Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Lev som en insider istället?

Ja, jag är "knäpp" som gör som jag vill. Ska man låsas in för att vara knäpp?

Jag gör inte "tvärtom" medvetet. Jag gör massor av saker som är helt "normala". Men såna enkla saker som att inte torka av tvättade händer på en skitig/bakteriefylld handduk gör jag inte. Det är väl bara (generellt) att göra så som man tycker funkar bäst. Vi är ju födda att inte "följa John" och göra som vi vill. Jag tycker det är en bra egenskap att ha.

Vad är dom vanliga strategierna?

EDIT: skummade ikapp lite. Jag tror det är bra att inse att Staten inte lär hjälpa dig i någon större utsträckning och försöka lappa ihop liv och huvud på egen hand. Du kanske kommer ha någon depression framöver i ditt liv, men det spelar kanske inte så stor roll NU, om du iaf. orkar med att promenera, titta på film mm. mm. Det verkar ju inte bäcksvart iaf.

Försök att inte tänka på framtida, eventuell, misär som inte kommer hända om du får ordning på det här.

Det beror ju på vad det gäller. Är det Ferraribilar kan det ju vara problematiskt. Är det tändsticksaskar verkar det ok.

Jag har aldrig varit någon köpnarkoman, men det har blivit en och annan loppisgrej/ett sopfynd för mycket genom åren. Det är ju lätt hänt att börja snöa in för vem som helst. Samlande sägs vara nyttigt för måendet, men det får ju inte gå överstyr. Jag har någorlunda kontroll på den biten själv, tror jag iaf.

Mina ca 30 nya saker visade sig vara ännu fler. Sakerna är små nog att rymmas i mitt hobbyrum och de kostar ingenting jämfört med en ferrari. Dock spenderade jag mer pengar än jag får in på en månad. Jag kommer aldrig att hinna göra nåt med alla sakerna och troligen tappar jag intresset snart.

Det där låter ju inte bra det. Om det är t.ex. aktie-saker och du kan tjäna pengar på det kan det ju vara bra. Kan du tjäna pengar på det du köpt? Det brukar jag ofta göra; jag köper saker på loppisar och så testar jag dom själv. Gillar jag inte sakerna säljer jag det senare. Det är ingen "business" öht. kring det. Bara en hobby, i väldigt liten skala.

Jag mår i alla fall bra av att hålla på med det där, och skulle gärna ha det som heltidssysselsättning. Det blir kanske så, senare. Det här besatta (/destruktiva?) samlandet försöker jag ta ut på saker som är antingen gratis (filer, information från internet mm.), eller kostar väldigt livet.

Jag skulle kunna sälja sakerna men med stor förlust. Får väl vara tacksam så länge jag inte tar massa lån eller spelar bort pengarna.

Nej, det finns nog inte mycket att vara tacksam för. Kan det bli värt mer på sikt?

Det där med att köpa saker å sedan sälja vissa saker känner man väl till.
köpte lite för mycket skivor å film så jag tillslut kände mig kvävd så jag gjorde mig av med en del saker.
Det kände bättre men vissa skivor kan jag sakna att ha i min samling.

Men samtidigt så när det väl är dags igen så känns det verkligen fridfullt att rensa ut saker.

Nä, troligen inte. Jag orkar inte sälja ändå. Men det är saker jag gillar, kunde ha varit värre.

Har inget förtroende för vården. Helt gett upp hoppet att få hjälp därifrån för flera år sedan. Blev mer eller mindre tvungen att återuppta kontakten med dom.

Hade just Fluoxetin tidigare. Innan jag själv trappade ur det så hade jag haft mycket över maxdosen utskriven. Det var under flera år. Hade fortfarande depressioner periodvis men helt oförmögen att känna andra känslor.

Uppdatera gärna hur det gick på hab.

Jag har ätit fluoxetin förut, tre ggr med tre olika läkare. När jag var inlagd senast vägrade jag försöka ännu en gång, då fick jag saroten istället. Mitt största problem med antidepressiva är att jag inte får nån effekt. Jag känner mig som mig själv men med både depression och biverkningar.

Jag fick tips om att försöka få terapi via hab. Det låter som för bra för att vara sant så jag vågar inte tänka på det.