Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Påminner om att betydande delar av de som kallas hispanics ser sig själva som varande av europeiskt ursprung. Den som vandrat i Mexico Citys bättre delar vet att gatubilden ser ut som om man går på en gata i Sydeuropa.

Övervägande delar av Syd- och Mellanamerika styrs och kontrolleras fortfarande av eliter som till största delen har europeiskt ursprung.

Är det inte då lite bra att Åkesson är lite kontinental och internationell av sig, på ett städat sätt. Det framstår ju bara som idiotiskt om man prompt ska ha in fler somalier och araber men inte står ut med att någon viftar lite franskt med armarna. Vilken SD-hatare kan ha problem med det liksom? Och vilken övertygad icke-PK-idiot skulle bry sig? Tror det är lugnt med viftande.

Jag kanske överanalyserar.

Jo, värre är väl att kvinnan som fick huvudet borttaget hade/gavs tid att hälsa till sina barn, men min synpunkt var mer vikten av att ha koll på fakta när man bröstar upp sig och talar till folket, men nog bara jag som tänkte på det :-)

Hur kommer Fjamåt att agera nu?

Annie Lööf har ju lyft Frankrikes president Macron och hyllat honom som en förkämpe för liberalism etc. Nu har dock Macron helt nyligen visat störande illiberala tendenser när han tvingats ta bladet från munnen beträffande muslimer och islamism.

Fria Tider rapporterar om Macrons nästan Trump-aktiga angrepp på media.

https://www.friatider.se/macron-medi...ar-terrordaden

Vart är världen på väg egentligen men framför allt - hur ska Annie och Bonniers nu förhålla sig till dessa klart illiberala angrepp på media?

Intressant. En aspekt av detta är ju att identitetspolitiken är en konkurrensfördel även för elitindivider, som jag varit inne på:


Jag gillar ju tanken på historiedeterminism och ska också läsa något av Turchin.

En betydande faktor i sammanhanget är skolväsendet som delvis styr och reglerar utbudet av framtida eliter, frågan är såklart global med sin inbyggda konkurrensfaktor men allt startar ändå på lokal nivå.

Här är en som har åsikter om vart skolan är på väg.

https://www.expressen.se/kultur/sven...er-har-svikit/

Frågan är om framtidens svenska skola kommer spotta ut fler elitämnen som den nu utvecklas. Med fler barn i sämre skolor som dragit nitlotten samtidigt med ett onormalt ökat antal elitaspiranter från finare/privata skolor med sockrade betyg som ändå riskerar att hamna utanför på en allt mer krympande marknad. Tillsammans kommer de vända sig mot eliten och systemet.

Edgerton har många gånger gett sina synpunkter på överutbildning och framtida konkurrensförhållanden som kommer sluta illa. Nog ligger det något i detta.

I artikeln med Peter Turchin säger han att han inte har några lösningar på problemet men nämner några förslag, bl.a medborgarlön, kan det bromsa utvecklingen?

MSM har länge hyllat den demografiska utvecklingen och sett fram emot dagen då "non-hispanic whites" hamnar i minoritet. Det som skett på 2010-talet är dock att födelsetalen för minoriteter har sjunkit drastiskt:

https://ifstudies.org/blog/baby-bust...minority-women

Jag antar att de ofödda svarta och vita kommer att ersättas av invandring från Asien.

Ett annat alternativ är att vita går Amishvägen och börjar föda barn igen. Men jag undrar när hela det gigantiska narrativet om tvåbarnsfamiljen egentligen uppkom?

Så länge jag kan minnas så har det funnits. En familj ska ha högst två barn. Fler är onaturligt. Bostäder har byggts för små familjer. Krav har ställts på eget sovrum för alla barn. Reklam och offentlig information har hela tiden framställt en-tvåbarnsfamiljen som det normala. När uppstod tvåbarnsnarrativet?

Man kan tillägga att svenskarnas demografi definitivt kraschade när fria aborter lagstiftades in. Sedan 1975 har mer än 30 000 svenska foster aborterats årligen.

Svenskar kan gott föda fler barn, men i andra länder av världen och andra kulturer behöver barnafödandet gå ner. Det funkar inte att vi utökar jordens befolkning så snabbt som vi gör. Det är bra på sätt och vis att de länder som "spyr ut barn" som om det vore ett produktionsband också är de länder so är minst utvecklade och är fattiga och där folk inklusive barnen dör.

Det är inte lämpligt om du frågar mig att föda 6 barn när man är så fattig att man knappt kan ta hand om ett barn.

Naturen tar hand om det helt enkelt. Om folk försöker "fuska" naturen genom att föda en massa barn för att ha större chans att föra familjens gener vidare så straffar det sig när de inte har råd till det.

Men detta sätts ur spel när dessa fattiga afrikaner och andra kommer till Sverige och får alla möjliga bidrag och kan leva i en lyx de aldrig någonsin skådat och ändå föda 4-6-8-10 barn eller så många de kan hinna med och får bara mer och mer pengar ju mer barn de föder.

Men vad nu? Vad har ni nu rökt?
Wiki:
"Determinism är ett begrepp som används inom bland annat filosofi, matematik och områden där matematik tillämpas, och som innebär att något är förutbestämt."

Accepterar vi att historien är deterministisk, dvs förutbestämd hamnar vi samma fack som alla de som lägger sin framtid i någon annans händer. Om det är Gud, Allah, Biden, Löven, EU, Trump eller Putin spelar liksom ingen roll för den som tror att framtiden är deterministisk.

