Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Har du slutat slå din fru och dina barn?

Något mer förljuget med större ohederlighet än din har i tråden sällan skådats, också dina skamlöst egensnidade halmgubbar talar samma språk, måhända är dem ett mått på din frustration. Önskar du bli bemött något sådär seriöst i fortsättningen bör du i allt väsentligt ändra på detta.

Avseende mina synpunkter på Judisk Krönika landar dem i detta.
Dina dubbla linjaler, vikter och allehanda måttstockar är sedan länge noterade, inte minst i denna tråd. Hur vore det att börja svara på frågorna istället?

Vilka frågor? Det du har gjort är att kasta ett falskt citat på mig som skall bevisa något. Du säger att Judisk Krönika har "de och de" åsikterna. Har du ens läst Judisk Krönika? Det är en kulturtidskrift som skriver om teater, konst, mat och sedan skrivs en del om Israel men det mesta är relaterat till kultur. Vad sägs om faktiskt citera något du läst ur Judiska krönika och sedan kommentera det istället för att tjafsa om att det är en hemsk tidning. Jag tycker den är helt okej men jag har också förmågan att läsa tidningen istället för att läsa om tidningen. Den finns gratis att läsa online eller i alla fall delar av den.

En jävla massa människor skriver i Judisk Krönika så som Lars Trägårdh och långt från alla som skriver där är judar eller har någon agenda. Det är en kulturtidskrift - den är inte på blodigt allvar eller överdrivet aktivistisk. Jag antar att du inte känner till detta eftersom du knappast har ett intresse för antropologi - men den judiska kulturen innehåller ett rätt stort mått av självdistans, sarkasm och humor. Den uppmuntrar också till ständigt diskuterande och resonerande. Det är en rätt kaotisk och mycket omfattande kultur som samlar många levnadsätt och politiska åskådningar. Egentligen tycker jag det har blivit för mycket diskussion om judar i tråden. Det känns som vi kan släppa dem ett tag och diskutera annat.

Sluta kleta dina infantila påstående om något jag vare sig säger, tycker eller står för. Det är så jävla falskt ohederligt. Vid tillfällen har jag citerat både Judisk Krönika och andra judiska krönikörer, kolla posthistoriken, sensmoralen jag emellanåt landat i har varit både avund och beundran för judisk identitetspolitik. Inte minst genom Judisk krönika, i min värld är detta inget komplicerat alls. Så är det med den saken. Att svenskar både har att lära av och ta efter judiskt identitetsbyggande är inga konstigheter, något den judiska entiteten har svart bälte i.

Jag såg aldrig någon kommentar på detta inlägg Edgerton. Blev något förvånad. Trodde du skulle hugga direkt Blev det jobbigt?

Har ni noterat DNs rapportering om det pågående bråkandet i Israel och Palestina? Påtagligt propalestinsk. Hur förklarar de antisemitisminfekterade detta?

Det blir ett cirkelresonemang. Att inom ett paradigm, utifrån paradigmets premisser och inom dess parametrar leda i bevis att premisserna och parametrarna är felaktiga, kommer aldrig att vara en fråga om objektivitet och rationalitet utan måste handla om intuition och revolution.

Att en källa bedöms opålitlig för att den animeras av hat eller sjukdom, ger ju bestämmanderätten över pålitlighet åt den som har makten att definiera vad som är hat och sjukdom. Källan blir opålitlig för att den är patologisk, virulent, hetsande.

Omvänt är ordens konnotationer all maktanalys som krävs för att belysa var suveränens undantag finns, för att tala med Schmitt. Makten har den som ställer diagnosen och sjukförklarar ifrågasättandet av auktoriteten att ställa diagnos.

Ett annat sätt att närma sig problemet är med Lyotards differend, där den åtalade inte kan bevisa sin oskuld med sådant som rätten inte godkänner som bevis.

Denna utomrättsliga aspekt negerar förstås inte nödvändigheten att inom paradigmet och med till buds stående medel, tala i egen sak. Den här tråden är ju ett exceptionellt exempel på hur det går att ta avstamp i en diskussions narrativ för att skapa motsatta eller orelaterade narrativ. Om vi begränsat oss till trådtopic, hade tråden per definition inte kunnat tillföra något nytt.

