Från en annan novell i boken, den som kommer allra först:
Citat:
Bruket pensionerade Morbror Sven två år senare, de två sista åren ansågs han
litet väl gammal och trött för krävande utlandsresor. Pensionerad köpte han ett utmärkt
japanskt teleskop; man ser honom ibland i vinterkvällarna, i en pälsjacka från
Beredskapstiden och med en krimmermössa långt nere över öronen, när han försöker
rikta sin Barlowlins mot Svarta Molnet i Hästen, Andromedas glänsande, hemlighetsfulla
skiva och de svårfångade Jupitermånarna, där kanske det enda liv gror i solsystemet,
som skulle kunna göra vår egen ensamhet mindre.
Om boken skriver författaren bland annat så här:
Långt ifrån alla dessa människor är sympatiska. Några av dem har vad någon skulle
kalla en avskräckande kyla, en speciellt modern form av ytterlighet i sina relationer.
Alla har de en sak gemensam: De visar att ingen riktigt vet vad en människa är.
Och ingen vet heller vem han själv är. Det är i den gåtan som friheten består.