Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Får jag påminna dig om att det är du här som tycker att vissa ska gå hemma och jobba utan att få betalt, medan andra ska få betalt för sina jobb ( skitjobb eller inte) och få lov slippa att jobba gratis i hemmet, för att någon annan gjort deras del.
det är liksom DET vi diskuterar.
Några har redan idag råd att låta nån gå hemma utan ersättning, och vill nu den personen ta den risken med sitt liv och sin egen ekonomi och självständighet , så finns det inget som hindrar.
Men, det är du här som vill att vi ska organisera samhället så här, vilket gör att "vissa" kommer tvingas.
och det är DET vi diskuterar.
Ingen tvingas till något alls, jag är ju inte ens emot att man tillåter abort så jag förstår inte riktigt vart ligger tvånget när kvinnor bestämmer sig för att ha barn och stanna hemma?
Givetvis är jag för en avskalad statsapparat, vilket betyder att familjen måste blir starkare för att ta hand om varandra istället för att hoppas att gråa byråkrater gör jobbet åt dem.
I bästa av Världar blir det givetvis även en återgång till storfamiljens värme och vi slutar att ens prata om "kärnfamilj". Vi ska bero på varandra organiskt och inte byråkratiskt.
Att sedan kvinnor blir utan betalning för att stanna hemma med barnen är ju givetvis bullshit, förutom att mannen betalar för familjen så är det ju så att valutan av hennes pengar kommer igenom kärlek. Hennes barns livslånga kärlek till henne kommer skapa en trygghet som staten aldrig kan tävla emot, för staten kan knappt garantera ekonomisk välstånd (antalet kvinnliga fattigpensionärer bara ökar och ökar för varje år), och absolut inte emotionell värme och att ge kvinnan möjlighet att fortsätta vara del av "livets flod" i äldre dagar. Hon dumpas någonstans där främlingar kallt tar hand om henne (och hon får ju bara hoppas att de bara bryr sig om henne för att faktiskt göra deras jobb), medan kvinnan som har nära band till sina barn (och jag låter mannen stå i parantes då evig kärlek mellan man och kvinna saknar starka garantier) kommer igenom hela sitt liv att ha en roll som familjens pellare.
I Sydeuropa räknas exempelvis farmorn som en slags central gestalt i familjen som barnbarnen ibland ser som lika viktig som föräldrarna, det är hon som lagar godast mat och får familjen att samlas i stora familjemiddagar och ibland är det hon som uppfostrar barnen medan föräldrarna är ute och jobbar. Visserligen ser du en mormor som uppfostrar sina barnbarn som ytterligare bevis på obetalt arbete, men med en sådan byråkratisk sinne så måste Världen se ut som en endaste stor köttkvarn.
Här i Sverige slipper mormor och farmor överhuvudtaget behöva ha att göra med sina barnbarn förutom i julafton, detta måste vara paradiset.