Är allt processer?

Är allt egentligen processer, och det vi tänker på som objekt en slags mentala tolkningar? Som stillbilder av verkligheten.

Ett del processer är för långsamma för att vi ska uppfatta dem. Ett berg reser sig sakta eller vittrar långsamt sönder. Din vän som du träffade igår är i stort sett, men inte helt och hållet, samma person när du träffar honom idag.

Andra processer är för små för att uppfattas. Atomers och molekylers rörelser.

Allting förändras.

Men en process förutsätter väl objekt som ingår i processen, eller?

Vad är "objekt"?

Vad är "allt"?

Ja, håller med om att processen förusätter objekt, som en matematisk funktion som förutsätter en specificerad elementmängd. Det du beskriver påminner om det så kallade "de gamles svårighet" från den klassiska grekiska filosofin; kunskap fordrar något slags entiteter som inte förändras, för om allt förändras så förändras kunskapen och då är den inte kunskap. Exempel på invarianta entiteter från den grekiska filosofin är ideér/former (Platon), förändringen i sig/allt flyter/panta rei (Herakleitos), atomerna (Demokritos).

Iakttagelser som ledde fram till kvantmekaniken har på sätt och viss förändrat synen på detta med invarianta objekt. It's all an illusion ...

Allting är i rörelse, svar: Ja.

Ja.

Det är vi medvetna om, men kan samtidigt inte riktigt ta in det.
Det är därför förlåtelse är något oerhört svårt för många, vi vet att vi förändras, men det gör även andra och hela den mänskliga miljön.
Men en händelse, ja den står still, det talar ju emot hela händelsens natur.
Men ack så svårt att acceptera.

Betraktar vi den fyrdimensionella rumtiden som statisk så är vi själva processer. Genom att våra kroppar och mentala tillstånd förändras gradvis längs tidsaxeln så upplever vi en tredimensionell värld under förändring.

En process är ett koncept för att beskriva något som förändras gradvis längs tidsaxeln. Förändringen måste vara tillräckligt påtaglig och förutsägbar för att vi skall kunna resonera om den.

Ett exempel på objekt är konkreta fysiska föremål. Man diskutera om det finns även abstrakta objekt, såsom matematiska tal eller egenskaper, exv. ”rödhet”. Kännetecknande för ett objekt är att det inte är rörligt.

”Allt” får du räkna ut själv vad det betyder.

Kan man säga att den materiella världen är mängden av alla kollapsade vågfunktioner, det förflutna?
Och Anden (medvetande) är mängden av alla vågfunktioner som inte kollapsat, framtiden?
Nuet en sorts övergångsprocess mellan Ande och materia?

Betydelsen av ordet "vågfunktion", så som jag använder det här, är en vågfunktion som befinner sig i en övergångsprocess.
Dvs betydelsen av ordet träder fram genom Andens verk.

Är det så här enkelt :
Ett objekt är 3-dimensionellt
En process är 4-dimensionell

Vad innebär det att "betrakta den fyrdimensionella rumtiden som statisk" ?
Jag hade väntat mig att det ledde till "så är vi själva objekt."

Jag tycker att det är en bra metafor.
Nuet, som jag ser det, är ju en skärningspunkt i en femdimensionell värld. (Ja, 5D, inte 4, eftersom alternativa utfall, en sannolikhetsvåg, kräver en egen axel skild från tid- och rumsaxlarna. Einsteins fyrdimensionella rumtid är så att säga en slice, eller ett tvärsnitt av denna femdimensionella värld.)

Vårt medvetande flyttar sig ständigt mellan punkter i denna 5-dimensionella matris.
Varje punkt är det vi kallar "nu".

En process t ex vårt åldrande är resultatet av att vårt medvetande flyttar sig längs tidsaxeln.

Frågeställningen är långt ifrån ny: https://en.wikipedia.org/wiki/Heraclitus#Panta_rhei ..!

Dimensionstalet är per definition det minsta antal koordinater som krävs för att beskriva en punkt i rummet. I ett fyrdimensionellt rum beskrivs en punkt med fyra koordinater, t.ex. (x, y, z, t). Eftersom jag är en process som förändras längs tidsaxeln så upplever jag tiden som något ofritt. Förflyttningar i rummet kan jag göra i tre dimensioner, men jag kan aldrig flytta mig framåt eller bakåt i tiden. Därför blir min subjektiva upplevelse av ett fyrdimensionellt universum tredimensionell. Punkter i mitt subjektiva rum beskrivs med (x, y, z) medan t står för något som inte går att välja själv.

Med statiskt menar jag ett tidsoberoende perspektiv på universum där varje punkt i rummet beskrivs med fyra koordinater istället för tre. Det är statiskt därför att innehållet i dessa punkter aldrig förändras. Ibland ger ett sådant perspektiv en bättre förståelse av rumtiden då relativitetsteorin leder till att det inte finns någon objektiv tidsaxel. Beroende på referensram så förändras vi längs lite olika riktningar i det fyrdimensionella rummet. Det är alltså inte exakt samma axel som kollapsar för alla.

En bok som är färdigskriven och gått i tryck är statisk och tidsoberoende, medan handlingen som utspelar sig i samma bok är dynamisk och tidsberoende. Den som läser boken är fri att välja sida, men en person som existerar i bokens berättelse är inte fri att välja sida. Därför har den som beskrivs av bokens berättelse en frihetsgrad mindre än den som läser boken. Alla processer förlorar en dimension eftersom dynamiken tillåter förändring.

Välj själv. Objekt har aldrig någon fundamental existens utan uppstår som tolkningar vi gör. Det som är ett objekt för den ene behöver inte vara det för den andre.