Icke Sartre, men i följande citat kan man kanske få en viss fläkt av föreställningen att helvetet är di andra.
Men Hemming slog ut med armarna och skrek:
– Jag tar tillbaka! Jag förkunnar er sanningen! Hela denna fasans värld är skapad och uppehållen av Satan. Allt som rör sig, är ont. Allt liv kan leva endast genom att mörda. Förbannelse över den som skapade en värld av mord och plåga!
Han svängde ljuset, som nu slocknade, och rusade med framåtböjd överkropp över torget mot biskopen, som lugnt väntade honom. I samma ögonblick kom från processionen två munkar – den ene var den sjuke Petrus Gylta, som ingen sett röra sig annat än stapplande och med förvridet ansikte, den andra var den nyss hemkomne David magister med sitt ärr på halsen och sin käpp i handen – de sprang som ynglingar, passerade lekbrodern Birger fiskare, som också var på väg, och hann fram till galningen, just som han ursinnig slog det långa ljuset i ansiktet på biskopen, vilken stod orörlig och tog emot slagen utan att försöka värja sig. Skrik hördes från åskådarna. Stadens vakt kom tungt klampande. Hemming kämpade mot Petrus Gylta, den gamle sjuke riddaren slog honom tre gånger till marken med höger hand. När han för fjärde gången rusade upp, greps han och fördes bort, skrikande och med fradga om munnen.
– Biskopsdjur! skrek han. Klosterdjur! Helvetets blodiga djurgård, där alla biter alla!
