Samtidigt skriver man:
Båda händelserna är rubricerade som grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel samt rån

Så det var tydligen rånoffrens bilar i alla fall. Formuleringen två män mellan 25- och 35-årsåldern är också märklig. I 25- till 35-årsåldern eller mellan 25 och 35 år bör det väl ändå vara.

Jag skulle säga att anglicismen är att använda hans när det ska vara sin. Det fanns inte förr i samma omfattning. I dina exempel har dock skribenten gått åt andra hållet och det är svårt att veta om det är en hyperkorrektion som kommit ur en strävan att undvika en anglicism eller om det bara är dålig språkkänsla.

Anglicism, ja - vad jag menar är att all engelska gjort att man tappat känslan för det egna språket. Man vet att sin finns i svenskan men inte i engelskan, men man vet inte längre när det skall användas, därför stoppar man in det lite på måfå. Den som har kvar lite språkkänsla borde ju se när det blir fel.

Jag förstod vad du menade, men jag tror alltså inte att det är samma förklaring. Det är betydligt färre som använder sin när det ska vara hans/hennes än tvärtom.

Jag tror alltså att det är få som är osäkra och att de allra flesta som gör fel inte ens reflekterar och tror/tycker att det ska vara som de skriver (med engelskan i ryggraden).

Du hittar andra anglicismer exempelvis att fler och fler börjar säga att de väljer något »över« något annat (engelskans over) i stället för det vedertagna och idiomatiska att välja något före något annat. De som använder anglicismen tror/tycker att de har rätt och visst med tiden lär de få det.

Sydsvenskan har en stor minnesartikel om framlidne fyrstjärnige generalen och ministern Colin Powell. Journalisten verkar ha korpat det mesta från angelsachsiska medier och tyvärr gått bet på uppgiften att få rapsodin att dofta svensk höst.

Sålunda kan man läsa att generalen ska ha sagt: [...] det behövs viljestarka människor i dessa departement. Och gissa vad? Viljestarka människor har ofta olika åsikter.” Yeah, guess what? Vem uttrycker sig så förråat på svenska?

Eller ett stycke nedanför, apropå hans famösa tal i FN där han felaktigt påstod att Irak hade massförstörelsevapen: ”Det blir ett viktigt stycke i mina dödsruna.”

Jaså, är han så stolt över det klavertrampet? Snarare sa han: ”Det lär ges stort utrymme i min dödsruna.”

Kan inget hejda förfallet?

Journalister och rubrikskrivare har på senare år börjat använda »vält av« i stället för det vedertagna voltat om bilar som lämnat körbanan och hamnat i diket.

Det bör påpekas att »vält av« eller avvälts snarare betyder att ha dumpat eller gjort sig fri från. Dessutom låter det så ohyggligt illa med: Två fordon har vält av vägen.

Aftonslasket skriver om att Elisabeth Svantesson ångrar ett uttalande om SD från 2016. Hon förtydligar enligt tidningen:


Frågan är om det talspråkliga vi och »dom« verkligen ska anpassas till skriftspråk inom ett citat? Sedan kan man fundera över om det i så fall hellre ska vara vi och de i linje med jag och du/du och jag?

Oavsett vilket kan det knappast vara ”dem” i det exemplet. Man säge: ”Vi är allt bra dumma, både vi och de”.

Det ska vara de, inte dem om man ser det rent grammatiskt. Om man däremot sätter uttrycket inom citat ska det vara dom eftersom det är ett begrepp och citatet då hänvisar till uttalandet.

Dranghoff använder också anglicismer.

I Lidl-tips-tråden skrev han "Lidl regerar".

Regerar är väl inget svenskt uttryck från början i såna sammanhang?

Jag hörde det först på 90-talet när Beavis & Butthead körde med att olika grejer rules (eller sucks).

Edit: att nåt suger är ju också en anglicism som började användas i svenskan.

Ja, det verkar rimligast. ”Vi och dom” är ju nästan ett begrepp vordet.