Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Om man signalerar tillhörighet till den högsta kasten genom samma signaler som var rätt 2015 så säger det mest någonting om hur efterbliven den publika debatten är i Sverige. Man får nog ta och lära sig meningen "Jag såg det inte komma" utantill.

Med saker som händer i omvärlden i en rasande takt är jag förvånad att den här signalleringen fortfarande är gångbar. Den kanske är det ett halvår till, men sen då?

"Vi såg det inte komma". "Bubblan" som etablisemanget lever i är ingen bubbla för den är inte transparent - eftersom ingen ser vad som är påväg att hända. Det som händer nu, i USA kommer att få grava konsekvenser för vårt eget etablissemang. Och saker händer nu i en takt som vi aldrig skådat under någon tråddeltagares livstid.

Det Hanna Gadban har råkat ut för är att hennes åsikter och därmed hennes position som opinionsbildare har på bara något år gått från att vara radikal till att vara passé.

Det åsikter hon framför bland annat här (Sid 143 och framåt) https://t.co/8zdjoDR7v3?amp=1 i en skrift från Moderaterna från 2017 är tankeväckande. Då radikala för M.
Nu räcker det inte till varken för Gadban eller Moderaterna. Och framförallt inte för väljarna.

Verkligheten visade sig inte överensstämma med politiska åsikter och teorier.

Lite tråkigt då hon varit tidigt ute på barrikaderna för att stoppa slöjor och annat kulturellt betingade avarter.

Frågan är hur hon och andra som blir omkörda kommer reagera. Reflexmässigt som Gadban gjorde på twitter eller kommer de att tänka till ett varv till och faktiskt bidra till en konstruktiv debatt?
Och vad är i så fall äkta och vad är åsiktsposerande?

Vad kommer Cwejman att skriva om oss svenskar? Kommer han fortsätta använda Ni svenskar som tilltal? Eller kommer han aldrig mer kunna använda ett Vi svenskar som tilltal på grund av trovärdighetsproblem? Både för sig själv och mot andra.

Det är ett svårt ämnesområde att beträda. Det är både minerat och fullt av försåtminerade tabun som gör det svårt att vistas i detta ämnesområde.

Det är inte lätt men detta område måste röjas upp en gång för alla då det blockerar vägen mot framtiden. Utan minröjning i åsiktsträsket kommer vi inte framåt.

Därför behövs Cwejman, Gadban, Korn och alla de andra i debatten men de måste också förstå hur och varför de kritiseras för sina åsikter när de uppenbart inte alltid är genomtänkta utan mer blir ett åsiktsposerande med hyckleri som resultat. Ett hyckleri som gör vi svenskar förbannade.

Men de skall ha stort tack för att de synliggör hyckleriet. Medvetet eller omedvetet.

De agerar som minröjare när de nu tvingas ut i åsiktsminerade områden. Men deras åsiktspaket är inte målet utan medlet för att ta oss an framtiden.

Hur såg det ut i medierna för 60 år sedan?
Jag har läst tråden länge men inte postat, och jag lyfter på hatten för de kunniga och initierade deltagarna.
Själv råkade jag få i min hand ett blad från en DN anno 1963, med ett debattinlägg som fångade mitt öga och med bäring på tråden. "Färgade barn i Sverige". (Sic!).
https://anonymousfiles.io/x6AIlQrv/
En dam, Karin Himmelstrand, skriver om adoption av främmande raser.
Det visar sig att Medicinalstyrelsen tidigare velat begränsa adoption av barn "från starkt avvikande rasgrupper" men Karin förfäktar det vi känner igen från dagens debatt, vi är alla lika under våra mer eller mindre pigmenterade skinn.
Mellan raderna läser man också att vi Svenskar har en skyldighet att lösa världens problem.
Ett intressant tidsdokument från innan vi var tvingade enligt grundlagen att bli mångkulturella.

Referenser
http://www.diva-portal.org/smash/get...FULLTEXT01.pdf

https://unt.se/familj/arbetade-for-o...a-2225037.aspx

När det gäller invandring, assimilering och integration saknas ofta mediediskussionen erkännandet att svenskar inte har kontroll över någon process för vilken man kan förutsäga ett visst resultat. Ordning finns inte längre.

