Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Våldskapital. Beskyddarverksamhet. Gäng. Maffia. Det är ju begrepp som jag menar gör politiken förståelig - särskilt i mångetniska sammanhang - om man bara tänker dem i deras breda spektrum. Våldskapital besitter den som kan kommunicera "Det vore väldigt synd om..." med trovärdighet så att rädsla och lydnad följer. Att helt lagligt få sociala medier eller banktjänster blockerade, bli sparkad eller skydd av släkt och vänner är förstås STÖRRE våldskapital att frukta än gatugangsterns. Inte moraliskt bättre, utan mer sofistikerat effektivt.

Maffians makt beskrivs mer precist med tystnaden den kräver än med ord. Den formuleras och kvantifieras i den inre monologen och riskkalkylen som väger ord och håller tand för tunga. Rädslan som kapital och tystnaden som dömande bevis.

Det är också så en egen kapitalackumulation måste ske: Inte genom pacifism utan genom balanserande rädsla för repressalier och kostnader i någon valuta, där knytnävskapitalet bara är en sorts växelpengar som för det mesta inte är applicerbar. Det måste finnas en kostnadskalkyl som gör det möjligt att tala och att tiga, även till svensk fördel. Det måste bli förenat med en inre monolog och kalkyl att hata svenskar, får inte vara en fri impuls att kalla en viss sorts människor för rasist/nazist/fascist.

Grejen är ju denna: Maffior skapas inte i överläge och i samhällelig harmoni, utan i konkurrens och med överlevnadsimperativ. De svarar mot behov och sökandet efter balans människor och grupper emellan, både vanligt folk och dess naturliga ingruppselit. Att en grupp är hatad och satt under press, gör inte att den tappar sammanhållning. Att samhället är under ständig omvälvning, gör inte organisk kontinuitet och kollektivet till en mindre livsnödvändighet för individen. Ingen står över eller utanför i det långa loppet. Utan ett svenskt folk att manipulera, kommer Bilderberg-svensken tappa sin plats vid bordet.

På många sätt har nog det relativt fria kverulerandet på nätet varit en säkerhetsventil, en pipande ångvissla som mest indikerar och lättar på trycket. Friheten att skapa fiktiva gemenskaper och ovänner, att avleda energier från det konkreta, fokuserade ("rasist/fascist/nazist är etniska hat- och maktord som används mot oss med ett syfte") till det symboliska och utspridda ("sosseriet/Kina/Iran/Aftonbladet"). En synliggjord, förstådd maktlöshet är bättre än inbillat maktägande.

Idag, så här efter helgerna och vardagen börjar borde Bulletin spetsa till sig kan man tycka. Snart lär väl tidningen hamna inom betalvägg. Men det är ack så avslaget även om det finns mycket som är bra också. Ivar Arpi har en artikel inne om Capitoliumhändelserna som han tycker är olustiga. Nej visst, så där beter man sig inte tycker den väluppfostrade Arpi som nog är att betrakta som liberalkonservativ med ett dygdeetiskt patos. Lite Jordan Peterson kan man säga. Samtidigt lägger Arpi in en liten brasklapp på slutet med orden: "Om man är övertygad om att motståndaren vill dig och din grupp illa, och det dessutom är hyfsat troligt att så är fallet, då börjar du fundera på om det där med att lämna ifrån sig makten kanske är så klokt egentligen". Nejvisst, det fungerar ju inte om halva befolkningen i ett land upplever att systemet är riggat till deras nackdel. Vilket det är.

Just nu skriver även Trumphataren och gamla USA-experten Erik Åsard om Capitoliumhändelserna i Bulletin. Man kan väl säga att Bulletin spretar i sin politiska kompass. Liberalkonservativa inlägg blandas med vänsterliberala i relationen 4:1 ungefär. Man ser fenomenet även hos SvD även om relationen är den motsatta där. Inslag kan ligga alldeles intill varandra som speglar helt olika politiska narrativ. Schizofrent javisst. En tidning som har alla och ingen politisk linje blir ju i längden skäligen ointressant -SvD lider här av samma sjuka som Bulletin.

