Politik är full av paradoxer. De omöjligast konst.
Det som upplevs som en seger visar sig ibland vara en förlust. Ens vänner visar sig vara fiender och tvärtom. Imperium kommer och går, endast propagandan består.
Själv blir jag inte förvånad om det Brittiska Imperiet får en ny storhetstid på grund av den kraftigt ökade polariseringen i USA och utträdet ur EU. Global Engelsk kultur hittar hem och frodas som den vuxne i det samtalet. Det tillsammans med övriga Europa återfås intresset för den egna kulturen och eviga värden. De progressiva USA lämnas av Europas politiker som ser förskräckt på när det allt mer liknar revolutionen i Ryssland för drygt hundra år sedan. Demokraterna blir inte räddningen utan det blir ur askan in i elden i USA. Europa återtar sin plats som den ledande kulturellt och politiska regionen i världen. Just för att det går att föra samtal med varandra.
Shekarabis (!) tweets häromdagen är faktiskt typiskt för ett europa där politiker inte längre ser USA som ett föredöme:
På tal om att försvara demokratin. En enkel insats som vi kan göra idag för att förstärka gemenskapen & dialogen i vårt land är att lägga 15 minuter på att läsa en text av en våra politiska motståndare och försöka att förstå de perspektiv och argument som vår motståndare har.
...
debatten om vilken väg Sverige ska välja så att vi inte hamnar där USA är kan två frågor ge oss vägledning. Hur kunde Sverige demokratiseras utan revolution & blodspillan? Hur kom det sig att nazism & kommunism aldrig fick några större framgångar i Sverige under 1930-talet?
Mångkultur i den form Europa faktisk alltid varit kommer däremot att frodas. En liten kontinent med många olika folk, språk och statsbildningar, också nationalstater som lärt sig leva med varandra efter hundratals år av ständiga krig och där mänskliga värden värdesätts.
En oas i en allt mer stökig omvärld som slår vakt om sina egna och sina egna kulturella värden för att kunna fortsätta vara en plats där människor vill leva. Men där de grupper som vill ta sig makt utanför demokratiska systemet med folkvalda ledare inte får stort utrymme att verka.
Tänk flyktingströmmarna om det blir nära inbördeskrig i USA efter en polarisering som den vi nu ser. Den polariseringen lär inte sluta över en natt utan fortsätta. Eller tänk tanken att om några generationer har Afrikas befolkning återigen fördubblats. Eller om Kina faller isär. Eller Ryssland. Turkiet. Det behövs inte många länder i kris för att de möjliga flyktingströmmarna kan räknas i tiotals ja kanske 100 tals miljoner.
För det måste vi nog stå beredda och ha en riktig plan för det regelverk vi har idag skapar oss mer problem än det löser. Så kan vi inte ha det.
Jag tror att den seger progressiva ser i USA är början på Europas nya storhetstid och det skapar också ännu större utmaningar i att försvara vår del av världen. Macron har antagit utmaningen och Johnson försöker bygga ett nytt Brittiskt imperium med europeiska värden.
Och då kan man undra om Europa medvetet lurat in USAs progressiva i ett svart självdestruktivt beteende när chansen fanns för att tämja deras maktambition som växt ohejdat sedan andra världskriget.
Det var ändå en brittisk fd agent som lurade i hela det demokratiska partiet att Trump var styrd av Putin. Och var och varannan av demokraterna har en likartad Europeisk historia.
Det kanske inte är en slump det heller?
