Citat:
Ursprungligen postat av
Kundalini
Har inte kvar boken så du kammar hem vinsten som enda deltagare.
De vackra välöversatta orden kom från Hilary Mantels Wolf Hall.
Vi kör vidare, tar den bok jag läser just nu. Författaren har varit med här tidigare, men inte boken såvitt jag vet.
Vi tog oss fram genom den redan vansinniga trängseln av folk som med eller mot sin vilja knuffades och slets i riktning mot dansgolvet. Berusade svampplockare förvandlade till en dionysisk procession. Lättade lyckades vi tränga oss fram till tröskeln och ut. Vi stod i den svaga ljuspelaren från ett av jakthusets fönster. Det var en fuktig, jasmindoftande junikväll. Det varma regnet fällde just sina sista droppar men himlen hade långt ifrån klarnat än. Det såg snarare ut som om det snart skulle börja ösa ner på nytt. Jag drog mig till minnes liknande kvällar i barndomen och kände mig med ens sorgsen. Jag var inte säker på att jag ville prata med den här oroliga, vilsekomna kvinnan. Hon blossade nervöst på sin cigarrett, drog in röken djupt och sa:
- Jag kan inte sluta tänka på det. Döda kroppar. Vet ni, när han kommmer hem och har varit ute och jagat och dänger ett styckat rådjur i bordet. Oftast styckar dom det i fyra delar. Det mörka blodet som rinner ut över bordsskivan. Sedan skär han det i mindre bitar som han lägger i frysen. Alltid när jag går förbi där så tänker jag på att den är fylld av styckade kroppar. - Återigen drog hon ett djupt halsbloss. - Eller så hänger han upp döda harar på balkongen om vintern för att de ska bli möra och så hänger de där med öppna ögon och levrat blod kring nosen. Jag vet, jag vet att jag är neurotisk, överkänslig och att jag borde göra nånting åt det.
Hon såg på mig med ett plötsligt hopp, som om hon förväntade sig att jag skulle säga emot, men jag tänkte i mitt stilla sinne att än finns det normala människor på denna jord.
