Den konservativa (eller reaktionära) normkritiken

Jag tänker att orden reaktionär och progressiv hade en rimlig funktion i politiken för 100+ år sedan, men att orden förlorat en förklarande innebörd med de progressiva krafternas stora segrar.

Nutidens progressiva normkritiska röster blir bevarande och konserverande när/om de lyckas befästa de nya normer de ville införa.

Sedan kan man kanske tycka att termen konservativ blir en dålig benämning på idérörelsen, men ordet får ju sin förklaring om man kan politisk historia. Det är många ord som fungerar så när de skapats i annan tid.

De flesta konservativa tillhör etablissemanget, men kanske inte på det fakultet du studerar. Det är det normala att konservativa är en maktfaktor i samhället. Du skall nog inte se Flashback som den typiska rösten för konservatismen.

Men det är märkliga tider, där McCain och Schwarzenegger (eller Borg och Reinfeldt) närmast avfärdas som vänsterliberala här på Flashback.

Hur ska du bygga en struktur så att alla har lyxjobb som är roliga då? Ska bara visa få vara exempelvis regissörer, politiker, journalister, konstnärer?

Alla måste ju få sådana alternativ, det ska vara jämlikt!

Kanske vi kan turas om att vara regissör och konstnär 1 år i vårat liv, sedan återgå till att jobba i ålderdomshem ett tag, sedan gruvarbetare i ett år, sedan få vara VD i ett år?

På så sätt skulle alla ha samma alternativ i livet.


Ja, varför inte jag? Jag hjälpte min pappa att ta hand om min farmor (laga mat, ta henne till familjemiddagar, ta henne till sjukhuset, handla åt henne, etc.) till dagen då hon dog 95 år gammal. Vore ju omänskligt att slänga henne i ett svenskt ålderdomshem.

Det är väl de som inte gör detta icke avlönade arbete som anser att de inte har något ”värde” eller hur? Samt samhället som alltså inte avlönar detta arbete som man avlönar de flesta andra arbeten som göra för gruppens bästa.

Jag har för övrigt inte sagt ett pip om att omsorg om barn ex inte skulle ha något värde, det är dock obetalt arbete idag som vissa alltså tycker att just de med snippa ska göra åt de med snopp.
Av nått obegripligt skäl tycker man tydligen att bär man snopp så är det ovärdigt byta blöjor eller mata eget barn.

Förklara gärna varför.

Äktenskap är redan en ekonomisk enhet. Skälet till att vi skattar individuellt och att samhället är inriktat på att folk ska arbeta och inte bara gå hemma är för att kvinnor slog bakut en gång i tiden.
De vägrade helt enkelt den roll som blivit tilldelade dem.

Och nä, jag tror inte heller att män är speciellt intresserade av att tilldelad den rollen.

Alltså får vi dela på ansvaret för reproduktion, individuell frihet, arbete och ekonomi etc lika mellan könen.

Inte svårare än så.

Tycker din åsiktssiet ska förklara varför ni inte vill ta hand om barn och hem, vad är ert problem?

Nej, du vet som vanligt inte vad du pratar om och anför diverse halmgubbar som argument. I Sverige finns bara en begränsad försörjningsplikt och inget generellt samägande. Mitt arbete, min lön, mina pengar att spendera som jag har lust till - det är det svenska äktenskapet. Det är först när äktenskapet tar slut som det ska delas lika via giftorättsgods (men fortfarande bara av värdet, respektive make behåller som huvudregel sin äganderätt). Låter det som en ekonomisk enhet?