I stället för att fråga om rätt politik kommer att föra muslimska invandrare till det svenska samhället, bör man fråga vad som kommer att finnas kvar av det etniska svenska samhället nedsänkt i en övervägande muslimsk befolkning?

Helle Klein är ett av de mest intressanta exemplen på hur verkligheten slår sunder medias berättelse om vad pågår nu. Efter att ha varit en sekulär jud som skrev åt en socialdemokratisk tidning, gjorde Klein om sig själv, dvs. hon assimilerades, genom att bli en luthersk pastor. Jag kan inte säga vilken religiös övertygelse hon har, men hon vill verkligen förbli inflytelserik.

Anser etniska svenskar henne nu som svenska? Anser muslimer henne som en svensk? Anser judar henne som en goyim?

Ökade hennes omvandling hennes auktoritet som influens?

Klein är inte den enda icke-etniska svensken som blir kristen. Hazare som vill stanna kvar i Sverige konverterar för att få asyl.

Paladin återupptäckte sin svenskhet så att han kunde bränna koraner.

Kaos kommer att göra den mångkulturella positionen svagare. Jag väntar på att en etablerad svensk figur ska säga att det inte fungerar och att drastiska åtgärder är nödvändiga.

Det finns en intressant rysk-amerikansk vetenskapsman, Peter Turchin. Hans bakgrund är inom ekologi, där han ägnat sig åt matematiska metoder för att förutsäga arters variation i antal och miljöpåverkan. Han är en tung aktör, med publikationer i bl a Nature, där han sökt förklara och förutse USA:s och världens utveckling, utifrån matematiska formler, i sin tur baserade på 10000 års insamlade data om människans historia. Det har självklart retat ortodoxa historiker, som ju inte ägnar sig åt vetenskap (eftersom de inte kan förutsäga något, utan bara detaljstudera källtexter). Han har skrivit flera böcker varav några jag tror att jag måste läsa. Hans angreppssätt påminner alltså om Asimovs Hari Seldon. Turchin har benämnt fältet ”kliodynamik”. Jag tror att det finns mycket att hämta i hans materialistiska metod, även om kulturella konflikter och ledarpersoners betydelse kanske suddas ut något i förklaringen. Det som gjort att man nu lyssnar på honom är att han sade för många år sedan att 2020 blir året som USA verkligen börjar knaka i fogarna. Han har hädiskt sagt att invandring rent matematiskt belastar landet svårt och att USA:s stora problem är överproduktion av elitfolk, för vilka man måste hitta något slags positioner.

The Next Decade Could Be Even Worse

The year 2020 has been kind to Turchin, for many of the same reasons it has been hell for the rest of us. Cities on fire, elected leaders endorsing violence, homicides surging—to a normal American, these are apocalyptic signs. To Turchin, they indicate that his models, which incorporate thousands of years of data about human history, are working. (“Not all of human history,” he corrected me once. “Just the last 10,000 years.”) He has been warning for a decade that a few key social and political trends portend an “age of discord,” civil unrest and carnage worse than most Americans have experienced. In 2010, he predicted that the unrest would get serious around 2020, and that it wouldn’t let up until those social and political trends reversed. Havoc at the level of the late 1960s and early ’70s is the best-case scenario; all-out civil war is the worst.

The fundamental problems, he says, are a dark triad of social maladies: a bloated elite class, with too few elite jobs to go around; declining living standards among the general population; and a government that can’t cover its financial positions. His models, which track these factors in other societies across history, are too complicated to explain in a nontechnical publication. But they’ve succeeded in impressing writers for nontechnical publications, and have won him comparisons to other authors of “megahistories,” such as Jared Diamond and Yuval Noah Harari. The New York Times columnist Ross Douthat had once found Turchin’s historical modeling unpersuasive, but 2020 made him a believer: “At this point,” Douthat recently admitted on a podcast, “I feel like you have to pay a little more attention to him.”

[...]

Turchin believes he has found iron laws that dictate the fates of human societies.