Problemet är ju inte källorna, noterna, hänvisningarna och akribi. Inte egentligen, inte om vi ska vara ärliga. Utan avsikten bakom, vad som animerar och motiverar. En enorm, skrupulös notapparat är rentav försvårande snarare än förmildrande, som jag varit inne på.

Nu känner jag mig inte träffad. Men jag har alltid uppfattat Shachar som en hederlig journalist, inte som partisan för någondera sidan. Den antisemitiska tvisten skulle då vara att bara en jude skulle tillåtas vara hederlig på DN, av andra skulle det avkrävas partisanism.

Hur förklarar du att ord som infektion/patologi/sjukdom/virulens kopplas samman med specifikt antisemitism? Om något annat lands ambassadör förklarat att varje kritik av landets hantering av minoriteter var en sjukdom som måste diagnosticeras för att få konsekvenser, så hade vi sett det landet som otroligt primitivt chauvinistiskt, eller ambassadören som en individuell galning.

Du får ge exempel på vad du menar är tendentiös nyhetsrapportering eller opinionsbildning i DN.

Det var lika väntat som att natt följer på dag att judar i USA motsätter sig asiater på universiteten. Det blir nästa projekt i Amerika att slutföra. Nu har man genom Dem lyckats splittra landet så till den grad att Rep inte vågade göra sig av med krigshetsaren Cheneys Trump-hatande dotter på studs utan bara steg för steg. Bara ett exempel, men talande.

Asiater är något judarna inte förstår sig på att bemäktiga sig eftersom deras gemensamma historik har varit sekundär och bagatellartad. Omöjligt kort sagt, utom när Kina några decennier var opiumdrogat, då hade det kanske gått för dem att exploatera också därborta en tid.

När judisk media fick bort Trump infinner sig arbetet att styra Biden mot asiatfobi. Blir asiater i USA en andra klassens medborgare, och hur sedan på internationella planen handskas med Kina?

Ryssland har reducerats till enbart en kärnvapenmakt och med vetskap att dessa inte kan användas är det stora problemet för lång tid löst. Krim är endast ett svagt svepskäl i västmedier, det ryska återtagandet saknar intresse annat än som falsk förevändning och ihålig möjlighet för väst.
Det lilla återstår, att få bort Putin och ersätta honom med en Navalnyj-typ och taktiken är att genom restriktioner svältföda ryska folket och få till stånd folkuppror.
(Oproportionaliteten i västliga reaktioner mot Ryssland för en demokratiskt sett obetydlighet som Navalnyj är lika uppseendeväckande som Israels svar mot palestinier)

Men Asien då? Det blir en svårare nöt att knäcka. Kommer helt enkelt inte att gå. Ett vapen som ljudlöst och ganska omärkligt bemäktigar sig folket i väst, Stora Teknologin, får svårare att ta sig in bland kineser och snart japaner och andra länder i Asien. Där har man hjärna att inse den smygande och förödande indoktrineringen som den vidunderliga Digitala Jätten börjat med mot västerlandet.

Den nya kalla krigs-gränsen kommer gå mellan judiska digitala plattformar och asiatiska med Kina i första led. Google och facebook har tappat mark i Asien och det är bara början. Förbudet mot kinesiska komponenter i väst kommer mötas av förbud mot amerikanska först i Kina, sedan övriga Asien och därefter över ett Kina-beroende Afrika.
Även Amazon stöter på motstånd i expansion på asiatiska marknader.

Vi ser början av det (digitala) kalla kriget. I dagarna slogs ett distributionssystem temporärt ut för en energileverantör i USA.,
Då förra kalla kriget höll svensken på mattan med koncentration på ansvar och säkerhet för egna landet, är ett nytt kallat krig bra för västs folk men för Sverige har det ingen roll.
För när Sovjet brakade samman släppte tyglarna på dumsvensken och hen blev en gränslös världsförbättrare på humanitär värdegrund med våra stora tidningars och folk-tv:s goda överinseende.

Så svennen är körd men för andra folk kan ett nytt kallt (digitalt och därmed medialt) krig mellan judar och kineser bli bättre för folket i Asien. Men också för den vita amerikanen. I riktiga kriser tenderar folk att vakna och resa sig mot sina mer eller mindre osynliga härskare.