Sen finns det ingen som på allvar menar att kvinnor inte ska lönearbeta. Den tekniska utvecklingen har gjort att det inte längre är ett heltidsarbete att ta hand om hemmet och varken män eller kvinnor ska naturligtvis gå hemma och dra utan att arbeta. Män och kvinnor har genom nästan hela mänsklighetens historia arbetat hårt för att överleva och har självklart uppskattat och värdesatt varandras ansträngningar inom och utom hemmet. Mannen uppskattade kvinnans slit med barn och hem, hennes hemproduktion av exempelvis tyg och kläder (både för eget bruk och för textilhandlares räkning) generande välkomna tillskott till kassan och naturligtvis hjälpte hon till med odling och djur om hon bodde på landsbygden. Lika självklart uppskattade kvinnan mannens slit i skogen, fabriken, på åkern eller i gruvan. Även barnen hjälpte till, så idén om att kvinnan skulle ha varit någon sorts modern hemmamamma är även den rätt tveksam. Min morfar började som getherde vid fyra års ålder i familjens jordbruk och vid 12 års ålder på fabriken som springpojke. Barnen förväntades bidra och klara sig själva från en tidig ålder.

Fast nu var det länge sen vi lä'mnade jordbrukssamhället, så vi kan inte strukturera vårt samhälle som OM vi levde på 1800 talet.

Alltså har vi inte strukturerat det så att kivnnor ska gå hemma ELLER! bära huivudansvaret för det oavlönade arbetet, män måste ta sin del av detta, om vi ska få det rättvist gällande löner och ekonomi för båda könen.

Annars är andra alternativ att vi börjar betrakta även hemarbete som ett lönearbete, som de som gör detta därför ska ha rätt kräva en lön för.

Det är bara du som tjatat om "lyxjobb".
Själv har jag inga problem med att vissa lönearbeten inte är speciellt roliga. De ger betalt, och de måste göras. de flesta kulturarbetare där ute, regissörer, skådisar m.fl har alla haft skitjobb som brödjobb, vissa måste ha ett sådant jobb parallellt med det konstnräliga jobbet för att klara sig...

Det är exakt det jag beskriver. Fullt samägande inom äktenskapet skulle innebära att om en i äktenskapet arbetar i hemmet och den andra lönearbetar så skulle den som arbetar hemma ha precis lika stor rätt till lönen från den som lönearbetar. En återgång till familjen som den minsta enheten i samhället. Det svenska fullständigt sjuka äktenskapet med ojämlikhet medan äktenskapet pågår och likadelning när det tar slut bör förpassas till historiens skräphög.

Kul hur Merapi fått tråden att utmynna i någon sorts debatt om hemmafruar. Man kan aldrig gissa sig till vad trådar på det här forumet ska handla om utifrån trådstarten. Mina två cent är väl att det inte är speciellt förvånande att de flesta säkert tycker att det låter skitkul att slippa gå till jobbet tills den ekonomiska verkligheten betraktas. Jag är säker på att många skulle vilja sluta jobba vid 60 också, men någon måste ju faktiskt arbeta i det här jävla landet. Hemmafruidealet är ju också som påpekat en kvinnofälla som lämnar hustrun ekonomiskt beroende av sin make. Jag tvivlar inte på att det finns de som lever lyckliga tillsammans livet ut och får det att fungera, men det kommer oundvikligen också resultera i kvinnor som gråter ut i aftonbladet om hur de tvingas leva på garantipension, så vi kan knappast okritiskt acceptera sådana livsval baserat på någon idé om att man måste få välja själv.

Men gäller då inte exakt samma sak för ordet "konservatism"?

Jag vet ärligt talat inte om du bara håller på att svänga dig med definitionerna för att vara dryg. Borg och Reinfeldt är väl vad jag hade identifierat som goda nyliberaler, snarare än konservativa i något väsentligt avseende. Ska Flashback/f337 inte ses som den typiska rösten för konservativer så frågar jag mig också hur du uppnår ditt mål att lära dig om konservatism här, och om reaktionärer isåfall inte är den mer lämpliga benämningen. Jag godtar förstås också gärna högerpopulister, men det här är ett sådant jävla sidospår. På detta forum existerar det, oavsett om benämningen är lämplig eller inte, en samling individer som identifierar sig själva som konservativa, och således förhoppningsvis i något avseende tror sig ha en koppling till den historiska ideologin konservatism. Dessa människor är samtidigt väldigt kritiska till hur det moderna samhället ser ut och önskar oftast genomdriva radikala förändringar av det. Det är allt man behöver förstå för att diskutera den här trådens frågeställning om man inte anstränger sig för att misstolka.