Fast SvD har spottat upp sig lite sista dagarna. Är det konkurrensen från Bulletin? Två artiklar har faktiskt entydigt tagit ställning för yttrandefriheten i debatten om Techjättarnas nyckfulla avstängningar. Idag också en bra ledare av Susanna Silfversköld om att den svenska rättspolitiken inte står i samklang med det svenska rättsmedvetandet. Systemet är partiskt till förmån för brottslingen och glömmer bort offrets behov av upprättelse. Bra tycker jag. MVH

Det innebär att det för eliterna i denna mångfald går att välja sina önskefiender, och helt bortse från maktdekonstruerande argument som det fetade.

Det ofrånkomliga bruset anser jag inte vara ett argument mot ett "fritt kverulerande". Anna-Maria Lenngren:


Mångfald kan inte rymmas inom ett system med "Mångfald är bra"=sant som axiom. Gödel bevisade det.

Vackert citat från Lenngren.

Men jag är tveksam till att använda termen elit för att beskriva den härskande gruppen. Termen har en inbyggd betydelse som innebär att det skulle finnas någon typ av kvalitativ selektion, så att det skulle vara de bästa eller annars mest kvalificerade som vunnit sina platser i tävlan, jmf. elitidrottare.

Frågan är om inte termen nomenklatura är mer passande. Den engelskspråkiga versionen av Wikipedia ger följande beskrivning:



Kanske inte helt passande det heller. Men det beskriver en urvalsprocess som inte selekterar baserat på kriterier som bäst lämpad, skickligast eller kunnigast.

Därför jag välkomnar Kina på tronen högst upp i snar framtid. Den lilla etnogruppen (självcensur här) med sin oerhörda makt och som utnyttjar den starkast i sina understömmar, kan få problem. Överhuvudtaget östa Asiens framväxt med Indien, Vietnam, Thailand, Filippinerna, Indonesien hela rasket kan sätta käppar i hjulet på Liberalismen och media och den lilla etnogruppen. Med Kina, Japan, Sydkorea, Singapore etc inräknade är denna del av världen inte historiskt kända för den lilla etnogruppens räntor. Framtiden får väll utvisa om de lyckas nästla sig in här med och ta över. Men det blir svårt. Men fan vet. Med Silicon Valley i sitt grepp har de än så länge ett starkt vapen men high tech är färskvara och de matematiskt lagda östasiaterna (som deras komplicerade skrivtecken lägger grunden till i unga hjärnor) är snart ikapp och kanske förbi inom några decennier, hoppas jag.
När dollarn som bas i Liberalernas banker rasar tar yenen över och det blir Asien som från banker med huvudkontor mest i Kina tar över kommandot av finansvärlden. Engelskan och Medier blir de sista bastionerna Liberalerna ser blir andrarangsinstitutioner.
Ombyte förnöjer med växling av patroner över oss. Synd att prästbetyget talar för att man inte får vara med och uppleva det personligen men det måste bli bättre på alla vis för de uppväxande generationerna här i Europa och östeuropa får visa vägen.
Jag ser på begreppet Liberalism ned samma modfälldhet som ryssarna en gång måste ha känt inför sitt Bolsjevism.

Mångkulturen tar plats i USA med den nya presidenten:

"Our priority will be Black, Latino, Asian, and Native American owned small businesses, women-owned businesses, and finally having equal access to resources needed to reopen and rebuild." — President-elect Biden

Citat från det officiella twitterkontot:
https://twitter.com/Transition46/status/1348403213200990209

Hur lång tid tar det innan samma sak kommer krävas officiellt av ett riksdagsparti i Sverige?

Många goda poänger.

Nordbor och germaner är ju inga slavfolk, och vi borde egentligen klara oss helt utan externa herrar som styr över oss. Men visst skulle ett skifte i maktbalansen mot en mer multipolär värld vara gynnsam för oss. En liberalism som får kämpa för sin överlevnad torde inte vara lika benägen att, som idag, hunsa sina undersåtar till underkastelse med den iver man visar.