The fate of our own society, he says, is not going to be pretty, at least in the near term. “It’s too late,” he told me as we passed Mirror Lake, which UConn’s website describes as a favorite place for students to “read, relax, or ride on the wooden swing.” The problems are deep and structural—not the type that the tedious process of democratic change can fix in time to forestall mayhem. Turchin likens America to a huge ship headed directly for an iceberg: “If you have a discussion among the crew about which way to turn, you will not turn in time, and you hit the iceberg directly.” The past 10 years or so have been discussion. That sickening crunch you now hear—steel twisting, rivets popping—is the sound of the ship hitting the iceberg.

[...]

“We are almost guaranteed” five hellish years, Turchin predicts, and likely a decade or more. The problem, he says, is that there are too many people like me. “You are ruling class,” he said, with no more rancor than if he had informed me that I had brown hair, or a slightly newer iPhone than his. Of the three factors driving social violence, Turchin stresses most heavily “elite overproduction”—the tendency of a society’s ruling classes to grow faster than the number of positions for their members to fill. One way for a ruling class to grow is biologically—think of Saudi Arabia, where princes and princesses are born faster than royal roles can be created for them. In the United States, elites overproduce themselves through economic and educational upward mobility: More and more people get rich, and more and more get educated. Neither of these sounds bad on its own. Don’t we want everyone to be rich and educated? The problems begin when money and Harvard degrees become like royal titles in Saudi Arabia. If lots of people have them, but only some have real power, the ones who don’t have power eventually turn on the ones who do.

In the United States, Turchin told me, you can see more and more aspirants fighting for a single job at, say, a prestigious law firm, or in an influential government sinecure, or (here it got personal) at a national magazine. Perhaps seeing the holes in my T-shirt, Turchin noted that a person can be part of an ideological elite rather than an economic one. (He doesn’t view himself as a member of either. A professor reaches at most a few hundred students, he told me. “You reach hundreds of thousands.”) Elite jobs do not multiply as fast as elites do. There are still only 100 Senate seats, but more people than ever have enough money or degrees to think they should be running the country. “You have a situation now where there are many more elites fighting for the same position, and some portion of them will convert to counter-elites,” Turchin said.

[...]

Elite overproduction creates counter-elites, and counter-elites look for allies among the commoners. If commoners’ living standards slip—not relative to the elites, but relative to what they had before—they accept the overtures of the counter-elites and start oiling the axles of their tumbrels. Commoners’ lives grow worse, and the few who try to pull themselves onto the elite lifeboat are pushed back into the water by those already aboard. The final trigger of impending collapse, Turchin says, tends to be state insolvency. At some point rising insecurity becomes expensive. The elites have to pacify unhappy citizens with handouts and freebies—and when these run out, they have to police dissent and oppress people. Eventually the state exhausts all short-term solutions, and what was heretofore a coherent civilization disintegrates.

Turchin’s prognostications would be easier to dismiss as barstool theorizing if the disintegration were not happening now, roughly as the Seer of Storrs foretold 10 years ago. If the next 10 years are as seismic as he says they will be, his insights will have to be accounted for by historians and social scientists—assuming, of course, that there are still universities left to employ such people.

[...]

One of Turchin’s most unwelcome conclusions is that complex societies arise through war. The effect of war is to reward communities that organize themselves to fight and survive, and it tends to wipe out ones that are simple and small-scale. “No one wants to accept that we live in the societies we do”—rich, complex ones with universities and museums and philosophy and art—“because of an ugly thing like war,” he said. But the data are clear: Darwinian processes select for complex societies because they kill off simpler ones. The notion that democracy finds its strength in its essential goodness and moral improvement over its rival systems is likewise fanciful. Instead, democratic societies flourish because they have a memory of being nearly obliterated by an external enemy. They avoided extinction only through collective action, and the memory of that collective action makes democratic politics easier to conduct in the present, Turchin said. “There is a very close correlation between adopting democratic institutions and having to fight a war for survival.”

Also unwelcome: the conclusion that civil unrest might soon be upon us, and might reach the point of shattering the country. In 2012, Turchin published an analysis of political violence in the United States, again starting with a database.

[...]

This oscillation between violence and peace, with elite overproduction as the first horseman of the recurring American apocalypse, inspired Turchin’s 2020 prediction.

[...]

