Egots död

Vem har gissat? Jag har varit egodöd ett antal gånger.

Nu är vi inte i fysikforumet.


Well, ditt svar avslöjar att du just nu svarar utifrån ett förvirrat perspektiv.

Förvirring är trots allt trådens grundbult, diffusare diskussioner och resonemang är svårt att hitta.

I detta fall tycker jag argumentationen och frågans regelverk inte är särskilt inramat, vi är trots allt inte i religion eller i filosofiforumet heller.

Men jag får väl helt enkelt fråga vilket perspektiv du är villig att diskutera frågan utifrån? Frågan har ganska hög korrelation till uppfattningen av sin egen fundamentala natur, och för att först behandla frågan om vad som händer när man dör så måste man först definiera vad man är för någonting, för utan en klar definition av vad jaget är och vad jaget har för tillhörande egenskaper så är det nästintill omöjligt att diskutera vad som händer med jaget efter döden, speciellt eftersom den egna konceptuella självbilden formas (i majoritet av människor) i en väldigt hög grad av subjektivitet

Så, två frågor bör behandlas, den första är i vilket perspektiv vill du diskutera frågan och den andra är vad är din konceptuella uppfattning av dig själv? (Vad anser du dig själv vara för någonting med andra ord)

Tråden kanske egentligen inte passar så bra här heller.

Tråden passar nog bra i psykologi eftersom TS la fram aspekten i trådstarten om psykisk hälsa, men rör man sig utanför denna aspekt genom att ställa frågor gällandes döden eller efterlivet så passar tråden inte så bra. Detta var ytterligare en orsak till att jag valde att lyfta fram frågan om jaget natur exkluderat från problematiken att diskutera vad som händer med jaget när man dör när det inte finns en överenskommande objektiv definition av jaget i diskussionen.

Jag tycker inte man kan svara ifrån det sanna jagets perspektiv och säga att "universum finns i mig", det blir logiskt fel eftersom det ändå är människan som svarar. Det är som när vissa säger "jag är Gud", jag föredrar "jag är en del av Gud". Identifikationen med kroppen kan försvinna, men man är fortfarande kroppen som existerar i det sanna jaget

Helt rimligt. Men hela tråden är en enda soppa där inte heller egot definieras, om egot fyllde någon funktion innan dess död.

Ja, det är därför jag lite till och från lyfter frågan till min kära motdebattör "vad är du?".

Även om jag ställer frågan räknar jag aldrig med att någon vet ett svar på detta framförallt eftersom jag själv har sökt ett svar på denna fråga större delen av mitt liv och studerat avsevärt många andra som har gjort det genom historien, och det finns ingen som har kommit fram till en säker och tydlig definition som inte kunnat ifrågasättas, och framförallt vart man än vänder sig oavsett om det är religion, filosofi, mysticism, new-age eller vetenskap så är definitionen utav jaget sällan densamma, därav den högra graden av subjektivitet som jag belyste i tidigare inlägg.

Men även om jaget eller egots natur är flyktig så behöver det nödvändigtvis inte definieras för att förstås, mycket konstruktiva slutsatser kan utvinnas genom att diskutera jagets manifesterade egenskaper och jagets relation med andra fenomen. Man kan göra en jämförelse med en fysikalisk eller universell lag; en lags "essens" eller "sammansättning" är i princip odefinierbar, men genom att studera interaktionen mellan olika objekt och fenomen så kan man erhålla förståelse för lagen funktionaliteter och således förstå den. Lika så om du studerar dig själv, hur du fungerar; vad du känner, hur du känner, varför du känner, vad du tänker, hur du tänker, varför du tänker m.m, så erhåller du förståelse om dig själv, men inte förståelse av självaste essensen eller sammansättning av vad du faktiskt är för någonting.

Och den främsta anledningen till att jaget alltid kommer att förbli flyktigt är p.g.a en inneboende begränsning som jag lyft fram tidigare i tråden, en begränsning som jag konfirmerat flera gånger i olika sammanhang som rör denna fråga och det är att jaget inte kan observera sig själv, jaget kan inte vända sin egen observation mot sig själv, ungefär som att det inte går att se ögonen med ögonen, och det är här egot kommer in i matchen.

Eftersom jaget inte kan observera sig själv så måste jaget konstruera en konceptuell modell av sig själv för att förstå sig själv, men denna konceptuella modell är inte jaget utan bara en manifestation utav jaget och detta är vad jag personligen definierar som egot, och processen att frigöra sig från egot (eller "döda" egot) är att frigöra sig från denna konceptuella modell från sig själv och inse att denna konceptuella modell inte är en själv.

Jag är osäker på att jag ger det svaret som efterfrågas.
Det finns dimensioner i ordet ego när man inte är latinskt inmålad.

Ego är en psykopat.
En maskin som tillfredställer sig själv.
Jaget kan förväxlas med själen.

Den kan upplevas i andliga upplevelser.
Jag uppfattar att man med efterfrågan av egodöd faktiskt har varit nära döden och omrungats i vad som är viktigt i livet.

En visualisering man kan träna på är att föreställa sig en vänlig ande som följer med en till månen . Där kan man på håll se jorden och få perspektiv på sina problem.

Ett tips är att låta sig hypnotiseras till att minnas sitt tidigare liv.

Då får man träna att sluta analysera och endast betrakta.

Vilket ingen kan ifrågasätta, trots motsägelser och kallas i folkmun för omnipotens.