Asiater har både för- och nackdelar. Förutom de fördelar du räknar upp så är asiater inte på samma sätt som européer drillade i det skuldkomplex som förlamar oss (detta skuldkomplex är ju ett av alla de snaror som den lilla minoriteten styr oss med).

Nu är detta till all lycka inte ett dilemma vi behöver bekymra oss över, eftersom vi inte bestämmer vad som ska tystas. Det intressanta är hur detta sakernas tillstånd ska ändras och där är svaret svenskt grupptryck och strävan. Alla höga, abstrakta ideal förutsätter ett konkret kollektiv som kan värja dem.


"Elit" får helt enkelt göra omvänd och samtidig klassresa till "populism" vad gäller valör. På samma sätt som populism via användande måste befrias från de konnotationer som eliten gett det och människor viker sig för när de protesterar mot att kallas populister, så måste eliten rygga tillbaka för att kallas elit, eftersom det låter elitistiskt icke-egalitärt. Det handlar om vem som bestämmer ords mening, inte ords mening.

Även i USA var det länge sedan något "vitt privilegium" sågs som något allmänt allenarådande. Hursomhelst, Sverige är spjutspetsen och har länge varit världsledande i alla skyttegravar och på alla fronter i kriget mot det "onda vita fasansfulla". Nästan helt utan någon som helst debatt ändrades Sveriges grundlag 2010 på några viktiga punkter, bland annat att Sverige numera är ett mångkulturellt samhälle och samerna är att betrakta som ett folk. I många andra länder tillhör grundlagen en del av det kollektiva medvetandet, dock inte Sverige.

Något mer självutplånande självhatande än svenska folkets representanter står inte att finna någonstans. Någonsin.

Att åberopa lika folkrätt är inte rasism. Att osynliggöra och INTE påtala det, är däremot rasism!

Varför är det så fel att bejaka svensk folkrätt när det är helrätt bejaka israelisk- och judars folkrätt? Att förneka svenskens existens och hävdvunna företräde till Sverige är att förneka henne den folkrätten och kränka hennes mänskliga rättigheter.
- oyto


Man vet man kommit till Sverige då fredsaktivisten tillika fredspristagen Dalai Lama betraktas som oändligt mer radikalt konservativ än dagens självutnämnda högerkonservativa.

Under en pressträff inför sitt anförande i Malmö lyfte den 83-årige Nobelpristagaren (1989) Dalai lama Europas omfattande flyktingmottagande de senaste åren.

– De har haft ett lidande i sina hemländer och har hopp om att nå Europa för ett bättre liv, säger Dalai lama.

– Men de ska inte bli kvar permanent i Tyskland eller Sverige. Så småningom ska de återvända till sina hemländer och återuppbygga dem, fortsätter Tibets andlige ledare

Istället för att leta ord kanske man kan konstatera att det är en särskild fenotyp som efter hand förvärvat en kollektiv identitet och förändrat sin livsmiljö för att bättre passa dem själva. Grupptänk som förmår kollektiv handling slår alltid enskilda människors slumpmässiga riktningar.

Genom att ta bort "självkontroll" från skolans läroplan sparkade de undan stegen för andra än sig själva. Och ändå är det just förmågan till självkontroll som kännetecknar deras egen fenotyp och fick dem att flyta uppåt.


Är det den självklara vägen? Man kan lika gärna söka underblåsa de inre motsättningarna, som att skapa något eget.

Vilket leder tillbaka till den eviga frågan "hur ändrar man på världen?" Inte Bernays och Alinsky, tack. Men om du menar dig kunna skapa svensk strävan utan dem, så.

En svensk strävan - då tänker jag på det jag ser när jag någon gång besöker en byggmarknad. Allt högre medelålder...

Fruktar att du har rätt på den punkten. Vi måste inse att den svenska politiska klassen alltsedan Palmes tid har varit förövare och att andra folk kan komma att döma svenskarna kollektivt för vad den svenska politiken lett fram till.

Rent konkret så är vi progressiva förövare gentemot andra folk i Europa.

Man ska inte ändra världen utan delta i den. Ta del som aktör och part i målet på alla nivåer, även det kollektivt tribalistiska och identitetspolitiska. Det har vi i generna.