Citat:
Det är trots allt lite olika hur man letar sig fram efter socialismen. Men nog flyttade kyrkan fram sina positioner rejält.
Samtidigt får man inte glömma att den sociala progressionen avstannade i realsocialismen. På en del sätt var de mer gammeldags än väst. HBTQ var ju förbjudet, arbetsmarknaden könsuppdelad (där som här stod kvinnor för teko-industrin och männen för stålindustrin). Rumänien förbjöd abort för att få upp befolkningen och Polen hetsade mot judar.
Men det är nog som du säger, att man tar vid där man förlorade kompassriktningen.
Samtidigt får man inte glömma att den sociala progressionen avstannade i realsocialismen. På en del sätt var de mer gammeldags än väst. HBTQ var ju förbjudet, arbetsmarknaden könsuppdelad (där som här stod kvinnor för teko-industrin och männen för stålindustrin). Rumänien förbjöd abort för att få upp befolkningen och Polen hetsade mot judar.
Men det är nog som du säger, att man tar vid där man förlorade kompassriktningen.
Själva poängen är väl att ingen är överrens om vart tåget ska gå, förrut så var eugenik en självklar progressiv ideal bland vänstertänkare och idag är det betraktat som paria.
Progressiva ideer kan ses som "senaste trenden", och det finns för många motstridigheter inom självidentifierade progressiva för att ens de ska sätta sig ner och komma överrens om historiens riktning, några ser ju jämlikhet som heliga gralen där allt ska offras (inklusive frihet och censur ska användas som medel för att helga målet) och andra ser frihet och yttrandefrihet som det allra heligaste. Nu senast så är det exempelvis intersektionalism som inneburit ren kannibalism i vänstern, då vita priviligierade feminister som traditionellt suttit i ideologiska maktpositioner bes bara hålla käften och lyssna, samt förflytta sig till sidolinjen.
Det är liksom ingen slut på alla maktstrukturer som ska demoliseras.
Man kunde redan se i franska revolutionen gogrunden för sådan typ av kannibalism bland de "upplysta" och det var då inte bara jakobiners terror mot andra progressiva krafter, utan även revolutionens filosofer som Voltaire och Rousseau stod närmast i motsatsförhållande till varandra i allt från åsikter om mänskliga naturen till vilket slags samhälle som skulle skapas.
Idag bevittnar vi väl denna slags strid mellan exempelvis mer vetenskapligt lagda liberalerna som Sam Harris och Steven Pinker emot skrikvänstern (med radikalfeminister och black lives matter) som tagit över campus och helst vill tysta ner de sistnämnda för att driva på med biologism, islamofobi eller rasism.
Den mer rationella delen bland vänsterliberala är dömda att förlora då människor till stora delar drivs av pathos och mobmentalitet, och skrikvänstern ger den stora massan vad de efterfrågar.
Men skrikvänstern kommer i sin tur att skrämma iväg många vanliga människor (speciellt värdekonservativa arbetare) från rörelsen, då det ser ut som en slags sinnessjukhus sett utifrån. Lägg därtill att ekonomiska förutsättningar för ideologiska experiment försämras i takt med att skuldbergen växer och befolkningen föråldras utan att något nytt tar dess plats (invandring har i bästa fall inte fullt ut fylld luckorna och i sämsta fall rentav tyngd samhället med än fler kostnader). I dåliga tider återvänder folk till familjens trygghet och den värdekonservatism som där existerar, men det blir ju ingen vinst för konservativa bara därför (det blir mer till en slags reträtt från ett urholkat samhälle som aldrig fullt ut kan återbyggas). Några små poäng kommer igenom exempelvis Brexit, EU kommer troligen att falla då länder lämnar som dominobrickor i nästa ekonomiska kris. Globalism och stora överstatliga organisationer kommer inte kännas progressivt utan enbart en övergöd dinosaurie som måste bort, men det kommer vara lättare sagt än gjort.
__________________
Senast redigerad av Naknekejsaren 2020-11-24 kl. 23:07.
Senast redigerad av Naknekejsaren 2020-11-24 kl. 23:07.