Citat:
Eftersom vi själva lever i tiden så kan vi dock aldrig själva uppleva rörelse genom att se hur världen förändras ruta för ruta. Bara den som lever utanför tiden skulle kunna se mer än en ruta i taget. Vår upplevelse av rörelse måste förklaras på annat sätt.En bättre analogi är att den första rutan innehåller information om hur världen ser ut vid t0. Andra rutan innehåller information om hur världen ser ut vid t0 och t1. Tredje rutan innehåller information om hur världen ser ut vid t0, t1 och t2. Således kodar varje ruta in det senaste tillståndet samt minnen om hur det var tidigare. Rörelse är då något som finns inkodat i varje ruta.
Inom datalogin är strukturer som minns sina tidigare tillstånd kända som persistenta datastrukturer, varav funktionella datastrukturer är ett specialfall där nya versioner kan skapas utan att redan skriven data behöver ändras. Rent hypotetiskt skulle hjärnans neuronnät kunna vara funktionella datastrukturer. När vi upplever samtiden bildas nya synapser utöver synapser som redan finns. Varje gång vi upplever något nytt sparas ett nytt minne av upplevelsen utan att radera tidigare minnen. Om det även finns en halveringstid där gamla synapser faller bort så får vi även en tidsaspekt då gamla minnen är svagare än nya minnen. Att hjärnan skulle fungera så är ren spekulation, men stämmer ganska bra med övriga saker vi vet om denna.