Turchin’s prescriptions are, as a whole, vague and unclassifiable. Some sound like ideas that might have come from Senator Elizabeth Warren—tax the elites until there are fewer of them—while others, such as a call to reduce immigration to keep wages high for American workers, resemble Trumpian protectionism. Other policies are simply heretical. He opposes credential-oriented higher education, for example, which he says is a way of mass-producing elites without also mass-producing elite jobs for them to occupy. Architects of such policies, he told me, are “creating surplus elites, and some become counter-elites.” A smarter approach would be to keep the elite numbers small, and the real wages of the general population on a constant rise.

https://www.theatlantic.com/magazine...future/616993/

https://www.expressen.se/debatt/malm...intelsemuseum/

När den generation som samarbetade med tysknazisterna – många av läsarnas fäder och mödrar – helt försvunnit är det dags att slå sig för bröstet över den humanism som kännetecknat svensk politik de senaste decennierna. Man behöver ett monument över den medkänsla som enbart äkta antirasister äger.

Det är ett behändigt museum. Sverige var utanför kriget så egentligen finns det inga artefakter att fylla rummen med. Infekterade guldtackor släpper väl inte familjen Wallenberg ifrån sig, på sin höjd några bleknade pass från Raouls Budapest som saknar pekuniärt värde. Kanske skulle också ett malmstycke från Lappland som min mor och alla hennes medsystrar bearbetade i Berlin som slavarbetare kunna erhålla en estetisk plats i en glasmonter?

Landskrona har visat ett visst intresse. Framför allt ligger den gamla fästningen Citadellet där som använts som kvinnofängelse och sedermera också för flyktingar som kommit hit, framför allt kring krigsslutet.

I Landskrona fanns på den tiden en judisk befolkning och en synagoga och inte minst juden Schlasbergs konfektionsfabrik, den första av sitt slag. Så staden kan stoltsera med fina judiska anor. Den har även haft Selma Lagerlöf boende där, dock innan hon i sista stund lyckades rädda Nelly Sachs från en säker död i Hitlertyskland.

Dessutom är Sverigedemokraterna starka där och behöver bli uppläxade.

Verkar som det utvalda folket tröttnat på de äkta antirasisterna som vill skapa ett monument över sin exklusiva medkänsla.

Och Malmö verkar numera uteslutet, men Landskrona med fina gamla anor passar bättre men placera det i ett fästning med skyddsgravar så inte barnen till alla de svenskar som samarbetade med nazityskland stormar bygget och börjar klottra hakors i ren uefori.

Nej, placera det i ett gammalt malmbrott uppe i norrland i stället så de får skämmas lite där uppe och påminnas om sina nazistiska förfäder i sveriges begynnelse någon gång där på 1900-talet. Och det finns nog en och annan sverigedemokrat där uppe också som skulle känna sig uppläxad och skämmas för sin blotta existens.

Tack för den Napoleon. Jovisst, vi har sett det komma en tid. The decline and fall of the post WW2-western world. Samma stelnade former i USA som i Sverige. Arroganta eliter som inte är synkade med folket. Men som dominerar medier och akademi. USA:s demokrater finns inte som en politisk kraft. Det är bara ett skal av vested interests plus ett gatans parlament som fått legitimitet att bränna och plundra av nämnda vested interests. Olustigt är bara förnamnet. Snart upptäcker väl Sanders-vänstern i partiet att den har mer gemensamt med republikanerna och Trumps gräsrotsrörelse. De har i vart fall samma fiende i det ansiktslösa storkapitalet. MVH

Stort tack för tipset. Därför denna tråd är en av de bästa

Åkessons hösttal

Jag har ju tidigare postat länk till Palmes tal 1965 som väl var ett av startskotten för mångkulturalismens införande i Sverige. Kanske kommer någon i framtiden att ta upp Åkessons hösttal 2020 som en av milstolparna för mångkulturalismens avskaffande i Sverige.

https://www.youtube.com/watch?v=74vaqc7Lwg4

Riktigt bra retorik. För övrigt anser jag att den Stora Hemvandringen kommer att rädda svenskarna.

Visst, samtidigt kan man undra vad han har för stolpskott som skriver hans tal, nu var det en skitsak men det sänker trovärdigheten. Å andra sidan är väl de som ser hans tal redan frälsta och bryr sig inte om vad som sägs. Han kan också tona ner armrörelserna lite, ter sig upprepande och blir bara irriterande efter 25 gången, men det borde finnas folk som har full koll på sånt för en man av hans position. Tydligen inte.

