Åsa Linderborg-tråden

Precis.

Till alla som ogillar henne - gör ett tankeexperiment, vem läser du helst och med störst behållning i MSM-media? DNs kulturchef Björn Wiman, SvD's dito, Expressens Krösamaja eller Åsa Linderborg?

(Jag reserverar mig för landets övriga tidningar.)

Spått ånn. Wimans CV går inte att hitta men han känns som en kultursidesversion av Frida Boisen. Det är talande att han varit chef för två av landets största kultursidor. Karin Olsson är lite bättre men känns ändå som allt annat än en tungviktare.

Linderborg kan man tycka mycket om men hon utklassar de andra både när det gäller meriter och skrivande. De håller skoltidningsnivå i jämförelse.

Håller med fullständigt. Kulturchefer plockas numera ur medievärlden, Karin Olsson t.ex var nyhetsreporter på Resumé. Wiman blev chef på inte mindre än två kultursidor genom att slicka uppåt och sparka neråt. Irénius? En nolla. Det är bara att jämföra med föregångarnas meriter och stilistiska nivå.
Linderborg har forskning i bagaget och hon kan skriva. Hon har kört i diket några gånger men det skulle vara en förlust om hon försvann som skribent. Det kan man inte säga om de andra.

Irénius!

Så heter hon! Hon är så obefintlig och så beige att jag inte kunde komma på hennes namn, trots att jag prenumererar på SvD.

Så är det. Min privata lilla konspirationsteori är att de väljs bland de obefintliga och beiga just för att de ska vara obefintliga och beiga. Det är bara att jämföra nuvarande kulturchefers CV med föregångarnas. En nästan ofattbar kvalitetssänkning. Samtidigt har det då skett en förskjutning från forskarvärlden/bildning mot rekrytering bland journalister och mediefolk. Det viktigaste är lojaliteten med det egna mediehuset.
Linderborg är läsvärd, inte vilken åsiktskastrull som helst. Även hon är ett exempel på politiseringen av kulturen, men klart bättre än DN:s småborgerliga plidderpladdrare. Benny Fredriksson var ett klavertramp, oväntat att hon skulle hoppa på metoo-tåget. Men hon minns det inte ens. Det säger en del om skampålejournalistikens löpande band.
De där intervjuerna med Ann Ramberg och Ivar Arpi var inga höjdare direkt. Och fåglar har viskat i mitt öra att hon funkade sisådär som kulturchef. Men ingen blir gladare än jag om hon kommer upp på banan igen och skriver intressanta artiklar.

Av de du nämner är nog Åsa Linderborg den som står längst ifrån mig politiskt (Stalin var ingen gud där jag växte upp) men hon är lätt den skickligaste skribenten av dem.
Skriva det kan hon, inget snack om saken!

Benny Fredriksson drevet hade väl inte med metoo att göra, han var aldrig anklagad för sexuella trakasserier. Men det var Aftonbladets försök att flytta fokus från Virtanen mfl problem på Aftonbladet. Smart som fan. Det var vanlig drevjournalistik, hitta fel nån annanstans än internt. Det var så hon lanserade sin bok också.
Jag tror inte på att Linderborg glömt det hon skrev om Fredriksson. Hur f-n skulle det kunna vara sant? Att hon inte ens kom ihåg det? Men visst, det kanske är som du säger att drev är ett löpande band, att dem som är med inte är riktigt där. Jag läser inte kultursidor varje dag direkt och har ingen större uppfattning om de andra ni skriver om (utom pekpinne-Wiman), men håller med om att Linderborg skriver bra. Antivithet är långtråkigt som fan, särskilt när det kommer från vita eller grisfärgade. Men hela de diskussionen är i en bubbla. Pajkastning mellan vita antivita och vita antiantivita. Alltså lägg ner. Jag vill hellre läsa folk som skriver om verkligheten utifrån sina egna erfarenheter. Oavsett färgen. Linderborg lever i en mediebubbla, och hon tycker saker om folk i mediebubblan som talar om vad man ska tycka.

Hon har inte glömt. Du får läsa hennes bok innan du uttalar dig om den.

Det har jag ju gjort. Mediebubbla är bara förnamnet. Hade för mig att hon skriver att hon redan glömt det hon skrivit när hon kom till jobbet dan efter. Har boken, ska titta efter.
Hon är poppis för att hon "vill prata med alla". OK, det betyder Nya Tider, Ivar Arpi, osv. Men jag är inte intresserad av det. Hon får snacka med vem hon vill givetvis. Hon vet väl att det inte skulle vara lika sexigt om hon intervjuade undersköterskor eller busschaffisar. Det ska vara Ivar Arpi som redan har hur mycket uppmärksamhet som helst. Jag bryr mig inte mycket om det, även om jag inte förstår hur kommunism och klasskamp går ihop med att gulla med vem som helst. Det är en mediebubbla. De är paneldebatthönor.

Två Åsa-kolumner som förtjänar att uppmärksammas;

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/39vmrL/en-dag-vill-skugge-be-sandberg-om-ursakt

Skugge producerar som vanligt ett navelskådande narcissistiskt pekoral där hon själv (inkl hennes könsorgan) nödvändigtvis MÅSTE stå i centrum. Nu tror jag förvisso inte Sandbergs verk är något betydande bidrag till världslitteraturen, men några fingervisningar ger sannerligen inte Skugges uppstötningar. Bitvis stilistiskt eleganta, men som litteraturkritik värdelös och infam på samma gång.
"Föreställ er att en man hade skrivit sådär" påtalar ÅL. Ja, herregud - snacka om att han straffats ut ur den kulturelitistiska värmen ASAP.

Åsa L lyckas ånyo vara spot-on i analysen av ungcenterns nya kloning av Pippi Långstrump och Maggie Thatcher:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/OQ4jEA/hur-kan-det-betala-sig-att-halla-pa-som-centern-gor

Men hennes avslutning väcker frågor; "Att Centern aldrig får frågor om det här är obegripligt." Är det verkligen obegripligt!? Tillhör inte 9/10 av journalistkåren samma progressiva borgerlighet som Annie och Tolnai? Samma grupp av SoFo-patrask för vilket "föjjti mijjonäjj nyjja svenskajj" inte bara ter sig rimligt och utan även önskvärt? Det krossar den svenska arbetarklass man på sin höjd läst om eller kanske man t o m sett en svensk arbetare på bild någon gång, eller t o m gått förbi ett bygge.

En avgrund skiljer det nyktra uppvaknandet som bäst manifesteras av Åkesson, och Lööfs och Tolnais verklighetsbilder där en icke-sekulär muslim också måste och till slut kan leva under det pluralistiska mångkulturella paradiset signerat Annies favoritideolog Ayn Rand. Men pluralism måste vara ömsesidig, det måste finnas reciprocitet. Att välfärdsstaten måste slaktas med 40 miljoner nya svenskar vore en truism om vi så talade om 40 miljoner utbildade kristna. Men, men, men - allahiansens stora felslut - vi talar ju inte om det...

Jag tror att ungcenterns löjliga utspel om Britt-Marie 45 och Skugges recension är två sidor av samma mynt; clickbait och uppmärksamhet. Man vet att om man sväljer skammen och uttrycker sig infantilt och/eller absurt, så blir det en snackis. Och all uppmärksamhet är tydligen bra för det personliga varumärket, eller partiets, ungdomsförbundets eller whatever.

Dessutom tror jag att Linderborg vet anledningen till att Centern aldrig får frågorna (av den anledning du skriver), men hon kör någon sorts sublim tongue in cheek/glimten i ögat-stil (don't mention it!).

Av allt att döma sant...