Citat:
Ursprungligen postat av
particulum1
Ja, det är därför jag lite till och från lyfter frågan till min kära motdebattör "vad är du?".
Även om jag ställer frågan räknar jag aldrig med att någon vet ett svar på detta framförallt eftersom jag själv har sökt ett svar på denna fråga större delen av mitt liv och studerat avsevärt många andra som har gjort det genom historien, och det finns ingen som har kommit fram till en säker och tydlig definition som inte kunnat ifrågasättas, och framförallt vart man än vänder sig oavsett om det är religion, filosofi, mysticism, new-age eller vetenskap så är definitionen utav jaget sällan densamma, därav den högra graden av subjektivitet som jag belyste i tidigare inlägg.
Men även om jaget eller egots natur är flyktig så behöver det nödvändigtvis inte definieras för att förstås, mycket konstruktiva slutsatser kan utvinnas genom att diskutera jagets manifesterade egenskaper och jagets relation med andra fenomen. Man kan göra en jämförelse med en fysikalisk eller universell lag; en lags "essens" eller "sammansättning" är i princip odefinierbar, men genom att studera interaktionen mellan olika objekt och fenomen så kan man erhålla förståelse för lagen funktionaliteter och således förstå den. Lika så om du studerar dig själv, hur du fungerar; vad du känner, hur du känner, varför du känner, vad du tänker, hur du tänker, varför du tänker m.m, så erhåller du förståelse om dig själv, men inte förståelse av självaste essensen eller sammansättning av vad du faktiskt är för någonting.
Och den främsta anledningen till att jaget alltid kommer att förbli flyktigt är p.g.a en inneboende begränsning som jag lyft fram tidigare i tråden, en begränsning som jag konfirmerat flera gånger i olika sammanhang som rör denna fråga och det är att jaget inte kan observera sig själv, jaget kan inte vända sin egen observation mot sig själv, ungefär som att det inte går att se ögonen med ögonen, och det är här egot kommer in i matchen.
Eftersom jaget inte kan observera sig själv så måste jaget konstruera en konceptuell modell av sig själv för att förstå sig själv, men denna konceptuella modell är inte jaget utan bara en manifestation utav jaget och detta är vad jag personligen definierar som egot, och processen att frigöra sig från egot (eller "döda" egot) är att frigöra sig från denna konceptuella modell från sig själv och inse att denna konceptuella modell inte är en själv.
Att inse att man inte är egot kommer inte att se till att ens psykiska problem försvinner eftersom psykiska problem behöver inte vara endast orsakade av din definition av egot som tillskriver sig mentala problem. Psykiska problem är likväl grundade av fysikaliska orsaker eller i behov som inte uppfylls enligt t.ex. Marslows behovstrappa som i sin tur påverkar
detet.
Det är
detet i stor utsträckning som påverkar vår psykiska välmående. Jaget verkar spela en överdriven stor roll eftersom jaget känner ett kompulsivt behov av att rationalisera alla ting inom oss själva och därför är egot byggt av jagets iakttaganden. Men jaget är inte heller så stor del av människans psykiska process heller. Människan växlar i medvetenhet och det är ganska sannolikt att medvetenhet som det populärt är förstått egentligen inte existerar. I slutändan är vi endast djur som försöker styra detet genom jaget och det gör jaget genom ett indirekt sätt. Egot är ett av sätten, genom att specca ut vad jaget är och minnas det, kan detet styras.
Kampen mellan jaget och detet uttrycker sig i kognitiv dissonans. Det är en ständig kamp för att få varandra att falla i linje med vanor och rutiner.
Ett annat bra exempel är fallet med "reverse bicycle". Alla kan förstå konceptuellt hur man ska göra för att cykla en sådan cykel väldigt enkelt, men även om jaget förstår det, förstår inte
detet det och därför kan man inte cykla en sådan cykel.
Jaget har liksom låg kontroll och alla påhitt jaget använder sig av är i syfte av att påverka detet, inklusive egot. Om egot skulle dö, skulle endast egot dö och inget skulle bli åstadkommet. Jaget får bara ett mindre verktyg att påverka detet.
