Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Du är inte dålig bara för att du fick ett återfall. Sånt händer. Och detta innebär absolut inte att du skulle vara tillbaka på ruta ett - tvärtom. Du har 11 (!) månader i ryggen som nykter. Det är imponerade.
Om du slutar röka nu så är det ingen skada skedd egentligen.

Se detta som en bra läxa. Var det värt det? Att röka? Hur mådde du dagen efter? Mycket skam och ångest. Det är bara att fortsätta avstå och vara stolt över dina 11 månader. Bra jobbat.

På med masken nu philophobia. Bit ihop, le och verka glad.

Någon - hur mår du?
Jag - jag mår bra tack som frågar.

Don't let them see or ask.

I cirka 10 år till kommer jag leva för sen kommer jag dö av självmord. Då blir jag helt ensam, kommer även få ärva. Men vad ska jag göra med pengar när allt jag kommer vara omfamnad av är den totala ensamheten. Tackar för all vänlighet, tackar men önskar inga råd ifrånverklighetsfrånvända idioter som "bara har partner och syskon" nu, tack. De borde ha sett detta redan när jag var liten, min anhörige har levt precis lika ensamt som jag men denna är i alla fall min omtanke här i jordlivet, jag älskar denna och är allt jag har.

Jag kommer ingenstans. Är så satans rädd för ensamheten som kommer slå mig den dagen. Vad skulle ni gjort? Att få ersätta denna med någon som jag kunde brytt mig om, men kvinnor funkar inte, de säger att jag är allting som är bra, såsom rolig, intelligent och intressant men ändå sticker de snabbt.

Vill bara säga att var inte för medkännande, har våldtagit i min ungdom när jag var satt i fosterhem. Fy fan det är detta som är rädsla, inatt känner jag det. Total skräck.

Ditt jävla as. Vad fan våldtog du någon för? Avskum.

Mådde skit den tiden i mitt liv. Kan du inte känna med var tyst. Det gör ont redan.

Men har jag tänkt, våndats, smärtat och fruktat. Och jag har insett nu såsom då att jag har ett par ynka år på mig nu. Sen domen, dömd till utanförskap. Hatad. Utstött.

Annars vet jag hur jag kommer ta mig av daga. Är ingen fegis.

Om du våldtar någon får du väl räkna med att folk tycker du är äcklig. Och kallar dig keff, knäpp, etc.

Har det som en hemlis.

Förtydligande. Har det som plan nu alltså, oavsett hur bra jag kommer att bra i framtiden vill jag inte sluta som er. Hatandes. Hatade. Otäcka. Kommer inte dö som en av er losers.

Förstår det jävla hatet som mötte mig här idag. Att jag är ett äckel som har gjort fel, jag kan det, jag vet det. Äckel, idiot, svin och vad fan har du gjort. Försökte ta mitt liv när det hade hänt. Låt mig också bli våldtagen av en annan.

Men den här situationen jag sitter i. Den dagen, den fruktar jag, men alla säger att man kan köpa sig en fru och om jag får pengar? Främst hoppas jag såklart att jag träffar någon som älskar mig för den jag är, men börjar att kraftigt ifrågasätta om det kommer att ske. Börjar förstå mina diagnoser och har även accepterat dem. Att jag drivs av hat och skadeglädje, det som gör att jag ständigt hamnar ensam kvar. För utan genuin medkänsla sitter man där hatisk och ensam. Tro aldrig att den empatilösa mår bra, han hatar sig själv, han hatar och äcklas av vem han är. Jag önskar mer än något annat att jag var någon annan, någon annan än ett äckel.

har kännt mig stressad i flera dagar för jag blev kallad till vårdcentralen för blodprov , sen ska man svälta i 10 timmar före och så har man knappt fått någon sömn för rädslan att få corona virus där på vårdcentralen är påtaglig.

Hatar att sitta i väntrummet bland massa andra , hatar den känslan av att vara iakttagen.

Där har vi det! Jag syftade i mitt tidigare inlägg på det där om du läser det en gång till. Ingen människa är intresserad av att lära känna någon som inte har en egen "karaktär" och stark personlighet, ni hamnar i skuggan och blir ointressanta för andra människor. Att höras och synas är ett sätt att få människor att se dig.

Du har ingen identitet skriver du, vad kan du göra för att få en tror du?

Det där med att inte uttrycka sina personliga åsikter angående politik osv det är nog bara hälsosamt för dig, speciellt om dom avviker för mycket ifrån normen. Det är ett klokt drag av dig. Det är bra att du följer gruppnormen till viss del, kanske inte helt och hållet och bli en robot - men att vara tillräckligt socialt kompetent och förstå att rätt mycket annat kan leda till "problem" och utfrysning. Det är alltså bra att du kan anpassa dig, men det är dåligt att anpassa sig alldeles för mycket och aldrig kunna säga sin egna åsikt, det är tråkigt också...för dig. Du får hitta ett mellanläge - där din personlighet kommer fram till viss del men att den inte tar över helt och hållet om den nu är väldigt udda och narcisisstisk t.ex då det kan skapa problem. Du kan läsa av din omgivning, det är därför du anpassar dig till det som du tror är "accepterat" och mitt i allt detta så tappade du bort dig själv lite grann. Du anpassade dig alldeles för mycket. Allt behöver inte vara antingen eller. Hitta ett mellanläge.
Manipulation ska man väl inte lägga på hyllan? Det är ett redskap att nå framgång. Skit i vad alla tycker och tänker och försök inte vara en ängel, eller en djävul. Gör det som gynnar dig och ditt välmående, för just nu så mår du inte bra och det vill du ändra på...menar absolut inte att du ska lura människor, men att fake it til you make it typ... klart man kan dra på ett extra smile även om man känner att man vill slå idioten på käften liksom...

Skuggan av sig själv är att inte låta sin personlighet komma ut, och bli sin egna skugga typ som en åskådare, att inte göra något...att vara som någon som knappt är där, en skugga liksom - syns och hörs ej. Kanske är något jag hittade på? Men det är i alla fall detta jag menar.

En sak till. Du har aldrig blivit utstött för ditt riktiga "du". Den du är på arbetsplatsen är ju faktiskt inte du. Det är en osäker version utav dig, som tagit över. En person som försöker vara alla till lags för att den är rädd att bli utanför, och denna osäkerheten och "att inte ha en egen åsikt" gör dig ointressant och en människa som ingen räknar med. Du blir en skugga. Det blir lite "Nämen oj, hej, är du också här?". Och så ska det inte vara.. försök ta lite mer plats, men inte för mycket nu åt gången för det kommer bara framstå konstigt och kollegorna kommer tycka att du är knäpp!

Livet känns jävligt tungt nu. Mamma dog rätt nyligen och jag känner såklart en enorm sorg och saknad, vi var väldigt nära. Men det känns också som det har triggat igång en djupare känsla av meningslöshet och tomhet som fanns innan. Har mått ganska dåligt innan men har ändå klarat mig men nu känns det som jag går djupare in i mörkret för varje dag. Kan inte föreställa mig en ljus framtid, finns inget i livet jag känner någon längtan till. Allt känns som ett tidsfördriv utan mening. Har i alla fall bra vänner men hur långt räcker det egentligen?