Hela trådens budskap är som jag uppfattat det att vi vill påverka framtiden så att den inte blir vad den blir utan eftertanke och i den riktning den nu går i.
Att människan i grund och botten biologiskt är ett däggdjur som många andra djur innebär att vi reagerar spontant på stimuli precis som vilket djur som helst. Det är kanske deterministisk ur ett biologiskt perspektiv.
Men bara fram till det att vi börjar tänka själva.

Det är tankens kraft som skapat det moderna samhället och också skapar vår framtid. Både individuellt och kollektivt. Det är när känslorna tar över som det går utför med samhället. När alla bara "känner" är vi tillbaka till apstadiet. Både individuellt och kollektivt. Då kan vi likt Pavlovs hundar deterministisk förutse kommande agerande både på kort och lång sikt före både enskilda människor och hela samhällen. Men det förutsätter att vi, ja VI, inte Ni, inte tänker. När VI tänker efter ordentligt och inte bara känner efter är precis det ögonblicket då vi skapar vår egna framtid. I stort och smått.
Att känna efter är på sin höjd att leva i nuet. Men allra oftast är det att kommentera den tid som flytt.

Problemet i dagens samhälle är inte att allt fler tänker. Problemet är att även många av dem som på pappret borde klara av att tänka själva använder någon annans argument utan att tänka efter själva.
Och det är skolans fel. De har ansvaret att ge elever förmåga till kritiskt tänkande och också slutledningsförmåga också på komplexa samband. Inte som idag främst utveckla förmågan att känna skuld och skam och odla kränkhetskänslor om man inte tänker rätt. Bättre då att inte tänka alls verkar vara det nya förhållningssättet.
Det är att förminska mänsklighetens förmåga att utvecklas. Vi stagnerar både som individer och samhällen.

Detta att hitta någon "annan" eller "annat" att hänga upp någon form av ideologi på är menar jag en del av problemet. Det kan vara bra för att kunna exemplifiera och få tankar och ideér om men att som idag användas som färdiga åsiktspaket utan eftertanke är rent skadligt för samhällsutvecklingen.

Historiedeterminism och rasifiering går därför hand i hand genom att de förstärker känslorna på bekostnad av tänkandet. Det tänkandet som skiljer oss från andra däggdjur och som är skillnaden som gör skillnaden för hela mänskligheten, inte känslorna.

Jag förstår inte vilket problem medborgarlön löser. Att det vore trevligt (en känsla btw) att få "Money for nothing and chicks for free" kan jag hålla med om men om man tänker efter så finner jag inte vilket problem som löses och hur det skulle fungera om alla valde samma tillvaro.

Kriget om mångkultur är också baserat på känslor som står mot tänkande.

Rent känslomässigt förstår jag de som vill rädda hela världen men tankemässigt inser jag att världens problem är för stora för att lösas av ett litet land oavsett hur mycket man än känner.

Och bara för att komplicera tillvaron lite mer. Fördomar är också känslor. Eller?

Diskussionen om medborgarlön är inte topic och har en egen tråd men i sammanhanget, där vi spår en framtid med en växande skara människor som vill men inte får chansen av olika anledningar att utveckla sin fulla potential på en arbetsmarknad kan det vara relevant. Speciellt när vissa hävdar att vi via invandringen måste importera kompetens och kunnande för att utveckla samhället som annars stagnerar. Det rimmar illa.

På en allt mer krympande marknad där konkurrensen om mer avancerade jobb hårdnar kommer inte alla att finna en sysselsättning som motsvarar deras utbildning, kapacitet eller över huvud taget. Om då ex. en i familjen väljer att lyfta medborgarlön för att utveckla andra sidor av livet än jobb och karriär, vore det helt fel? Självklart skulle ersättningen inte vara mer än nuvarande bidrag så att moroten att arbeta inte försvinner.

Hur blir det då med alla som lever i singelhushåll (väldigt många i sverige), ja börjar man diskutera detta så måste allt vägas in och lösningen skulle självklart drabba olika grupper mer eller mindre rättvist.

Men om vi leker med tanken att invandringen begränsas till ett minimum i framtiden och att dessa regler utformas så att de inte lockar hit all världens folk skulle det då inte vara en vinst på många plan. Folk som inte platsar på arbetsmarknaden tillfälligt eller på längre sikt skulle få en mindre stigmatiserad tillvaro, förmodligen må bättre fysiskt och psykiskt, sjukvården skulle avlastas m.m. Många skulle kunna börja odla intressen som i förlängningen skulle kunna gynna samhället o.s.v.

Men för att knyta tillbaka till frågan, en allt mer krympande och hårdare arbetsmarknad kräver alternativ för att fånga upp de som hamnar utanför annars riskerar utanförskap, splittring och våldsamheter gro och öka. Lägg till mångkulturens alla problem på det så har du the perfekt storm i antågande. Men som sagt inte topic, lämnar det.

????
Krympande marknad?
Det har väl aldrig efterfrågats så mycket kompetens i nästan varje yrkesroll som idag.
Problemet är det omvända menar jag.
Det sitter massvis med folk på positioner långt över deras kompetensnivå.
Regeringen ett utmärkt exempel. Många myndigheter och väldigt mycket personal i kommunal verksamhet sitter på positioner som är många storlekar för stora.
För att inte tala om en del stora bolag vars ledningsstrukturer jobbar mest med att bevaka privata intressen än företagens dvs aktieägarnas intressen.

Mångkulturens införande är också en fråga om bristande kompetens i de beslutande skikten.
De menade att de var brist på kompetens i industrin men sanningen var och är att de saknade kompetens att avgöra det.

Att i detta skedet importera mängder med folk med än lägre kompetens verkar mer vara ett skydd mot att inte vara sämst i klassen än att höja den allmänna kompetensen.

Det kanske kändes bra.