Gissa Bokcitatet

"I partiet togs jag emot med en kamratlig vänlighet som gjorde stort intryck på mig. Aldrig tidigare, varken hemma eller i skolan eller i armén, hade jag upplevt att samvaron mellan människor som ibland nästan inte kände varandra kunde vara så hjärtlig, öppen och präglad av omtanke och hjälpsamhet. Det var inte jag jag och mitt mitt som hemma och i skolan och i det verkliga livet, utan det var vi vi och vårt vårt, man delade lika och alla fick vara med och det kändes oerhört tryggt och befriande. Det kändes som frihet. Arbetet och de nya mänskliga kontakterna i partiet gav mig ett nytt livsinnehåll och en ny och mera målmedveten livsvilja och efterkrigsdesperationen och de onda blodiga frontminnena värkte inte så mycket. De upplöstes småningom och stelnade till abstrakta avlägsna bilder som alltmer sällan gav mardrömmar eller dök upp i mitt vakna medvetande som panik och ångest.
Jag hade kommit hem från kriget som en råbarkad obildad och i de flesta avseenden asocial huligan. Jag hade inte fått ut nånting upplyftande eller lärorikt av frontlivet."

I grund och botten är det nog lönsamhetsprincipen jag alltid följt. Även när det gällt kvinnorna. Mitt liv har stakats ut och dess riktning har bestämts av den moderna lönsamhetsprincipen, det brutala och ovillkorliga vinstintresset, som är så fult och frånstötande och ser så skrämmande ut när det är naket, att sluga människor tyckt sig tvungna att klä ut det drapera det med allsköns dygder och viktigheter, moralisk och nationalekonomisk similigrannlåt och lite kulturellt krimskrams.