Edit: Jag menar, ska man snaska in på detaljer för att förstärka bilden och måla upp vidrigheten så ska detaljerna sitta där, så inte något kan ta fokus från budskapet i sin helhet som är det viktiga, därför är detaljer svårt, speciellt om man är beroende av att andra gör sitt jobb. Man framstår som arrogant och icke trovärdig helt i onödan.

Men jag är nog lite överkänslig, annars bra tal, go Jimmie! Statsminister 2022?

Tack för inlägget men det är känt sedan länge för alla som inte tar etablerade medier för mer än vad de är. Det har stått klart i decennier att den förändrade demografiska utvecklingen i USA bär utför för landet. Men då de "demokratiska" krafterna - läs etablissemanget i W, NY och LA med media som dess megafoner - i USA varit och är så djuprotade går det inte att stoppa deklineringen, vilket erfors i senaste valet. Republikanernas påstådda s k odemokratiska valbehörighetskrav, bl a att förbjuda rösträtt för interner, är fake news i totalen som tutats i svenskar.

Megabevakningen av USA - valet i Sverige lärde oss att röstförfarandet är långt mer liberalt i USA än i Sverige. Det räcker i flera delstater som framförallt Demokraterna styr, att visa upp en elräkning i eget? namn för att bevisa mantalsskrivning och ge rösträtt. Godkänd legitimation är inte nödvändigt överallt.
Trump kom för sent och han föll på upploppet för att få till stånd en förändring.

Från humanistisk horisont är det naturligtvis bara att gratulera alla immigranter i USA och önska både hispanics och afroamerikaner allt gott. Men då måste ställas krav utgående från det minsta för alla boende i USA, och Sverige - att bidra efter förmåga och sluta se sig som offer i samhället, eller som Thorbjörn Fälldin en gång uttrycket det vid ett repmöte: "den som inte vill vara med och resa tälten, han skall inte heller sitta vid lägerelden"
Om USA skall kunna konkurrera med Kina vill säga, Kina den verkliga globala homogena staten, vilket de alltid insett vara snabbaste vägen till framgång. Även Ryssland med Putin kör hårt för ett homogent etniskt land. Därför de utan större krig lät sina delrepubliker gå men förlusten av de baltiska länderna är inte glömt i Moskva.

Sverige är en parallell till USA genom vänsterpartiernas flyktingpolitik. Det som för bara några år sedan sågs som billig retorik från kritiker om flyktingpolitiken som sossarnas strategi för valboskap, är numera hård realpolitik uppenbar för alla.

Att s k erkända personer måste lyfta saker för att det skall ges tyngd är ett välbekant fenomen, i USA som i Sverige. Själv hade jag som amatören ett längre inlägg för 6 år sedan i annan tråd på flashback om USA:s dilemma med sin förändrade demografi. Naturligtvis blir det så att med fler latinare och svarta i USA, desto lättare blir det för Demokraterna att behålla makten framöver.

Är den förste att erkänna att detta är demokrati och att det inte går inte att göra något åt för det motsatta lägret så länge lagar tillåter det.

Svenska medier har sökt trolla bort fakta genom att inslag i b la SvT påpeka att latinare i Florida gav Trumps seger i delstaten. För att bredda synen att invandrare inte är avgörande i valutgångar. Men här i Sverige har jag inte någon gång läst eller hört i statsmedia, och jag följer media mycket, att den generösa flyktingpolitiken av sossar och kommunisterna möjligen kan vara en investering för dem i valen.
På amerikanska näten har som i Sverige denna fakticitet dryftats i åratal. Men så kommer en lärd från något universitet i USA och säger vad alla kritiska vetat i åratal, och plötsligt är han en ny Voltaire. Eftersom det läses mer på alternativa medier idag än i de etablerade i USA som i Sverige, blir nyheten desto mer förbryllande.

Jag lyssnade på talet. Såg det inte. Men om han har störande ovanor som stora gester när han sitter ned så bör hans medarbetare naturligtvis hjälpa honom att slipa bort dem. Sådant fungerar i fransk kultur eller i Italien. I Sverige så sitter vi mer kontrollerat.