Svenska medier spelar liten roll, om ingen alls, i den stora världen men här "hemma" har de totalkontroll över landet. Kina har nu mycket väntat ersatt Ryssland som huvudfiende i svenska medier.

Utvecklingen i Sverige mot den Medietotalitära staten (ett axplock i närtid är Benkös/Svegfors seminarium i senaste S R-diskursen) har i internationella perspektivet gått längst, mycket längst, men det är inte helt fel att säga att lilla Sverige speglar stora världen i väst i vissa viktiga "svetsfogar". Minst skillnad i "liberala " mediebygget finns det mellan husen i Sverige och i England, just England och inte Storbritannien som helhet.

* Medieägarna = i den nya liberala (ta mig f-n men Allt kan rymmas i detta attribut) tiden mäktigare än våra folkvalda ombud i vårt lagstiftande församlingshus

Dessa två inlägg torde exemplifiera att Flashback är en väsentlig del av mediakriget om mångkulturen.

Om vi därtill lägger den dominans som finns inom mainstreammedia gällande åsiktskorridoren så blir bilden klarare.

Sverige har precis som Sovjetunionen på sin tid ett antal regeringsorgan som spred "den sanna versionen" om socialismen kulturen och samhället, och tidningen Pravda-Правда-sanning(en) på Ryska, var ett av dessa regeringsorgan.
Motsvarande publikationer på Svenska har våra ärade tråddeltagare säkerligen själva god koll på.

Ingenting skiljer idag medialandskapet i Sverige jämfört med Sovjetdiktaturen och de få uppstickare inom media som står i motsats till regimen kan rakt av jämföras med de utgivare av Samizdat, hemmautgiven/tryckt kritik av regimen, som jagades och fängslade för Antisovjetisk propaganda - rättare sagt att de publicerade den verkliga SANNINGEN, dvs. inte det som trycktes i Pravda.
I Sovjet var benämningen på brottet Antisovjetisk Propaganda och i Sverige lär vi inom snar framtid få motsvarande lagstiftning med ännu ett antal gummiparagrafer för selektiv tillämpning och bestraffning av oliktänkande och regimkritiker.
Benämningarna/brottsrubriceringarna lär bli Tankebrott, Värdegrundsbrott och Mångkulturbrott, alla med straffsatser från två års fängelse och uppåt för att avhålla de som känner till sanningen från att sprida den till andra.
En utveckling av denna sort är att definiera som rena motsatsen till mångkultur dvs. monokultur där tystnad och jasägare premieras oavsett hur fel det än är. Ett gott exempel på detta är den Sovjetiske biologen Lysenko som hade vanföreställningen att majs kunde odlas och bli goda kommunister och växa även i ett frostigt klimat uppåt polcirkeln om Kommunistpartiet ville det. Självfallet så misslyckades detta.

Ja narrativet används diktatoriskt. När media ibland bevisligen har rätt i en sakfråga eller i ett ämne så förstör man ändå reportaget eftersom man envist ska lyfta fram något slags narrativ. Exempelvis när media vill tala om psykisk ohälsa och neuropsykiatriska sjukdomar så är det alltid någon genusfantast som vill vinkla det till patriarkala strukturer, när det istället handlar om just sjukdomar. Här är det viktiga att det faktiskt är svt eller sr som anlitat genusfantasten. Så man riggar samtalets inriktning redan från början. Man har alltså bestämt sig från början hur det är.

Har du något exempel på var DN skulle vara pro-palestinskt? Israel gör ju bort sig å det grövsta just nu och allt jag ser i DN är skademinimering. Det viktiga är att leda samtalet, att ha nyanser gällande Israels inrikespolitik, men att inte göra några onödiga eftergifter. Att spåra ur och rakt av försvara Israels agerande skulle inte vara gynnsamt från ett pro-israeliskt perspektiv, det skulle bara vara att underminera sin egen position.

Även den så kallade palestinavänstern är knappast särskilt pro-palestinsk när den kallar Israel för en apartheidregim. Apartheid byggde på (låt vara fåfänga) idéer om att leva och låta leva, något det inte finns minsta spår av i Israels politik mot palestinierna. Om man bedömer judar utifrån samma måttstock som andra är det inte apartheid utan folkmord vi ser, men säger man det offentligt blir man sjukdomsförklarad och får en fet antisemitstämpel i nyllet.