Är det islamofobi att vara negativ till islam? Bör ordet användas i politisk debatt?

Islams syn på kvinnan är den rätta.

. En integrering av Islam och muslimer i vilket icke-islamiskt samhälle är haram och går stick i stäv med Islams budskap p g a att integration innebär att ge avkall på vissa delar av Islam för att den och muslimerna ska bli delar i helheten; nämligen det svenska samhället och Sverige. Den stora frågan som kvarstår obesvarad är vilka delar måste vi ge avkall på? Konkreta exempel ges aldrig, dels för att denna falska tankes förespråkare inte har en glasklar uppfattning om sitt eget budskap, och dels av rädslan för den överväldigande och okontrollerbara vreden dessa exempel kommer att väcka hos muslimerna, som inte kan, eller får, finna sig i sådan storskalig förvanskning av Islam.


Allahs سبحانه وتعالى orubbliga krav på att följa vad Han beordrar, oavsett vad kuffar tycker (5:48, 38:26, 45:18)

Tycker man inte så är man islamofob.

Jag tycker tvärtom att man ska diskutera konkreta frågor och ta ställning till vad som är kompatibelt med det svenska samhället. Ska vi tillåta böneutrop, och i vilka omfattning? Ska vi ha muslimska friskolor? Är det OK att svenska moskéer byggs och imamer tillsätts och finansieras av konservativa arabstater som Saudiarabien, eller ska vi söka ett aktivt samarbete med mer moderna muslimska länder som Tunisien? Hur gör vi med slöjor i skolan och offentliga miljöer? Ska vi tillåta att föräldrar testamenterar en större del av arvet till sina söner än sina döttrar (helt OK enligt nuvarande svensk lagstiftning då bara laglotten är skyddad)?

Det här är inga lätta frågor att hantera, men andra europeiska länder har lyckats föra en sansad diskussion om frågorna, och ibland landat i tuffa beslut. I Frankrike förbjöd man t.ex. slöjor i offentliga miljöer, men ingen kallar Macron för islamofob på grund av det.

Vilket trams. Jag är etnisk svensk och inte muslim. Varför jag inte vill att man ska hetsa mot svenska muslimer har jag förklarat ovan:

Vad som är hets mot folkgrupp får domstolarna avgöra. Sedan når inte alla islamofoba uttalanden upp till den ribban, men politiker har trots det ett ansvar för hur de uttrycker sig.

Det äckliga retoriska fultricket att stämpla "fobi" på alla som tycker annorlunda skall enbart bemötas med ett rått asgarv eller ett -"Dra åt helvete"-

Kanske med ett kärvt fornnordiskt tillägg att huruvida muslimerna värjer sig en lång stund eller kort, det angår mig inte. (Om islamapologeten fäller krokodiltårar och drar bosnienkortet.)

Eftersom islamiseringens konsekvenser för européerna uppenbarligen är en icke-fråga för islamapologeten är det bara att kontra med att den s.k. islamofobins följder för muslimerna är detsamma för en själv. Han kan inte gärna förvänta sig att man ska bry sig.

Att det ens är en fråga hurvida man är mot islam eller inte, måste väl ses som ett skämt?

Hur kan man inte vara emot allt den dödskulten står för?

Det systemhotande etniska hatet i Sverige är det som riktas mot dess konstituerande folkslag, svenskarna. Hatiska minoriteter som inte skäms för sin otacksamhet och svenskar som inte kräver ömsesidighet är den riktigt toxiska och explosiva mixen.

Du drar ditt strå till stacken för att avslöja det mångetniska samhällets sanna väsen, vilket väl är bra. Jag tror att det tyvärr fortfarande finns troskyldiga svenskar som hoppas att ett mångkulturellt Sveriges problem kan lösas, bara vi får prata om problemen. Att vi inte får prata om problemen beror ju på mångkulturen, som du själv skriver.


Vore jag muslim skulle jag be Regulus dra åt helvete för tilltagsenheten att som "etnisk svensk" definiera islam som ett harmlöst husdjur att klappa på huvudet.


Vidare - varför ska svenskar bry sig om "antisemitism" eller "islamofobi", när varken judar eller muslimer bryr sig om det etniska hatet mot svenskar? För om de gör det, borde det väl lämna spår efter sig i form av debattinlägg som det går att räkna i antal och väga i innehåll?

Nej, det finns inte mycket till ömsesidighet direkt. Ett antal ex-muslimer förvisso, men de räknas ju också som islamofober. Men jag har aldrig sett en troende muslim ställa frågan vilka konsekvenser islams kvinnosyn kan få för svenska kvinnor (a.k.a. svennehoror). Bekymrar man sig om kvinnors rättigheter handlar det alltid om muslimska kvinnor.

Mot bakgrund av detta är det faktiskt helt otroligt hur man lyckats hunsa så många svenskar att hela tiden tänka "vad är bäst för muslimerna" istället för vad som faktiskt är bäst för en själv. Särskilt när skarpa intressekonflikter uppstår.

Ser inte riktigt det kristna inslaget där.
Dessutom agerar de väldigt lokalt. De verkar inte ha några större världsliga ambitioner. På så sätt är de lite kristna.

Många muslimer skulle nog säga att de inte ser det muslimska inslaget i det IS sysslade med.


De har varit aktiva i tre länder. Det som sklijer dem från IS är väl främst att de inte rekryterat radikaliserade kristna som rest dit från andra länder. Men det kanske beror på att flera miljoner kristna inte drivits på flykt av USA:s krig i Mellanöstern.

Det skulle behövas en vetenskaplig undersökning och utvärdering hur det kommer sig att det endast är religionen islam som använder sig av uttrycket fobi vid icke sympati med religionen.

Varför uppstod detta just i den religionen när det inte uppståt i andra religioner?