Jag tänkte väl att när haschdimman lättade upp så skulle du själv inse att den där syftningen på "essensen" som var så självklar för dig i stunden är totalt jävla obegriplig för någon utomstående som ska försöka tyda ditt inlägg. Om jag inte svarar i framtiden kan du räkna med att jag helt enkelt inte tycker att det du skriver är tillräckligt intressant för att bevärdiga ett svar.

Som författare som knappt fått en månadslön för mina verk i patreon och ofta haft brödjobb så känner jag mycket väl till situationen för många konstnärer, men det är ju mitt fria val och jag förväntar mig ingen egalitär fördelning av framgång i den marknaden.

Så det är ok att några fåtal har roliga självförverkligande jobb medan andra har urusla och slitande yrken?

Men det är inte ok ifall några familjer har råd att låta kvinnan (eller låt säga mannen) stanna hemma med barnen?

Du formulerade ju att alla måste ha rätt till det ifall några ska få rätt till det.

Får jag påminna dig om att det är du här som tycker att vissa ska gå hemma och jobba utan att få betalt, medan andra ska få betalt för sina jobb ( skitjobb eller inte) och få lov slippa att jobba gratis i hemmet, för att någon annan gjort deras del.
det är liksom DET vi diskuterar.

Några har redan idag råd att låta nån gå hemma utan ersättning, och vill nu den personen ta den risken med sitt liv och sin egen ekonomi och självständighet , så finns det inget som hindrar.

Men, det är du här som vill att vi ska organisera samhället så här, vilket gör att "vissa" kommer tvingas.

och det är DET vi diskuterar.

Jo, precis, jag vände på det... de där begreppen du försöker vrida mot konservativa kan även vridas åt andra hållet.

Jag definierade mig som liberalkonservativ, precis som Borg och Reinfeldt, McCain, Schwarzenegger m fl. Moderate Conservative på amerikanska... centre-right på deras skala. Moderaterna är ett liberalkonservativt parti och sittande partiledare tillhör samma gamla garde.

Nyliberal är ett alltför vagt begrepp, ett skällsord som även det är något vänstern hittat på. Ytterst få kallar sig själva nyliberala, det är en etikett man kletar på folk. Det är väl debattören Mattias Svensson, numera på AB Kultur, som använder betäckningen på sig själv. Men i allt väsentligt är det ett påhopp.

Thatcher och Reagan brukade ges tillmälet nyliberaler, även om de i allt väsentligt var konservativa. Men de var konservativa som anammat den liberala ekonomiska politiken.

Men det där var andra tider. På den tiden kämpade ni progressiva mest med ekonomisk demokrati, löntagarfonder och slika ting. Liberaler var höger, även socialliberaler... Palme beskyllde Westerberg för att ha en felprogrammerad hjärna... sedan vände politiken och Palme fick själv leda avreglering av statliga monopol. ganska kul faktiskt.

De progressiva då såg på liberaler som närmast reaktionär höger. Rika kapitalistsvin.

Nu sysslar progressiva (kvinnor) mest med feminism. Männen bland de en gång så progressiva sossarna, de som en gång röstade för löntagarfonder, röstar nu SD.

Den röda tråden i detta är ganska enkel... de flesta agerar i eget intresse.

Jag tror som avslutning det är meningslöst att kleta etiketter på folk. Man kan vinna några retoriska poäng och röster på det i valrörelser, men för det mesta dödar man bara en framgångsrik dialog. Bättre att fråga vad folk menar egentligen. Det är ganska svårt helt enkelt att få grepp om hur folk resonerar.

Meningslöst tuggande av begrepp hursomhelst så jag viker ner mig.

Och tvärtom vad du tidigare sagt.